Jag vill säga nej men i själva verket kanske jag påverkats mer åt det negativa hållet rent objektivt då jag i genomsnitt förmodligen dricker mer än vad som anses vara vanligt. Jag växte upp bland familj och släktingar som själva växte upp på kontinenten, en flaska vin till middagen var given. Vid större tillställningar dracks det friskt, farbror kunde trilla av stolen och barnen skrattade tills de grät, rätt sjukt när jag tänker på det. Viktigast av allt är att det aldrig uppstod allvarliga situationer där varken jag eller mina jämnåriga släktingar kände oss obekväma, arga eller rädda. En gång blev min pappa och hans bröder stupfulla på landet, gick ut i skogen och plockade kantareller på natten och kom hem när jag hade vaknat. Det kan låta hemskt men det fanns andra, nyktra släktingar som tog hand om oss barn, farsan och farbröderna skämdes ögonen ur sig och vi barn förstod att de gjort något fel.
Så, alkohol har under min uppväxt romantiserats men också funnits som ett studieobjekt, så fort de vuxna tog fram en flaska vin, en flaska calvados eller helt enkelt en öl så följde en kort lektion om dryckens smak, historia och härkomst, därav min egna romantiserande syn på alkohol idag.
