Är fast i livet och har ingen i min omgivning som kan guide'a mig framåt (lång text)

Ursäkta att jag inte läst igenom varenda bokstav i din text men vad har du för fritidsintressen? Du kanske redan har skrivit det.

Hej, ja det var det jag menade, att jag har ekonomiska skyldigheter, inte att någon i min omgivning tvingar mig att göra saker jag inte vill. Sen också att jag inte vill göra livet svårt/komplicerat för mina föräldrar i deras gamla år, men paradoxalt nog gör jag ju ändå det eftersom jag inte går vidare och bygger mitt liv.. Det enda de vill är ju att se mig glad och på min väg i livet.

Ja, jag är en ganska simpel och sparsam person utan några egentliga krav eller lyxutgifter, så jag har sparat undan pengar som jag använder för att betala hyra, telefonräkning och så vidare för tillfället.

Min största rädsla i livet är att misslyckas och att jag inte duger (ful/dum/tjock), och jag kan egentligen inte ge ett enkelt svar för varför jag känner så. Kanske på grund av tidigare misslyckanden, kanske på grund av depression, kanske på grund av perfektionism, eller en blandning av många olika komplexa orsaker.

Men under de senaste dagarna har jag försökt tänka djupt kring mitt liv och jag har insett att jag faktiskt aldrig varit driven eller motiverad av världsliga saker. Alltså, karriär, pengar, mat, hus, och hela den biten är ärligt talat ingenting som lockar mig överhuvudtaget. Det enda som ger mig glädje i livet är spirituella saker som kunskap, kärlek, kreativitet, tillhörighet, vänskap, rörelse.. Ja jag vet exakt hur jag låter men det är sanningen. Jag har inte den karaktär eller det driv som krävs för att lyckas materiellt i denna värld och jag bryr mig faktiskt inte heller. Men samtidigt vet jag inte riktigt vilken slutsats jag ska dra. Jag vill ju ändå leva, och vara en del av/bidra till världen genom arbete, inte vara isolerad i någon skog någonstans utan människokontakt. Men hur? Vad är min väg? Vad kan jag göra för att vara en del av världen och samtidigt uppfylla min mening med livet?

Inga bekymmer, jag tror inte att jag skrev det, men jag tycker om att skriva och läsa, att vara ute och gå, att arbeta med min kropp (typ att städa/sortera eller att bygga saker, fast det händer sällan att jag har möjligheten att bygga), att lyssna på musik, att lära mig saker, att vara tillsammans med människor och diskutera/skratta/osv. (fast i nuläget har jag inte några vänner, men baserat på tidigare erfarenheter så vet jag att jag tycker om det), att titta på film/serier (ibland, få filmer och serier som faktiskt lockar mig).. Ja, det är väl det på det stora hela. Finns säkert fler saker som jag inte kommer på nu.

Hej. Hoppas du haft en skön jul och en bra start på det nya året. Tycker inte att det du säger låter det minska konstigt, snarare är det ett sunt förhållningssätt. Jag tror inte heller på att man blir lyckligare genom ett materiellt förhållningssätt, tvärt om.

Har du bra vänner som du kan prata och ventilera med? Att du känner som du gör beror säkerligen på en massa faktorer. Är du deprimerad just nu? Har du blivit diagnostiserad av en läkare? Kan ju vara bra eftersom att man då utesluter att det skulle bero på vitaminbrist eller liknande.

Menar du att du är skyldig dina föräldrar pengar? Om dom vill se dig glad så tror jag inte dom uppfattar det som att du ligger till last just nu bara för att du funderar över vad du vill göra och vad som är viktigt för dig.

Vart står du just nu och vad skulle du vilja göra? Har du några idéer?