Orosanmäld för "missbruk" av syster

Du ska vara glad att ha en syster som bryr sig. Du är ju "i en bubbla" och ser antagligen inte vad hon ser.

Redan det att du knarkar tills du inte har mer knark signalerar ju att du inte kan kontrollera det.

Sen att du har försörjningsstöd och fortfarande har råd med knark så finansierar du drogerna med antingen brott eller att du inte köper det du borde.

Varför har du försörjningsstöd? Varför inget jobb/a-kassa? Varför inte praktik eller plugga? Man har sjunkit lågt om man går på försörjningsstöd.

Så, du är nog inne i ett djupare missbruk än du vill inse och borde ta emot all hjälp du kan få.

Tack för ditt inlägg!

Jo, jag kom till insikt redan i somras att droger är en definitiv återvändsgränd och en karantän från vad det riktiga livet har att erbjuda. Men jag har samtidigt en rätt grov ångestproblematik samt depression pga en tidigare näradödenupplevelse (droger ej inblandade) som har satt hjärnspöken i huvudet på mig även efter att PTSD´n läkte ut, så det är ett kruxit problem det här. Sedan har man vuxit upp tillsammans med en alkoholist till mor (möjlig narcissist) och en bipolär dåre till far som misshandalde mig både fysiskt och psykiskt. Och så har vi skolbiten också där lärare, kuratorer och andra sadister har arbetat för att sänka min självkänsla och totalt bortse från uppenbar problematik kring koncentrationen/tankespriddhet utan istället tog tag i mig som om jag vore en bråkstake som ska tryckas ner i skorna. Satt exempelvis på ett föräldrarmöte när jag var 14 där kanske 7 andra personer från olika instanser satt och skällde ut mig pga min låga närvaro och omotiverade sinnelag. Dom var så pass hetska och elaka att jag började gråta och min far slog nästan ihjäl mig efter det föräldrarmötet. Medans min mor befann sig någonstans i Spanien drickandes och bad mig att sluta kräva att hon skulle ta planet hem då hon faktiskt befann sig på semester...

Om vi återgår till det kommande mötet med soc då. Jag måste dra ihop någon skröna men hur bör den låta då ungefär? Att min storasyster som numera vakar över mig (brytit med föräldrarna) är så pass desperat kring mitt mående att hon rapporterade in drogmissbruk av bara farten i tron om att detta skulle snabba på processen hos psykatrin som ett rop på hjälp? Sedan går jag med på att bli testad, pisset visar troligten negativt och så lägger jag ner tills vidare pga att jag har ögonen på mig. Skulle det funka eller har du eller någon annan som läser detta ett bättre förslag?

Min syster befinner sig på långt geografiskt avstånd och vi har inte möts på tre månader. Allt hon vet är vad jag berättar och jag har dumt nog varit brutalt ärlig kring droger inför henne och att jag använder dom. En riktig narkoman ljuger och bedrar, lurar sina släktingar/vänner på pengar samt hemlighetshåller sitt missbruk. Jag är raka motsatsen till detta men ändå får jag denna anmälan... Hon ser droganvändning som en moralisk fråga och försöker sätta dit mig nu naivt i tron att det skulle hjälpa. Börjar titta på behandlingshem och grejer för en sorgsen kille som röker en femma gräs i månaden.

Jag slösar inte i onödan (avskräckt av min bipolära far) så nog finns det utrymme för en röding till lite droger (vilket man inte kommer långt på) om man accepterar att äta tråkig mat som makaroner och falukorv i regel. Sedan stöter man väl på någon knarkarpolare ibland som bjuder också. Det är inte mer dramatiskt än så och jag begår inga brott för "missbruket" som inte finns.

Läs ovanstående inlägg så kanske du förstår varför saker inte riktigt funkar för mig som för dom flesta andra. Jag har sökt hjälp hos psykatrin i tre år, sprungit på psyket och väntar nu en utredning.. väntar som sagt. Dom låter mig vänta länge och kastar bara värdelösa piller över mig om jag skulle be om psykologkontakt här och nu.

Ångestdepression är ingen enkel resa. Det tog mig många år att bli ok. Det växte bort på något underligt vis. Ska inte gå in på detaljer men man fungerar inte som människa när man är drabbad, men det gör en inte sinnessjuk som tur är. Det är vetskapen om att panikångesten inte dödar en som man kan bygga upp sig igen. Just panikångest bygger motorvägar i skallen för nya attacker. Mitt trick var att inte ta de mediciner läkarna gav mig utom i värsta fall. Så lite som möjligt för att dämpa attackerna när de kom. De skall bromsas omedelbart.

Jag förstår din självmedicinering, och du verkar ordna det bra med tanke på familjerelationerna. Starkt.

Jag anser att du är inne på en bra linje med narrativet visavi soc, när de väl knackar på dörren. Jag skulle lägga upp det så att du inte hamnar i en återvändsgränd. Din syster är orolig med tanke på dina föräldrar, och du respekterar henne, men att hon självklart överdriver. Hon mår troligen inte särdeles bra själv psykiskt, med tanke på att ni haft samma föräldrar. Du skall visa ett förståndigt, stabilt och redlgt beteende, men gå inte med på något som kan sabotera din framtid. Att ha ångestdepression är inget degraderande eller kriminellt.

Allt handlar om vilken kontakt du får med dem. De som jobbar på soc är inte dåliga och elaka människor utan de har oftast sökt sig dit pga att de vill hjälpa människor. De är dock svaga för känslosamt skitsnack och överdrifter och man måste vara på sin vakt. Tappa inte guarden.

Jag skulle inte gå med på att pinka. Vanligtvis brukar man dessutom få betala det själv. Det är som att erkänna. Men du väljer taktik själv. "Vad pratar hon om? Jag pinkar direkt!"

Dra ingen "story" för Soc. Be om hjälp. Du lurar ingen.

Det är inte googling utan retardo-tolk som behövs för att förstå din situation. Googla "LVM" och förklara vilken typ av anmälan du menar.

Man kan anmäla en oro för vuxen utan att det för den sakens skull innebär en anmälan enligt LVM (Vilket dessutom enbart läkare och polis i princip kan göra).

Jag arbetar inom socialtjänsten och vi får väldigt ofta in orosanmälningar med anledning av missbruk från anhöriga, sjukvård, anonyma och fan och hans moster. Vi får även in anmälningar som inte alls har med missbruk att göra utan att 80-åriga Agda verkar vara dement.

Vi behöver dock hantera alla inkomna anmälningar oavsett vart som kommer ifrån eller vad dom har för innehåll.

Ja men "hantera" kan ju vara att läsa papperet i faxen och köra det rakt i papperstuggen.

Om du är beroende av socialbidrag så borde kanske frågan lyftas om ditt bruk/missbruk utgör ett hinder för dig att försörja dig själv. Jag säger inte att det nödvändigtvis måste vara så bara att saken eventuellt borde diskuteras.