Man ser ju ständigt vilka problem de blir när män och kvinnor blandas utanför hemmet. Kolla på meto rörelsen med alla kvinnor som känner sej utsatta för de ena och de andra. Vilket naturligtvis är hemskt... Män tafsar på krogen och beter sej allmänt tölpaktigt.
Ta dessutom stressen alla unga tjejer känner för att dom inte är attraktiva. Och vilken osämja de skapar mellan kvinnor. De beror naturligtvis på att dom ständigt är föremål för bedömning eftersom dom är så fysiskt exponerade.
De är inte utan att man undrar om inte muslimer kom på något smart när som segregerade män och kvinnor i de offentliga rummet och avsexuelliserade kvinnan genom att hänga på hennes ett lakan. Frågan är om detta inte är feminism i sin renaste form?
I vårt samhället där emot får man som man rena rama buffen av sexiga kvinnor i alla åldrar som frivilligt sexualiserar sej skälva och går runt med sina kroppar fult exponerade. Och ofta är mycket utmanade på olika sätt. I den här miljön kan tölpaktiga män ta på tjejer på krogen. Eller få utlopp för sin misogyni genom att få kvinnor må dåligt på olika subtila sätt som fungerar på grund av deras fysiska exponering. Tillexempel olika former av sexisms, blickar eller nedsättande beteende. Som kvinnor är otroligt känsliga för. Män som är mer framåt kan göra framstötar på många kvinnor och utnyttja dom för sex osv.
Kvinnor känner inte heller att dom kan va öppna med sina fysiska behov i blandade grupper. Och mens osv är tabu som dom får prata om.
De känns som att en vilja till könssegration i de offentliga rummet och i yrkeslivet borde en självklar önskan från kvinnor sida. Men de vill man uppenbarligen inte (eller är de så att man inte förstår att de är de man vill?). Frågan blir naturligtvis varför man inte vill de?
Varför är kvinnor ens med på detta? Man måste fråga sej ord de själva verket är så att kvinnor inte klarar sej utan män? Och att deras tillvaror blir så outhärdlig utan män att dom accepterar allt detta? Man kan trots allt tänka sej ett yrkesliv där män och kvinnor till stor del är segregerade. Vilket skulle kunna inledas med flick och pojkskolor i tidig ålder.
Den endas ställer där kvinnor och män skulle möts skulle kunna vari familje konstellationerna precis som muslimer förespråkar. I en värd där kvinnor arbetar skulle detta tillexempel innebära kvinnoavdelningar med uteslutande kvinnor på olika företag.
Men frågan är fungerar detta för kvinnor?
Till att börja med tror jag att män klarar detta alldeles utmärkt. Genom historien, med undantag för de senaste 70 åren (beroende på hur man räknat). Har män dragit lasset i samhället utanför hemmen. Som ingenjörer, läkare osv.De har gått alldeles utmärkt. Och vad har kvinnor egentligen tillfört för män i dom här miljöerna? Va de till och med bättre för män inom yrkeslivet innan? Kvinnor fanns ju utanför arbetet.
Kvinnor däremot verkar inte kunna göra något utan män. Är de därför man accepterar allt man utsätt för av män i de offentliga rummet?
Ta dessutom stressen alla unga tjejer känner för att dom inte är attraktiva. Och vilken osämja de skapar mellan kvinnor. De beror naturligtvis på att dom ständigt är föremål för bedömning eftersom dom är så fysiskt exponerade.
De är inte utan att man undrar om inte muslimer kom på något smart när som segregerade män och kvinnor i de offentliga rummet och avsexuelliserade kvinnan genom att hänga på hennes ett lakan. Frågan är om detta inte är feminism i sin renaste form?
I vårt samhället där emot får man som man rena rama buffen av sexiga kvinnor i alla åldrar som frivilligt sexualiserar sej skälva och går runt med sina kroppar fult exponerade. Och ofta är mycket utmanade på olika sätt. I den här miljön kan tölpaktiga män ta på tjejer på krogen. Eller få utlopp för sin misogyni genom att få kvinnor må dåligt på olika subtila sätt som fungerar på grund av deras fysiska exponering. Tillexempel olika former av sexisms, blickar eller nedsättande beteende. Som kvinnor är otroligt känsliga för. Män som är mer framåt kan göra framstötar på många kvinnor och utnyttja dom för sex osv.
Kvinnor känner inte heller att dom kan va öppna med sina fysiska behov i blandade grupper. Och mens osv är tabu som dom får prata om.
De känns som att en vilja till könssegration i de offentliga rummet och i yrkeslivet borde en självklar önskan från kvinnor sida. Men de vill man uppenbarligen inte (eller är de så att man inte förstår att de är de man vill?). Frågan blir naturligtvis varför man inte vill de?
Varför är kvinnor ens med på detta? Man måste fråga sej ord de själva verket är så att kvinnor inte klarar sej utan män? Och att deras tillvaror blir så outhärdlig utan män att dom accepterar allt detta? Man kan trots allt tänka sej ett yrkesliv där män och kvinnor till stor del är segregerade. Vilket skulle kunna inledas med flick och pojkskolor i tidig ålder.
Den endas ställer där kvinnor och män skulle möts skulle kunna vari familje konstellationerna precis som muslimer förespråkar. I en värd där kvinnor arbetar skulle detta tillexempel innebära kvinnoavdelningar med uteslutande kvinnor på olika företag.
Men frågan är fungerar detta för kvinnor?
Till att börja med tror jag att män klarar detta alldeles utmärkt. Genom historien, med undantag för de senaste 70 åren (beroende på hur man räknat). Har män dragit lasset i samhället utanför hemmen. Som ingenjörer, läkare osv.De har gått alldeles utmärkt. Och vad har kvinnor egentligen tillfört för män i dom här miljöerna? Va de till och med bättre för män inom yrkeslivet innan? Kvinnor fanns ju utanför arbetet.
Kvinnor däremot verkar inte kunna göra något utan män. Är de därför man accepterar allt man utsätt för av män i de offentliga rummet?
__________________
Senast redigerad av Flickpojken 2020-12-19 kl. 23:52.
Senast redigerad av Flickpojken 2020-12-19 kl. 23:52.
