Citat:
Ursprungligen postat av
Dr Tinnitus
Så, du har inte mer än dina anekdoter som stöd för dina påståenden...? Bara, det anade jag..
Inte heller vågar/vill du kolla upp de enkla fakta jag lade fram... Tar ca 20s googling.
Inte heller klarade du att visa oss moderna bilar som vi inte klarar att se skillnad på...
Så, vi för nog sammanfatta det med att de flesta i denna tråd bara har subjektiva åsikter som är dåligt förankrade i verkligheten. Och som någon tidigare skrev, så glorifierar nog många sina tidigare/yngre års bilägande, där de lättare minns det som de tyckte var kul, men glömmer alla saker som var sämre med bilar och bilägandet då.
Förresten. Du vet väl att Saab förr i tiden körde med motorer från Ford (lika som satt i Mustang I) samt motorer från Triumph, och Volvo körde med motorer från VW. Citroën körde med motor från Ferrari, Rolls Royce körde med en hel del amerikanska delar, t ex växellåda, AC m.m. och fjädring från Citroën som också Maserati och Peugeot använde. Listan på delar från olika tillverkare som använts av andra kan göras mycket lång och detta har pågått en himla massa år, ända sen 50talet eller mer.
Kolla sen som sagt likheten i karosserna så bör du i se att det lånades plattor friskt redan för en massa år sedan. T ex så är ju Saab 9000 samma bil i grunden som Fiat Croma, Lancia Thema, Alfa 164 även om det inte är så himla länge sedan.
Men kolla på GM 1961 t ex.....
https://en.wikipedia.org/wiki/GM_Y_platform
Man gjorde så ofta som man gör idag. Delar på en bottenplatta, ev med lite mods på den, sen ändrar man lite på ytterplåten front och akter etc. Men bilarna var även på den tiden väldigt likartade i designen, enligt den tidens mode.
Om man ska läxa upp någon ska man nog själv ha koll.
Att dela bottenplattor inom Europeiska märken skede helt enkelt inte innan BMC bildades. Någonstans.
Och då blev det badge byten helt enkelt. Den vanan kom först på 80 talet för övriga tillverkare.
Saabs motorer var bygga av Ford i Köln och fanns i Fords Europa modeller.
Amerikanska bilar var sällsynta. USAs märkesflora har en helt annan historia än de bilar som fanns av amerikanskt snitt här och då. Och oftast var de byggda i svenska sammansättningsfabriker med enklaste motorer. Hyfsat ointressanta.
Här gällde då svenska, engelska, italienska, franska, tyska bilar. I den ordningen. Och under stora delar av 60 och 70 talet. Och vid mitten av 70 talet och senare, japanska bilar. Till Saab 99 köpte man första åren en dålig Triumph motor som snabbt blev obsolet. Sedan körde man eget material med signatur Per Gillbrand.
Citroen har aldrig haft några Ferrari motorer däremot ÄGDE de Maserati och byggde då en Citroen som hette SM med en specialframtagen V6 som man också la ner i Maserati Merak.
Fiat hade Ferrari motorer i vissa prestanda modeller. Både på 60-70-talet. OCH 80 talet.
Jag köpte en sådan SM på Tegeluddsvägen 1972 som en av de 25 svensksålda. Maserati använde detta hydraulsystem som Citroen hade, på två bilar under deras ägo.
Och Rolls Royce samt Mercedes köpte in sig i patentet.
Peugeot EN gemensam motor med Citroen under den tid de var egna. Men det var varken en Citroen motor eller Peugeot motor. Det var en Douvrin motor. DVS en ren köpeprodukt.
Senare när Peugeot köpte upp Citroen och de ingick i PSA gruppen och då skede förändringen.
Volvo hade bara en VW motor på 70-talsbilarna. Och det var V6 dieseln D24. Nästa gång det hände var vid framhjulsdrivna 850.
Däremot köpes ofta små Renault motorer till olika modeller och tom en Perkinsdiesel till Amazon. Och en V8 från Yamaha. Resten är eget.
Rätt ska vara rätt
Men du har fantasi måste jag tillstå.