Citat:
Ursprungligen postat av
Gronladan
Tvekar inte en sekund på att relationer sätter käppar i hjulet. Är själv på väg dit och håller på att stadga mig sakta. Det är helt naturligt. Jag menar mer på de som skriver att de bara "ska bli ekonomiskt oberoende", "flytta om några år", osv. Dessa människor ljuger för sig själva och för oss av någon anledning. Vad väntar de på? Jo, dessa personer aldrig kommer att lämna sin bubbla, hur mycket de än drömmer sig bort. Då menar jag att steget faktiskt inte är stort alls, om man har någorlunda kompetens och anpassningsförmåga. Men istället sitter de dagarna ut på flashback och gnäller, tills livet rinner ur dem. Det är bara så jävla sorgligt. Det är inte svårt att ändra sin situation, men ändå väljer de att leva sitt liv i misär.
Nu kan jag givetvis bara tala för vår familj men att "flytta om några år" och bli ekonomiskt oberoende är inga lögner för oss.
Att rycka upp sonen ur skolan, beröva honom hans breda kompisumgänge, att lämna våra föräldrar ensamma i händerna på den usla äldreomsorgen är inget lättvindigt göromål.
Vi hade långt innan planerna på en exodus en målsättning om att kunna gå i pension runt 50-55-årsåldern. Den åldern sammanfaller med sonens gymnasieexamen, vilket innebär att hans eftergymnasiala studier kan ske utomlands.
Så om 10-12 år hoppas vi kunna realisera planerna, fram till dess så kan vi leva och verka i vår överbelånade villadjungel men därefter möjliggöra att barn och barnbarn kan ges helt andra framtidsutsikter än de som står att finna i Sverige.
Dessutom så har min fru bott en stor del av sitt liv utomlands så att göra slag i saken är inget främmande för min bättre hälft.