Små barn har svårt att förstå pronomina och att de kan beteckna olika personer beroende på vem som säger dem. För ett barn kan "jag" alltid vara barnet, även om föräldern säger det ("jag ska gå ut", sagt av föräldern, kan tolkas som att barnet ska gå ut). Därför är det bäst att säga "mamma" eller "pappa", för det är ju personer barnet alltid vet vilka de är.
Små barn har svårt att förstå pronomina och att de kan beteckna olika personer beroende på vem som säger dem. För ett barn kan "jag" alltid vara barnet, även om föräldern säger det ("jag ska gå ut", sagt av föräldern, kan tolkas som att barnet ska gå ut). Därför är det bäst att säga "mamma" eller "pappa", för det är ju personer barnet alltid vet vilka de är.
Det var ju förvisso en genomtänkt förklaring. Jag tror dock att vilket normalbegåvat barn som helst i tre-fyra års åldern begriper vem som avses om föräldern refererar till sig själv som jag.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Stöd Flashback
Swish: 123 536 99 96Bankgiro: 211-4106
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!