Citat:
Ursprungligen postat av
BaronVonHelsing
Att de var vänner säger jag inget om, men dynamiken i gruppen var helt klart djupt påverkad av Epsteins bortgång. De behövde någon som organiserade saker och ting åt dem, för det gick sådär med de projekt och samarbeten de antog på eget bevåg.
Harrisons religiösa involvering från 1966 till sin död påverkade också dynamiken. Han röt ju ifrån i del två och berättade för John och Paul att de missuppfattat hela anledningen med att resa till Indien; att de fortfarande var på tok för självcentrerade och hade blivit den direkta motsatsen till allt de var om de bara hittat sig själva spirituellt. Det var anledningen till att han skrev ”I Me Mine”, han kände att han knappt fick luft i bubblan byggd av Lennon-McCartneys egon. Hans låtar blev förbisedda och han fick ingen kreativ frihet på de andras. Han var trött på ”jag vet bäst”-attityden helt enkelt, att vara allas lillebror vars ord inte anses bära någon betydelse.
Samtidigt tycker jag Harrison under den här perioden kan bli rätt skitnödig - har Paul skrivit en låt och vill ha gitarren på ett visst sätt får han fan finna sig i det, vilket han inte alltid gör (min minnesbild från
Let It Be - får börja med att se om den, har jag åtm på DVD...

). Paul var i det avseendet mer ödmjuk, kunde föreslå speciella basgångar till GH;s låtar men jag vet inte något tillfälle där han försöker s a s övertrumfa Harrison när det gäller just hans egna låtar, utan hans inställning verkar - adekvat - ha varit "OK - it´s your song, I´m just the bassplayer here" (inget äkta citat men tror jag återspeglar hans inställning).
Vet inte, kanske har en alltför negativ inställning till GH här - ska bli ytterligare ett kul skäl att se filmen.
BaronVonHelsing: säker på att det inte är tvärtom???

När John är extremt världsfrånvänd och oentusiastisk har jag alltid - being a kinda addict meself, som Pålle sagt - att han är helren och absig, men lite syra- och gräshög när han snackar arenashower osv och är "på" i studion. Förvisso - ser man om inte annat redan i
Let It Be- när han är helt horse-väck så märks det uppenbart.