Solklart fall av ensamstående slöddermorsa som inte ens kunde behålla sin karl eftersom hon är en subba. Sonen har dock inte lika lätt för att ta sig ur hennes grepp som pappan hade. Istället flyr han in i datorspelen för att slippa hennes ångestladdade besvikelse över sitt eget halvt misslyckade liv och ständiga raseriutbrott. För tro inte att det här var första gången hon ballade ur på det här viset för någon skitsak. Hon börjar med att leta efter en orsak att höja rösten och sedan vankar hon av och an i miljonprogramstrean och hetsar upp sig själv och slår i skåp och skriker. Sedan kommer örfilarna för att efter utbrottet ersättas av ånger och presenter i form av nya datorspel och leksaker.
Det här ger så grova flashbacks till min egen mor och hennes histroniska personlighet. Hon fungerade exakt likadant. Idag är jag själv far till två och jag vet därför precis hur man inte ska bete sig mot barn, för barnen kommer en gång att växa upp och sätta ner foten. I mitt fall slutade min mors våldsamheter och utbrott när hennes ständiga örfilar besvarades med en rungande handflata över ansiktet på henne när jag var femton och var större och starkare än henne. Hon blev alldeles ställd och allt ursinne bara rann ur henne. Hon rörde aldrig ett hår mer på mig och sedan flyttade jag hemifrån. Vi har ingen jättekontakt idag. Hon sitter ensam, missbrukar värktabletter och fruktar omvärlden.
Jag får känslan av Björns underdånighet att han använder en coping-taktik för att försöka lugna ner hennes återkommande raseriutbrott. Det konsumeras nog både tabletter, cigaretter och rödvin i det hushållet.
Tragisk detalj i sammanhanget är att den instabila morsan försöker göra en poäng av att hon gör mer för Björn än vad han gör för henne. Ja, naturligtvis. Hon skaffade honom, inte tvärtom. Sätter man barn till världen så har man ett ansvar att vara den vuxne, den som tar hand om och försörjer. Björn bad inte om att födas. Att börja kvitta tjänster med sina barn är ett tecken på en instabil kvinna med skruvade värderingar.
Vi får hoppas att Björn inte råkar på fel kompisar om ett par års tid, kamrater som erbjuder en möjlighet att fly mörkret hemma med löften om knark och tjejer och pengar. Då kan det gå riktigt åt helvete för Björn.
Det här ger så grova flashbacks till min egen mor och hennes histroniska personlighet. Hon fungerade exakt likadant. Idag är jag själv far till två och jag vet därför precis hur man inte ska bete sig mot barn, för barnen kommer en gång att växa upp och sätta ner foten. I mitt fall slutade min mors våldsamheter och utbrott när hennes ständiga örfilar besvarades med en rungande handflata över ansiktet på henne när jag var femton och var större och starkare än henne. Hon blev alldeles ställd och allt ursinne bara rann ur henne. Hon rörde aldrig ett hår mer på mig och sedan flyttade jag hemifrån. Vi har ingen jättekontakt idag. Hon sitter ensam, missbrukar värktabletter och fruktar omvärlden.
Jag får känslan av Björns underdånighet att han använder en coping-taktik för att försöka lugna ner hennes återkommande raseriutbrott. Det konsumeras nog både tabletter, cigaretter och rödvin i det hushållet.
Tragisk detalj i sammanhanget är att den instabila morsan försöker göra en poäng av att hon gör mer för Björn än vad han gör för henne. Ja, naturligtvis. Hon skaffade honom, inte tvärtom. Sätter man barn till världen så har man ett ansvar att vara den vuxne, den som tar hand om och försörjer. Björn bad inte om att födas. Att börja kvitta tjänster med sina barn är ett tecken på en instabil kvinna med skruvade värderingar.
Vi får hoppas att Björn inte råkar på fel kompisar om ett par års tid, kamrater som erbjuder en möjlighet att fly mörkret hemma med löften om knark och tjejer och pengar. Då kan det gå riktigt åt helvete för Björn.
__________________
Senast redigerad av Haverism 2020-12-29 kl. 06:38.
Senast redigerad av Haverism 2020-12-29 kl. 06:38.
