Talar du gammaldags dialekt?

Jag pratar ofta dialektal skånska ex vis kan jag säga ” jag gav den till han”. Jag skulle självfallet aldrig skriva så. Ibland använder jag ” han hade ju kvaddat bilen sin” såsom ts gör. Kul med dialekt och lite gammeldags svenska.

Att talspråk och (formellt-) skrivspråk skiljer sig väldigt mycket är knappast någon nyhet eller unikt. Så är det för alla överallt i världen (som kan skriva någotsånär).

Min poäng var bara att ge exempel på hur jag använder talspråk/dialekt. Jag hade inte för avsikt att komma med någon ”nyhet”.

Kanske var svensken fordom vanare vid att ord kunde anta olika former eftersom det fanns ett utvecklat kasussystem som med sina ändelser erbjöd omväxling. När det gäller ”natur” hade fornsvenskan t ex dativformen ”naturonne”, så det fornsvenska örat var säkert mer vant vid såväl olika grammatiska former som dialektala varianter än vad dagens antiseptiska och renhetsivrande hörselsinnen är.

Jag använder konjunktivform någon enstaka gång ibland, typ : Om det vore så väl.
Sen skriver jag Ni och Du med stor bokstav någon gång om jag skriver något extra högtidligt.

När man använder Horn och Columbus som referenser för svenskt 1600-talsspråk är det av intresse att beakta deras dialektbakgrund. Horn var i huvudsak präglad av uppländska, medan Columbus var dalmas, uppvuxen i Dala-Husby.

Man kan kanske gissa att Columbus inte redogjorde för dalmålet i sina skrifter, utan för någonting som kunde tas för rikssvenska. Han tillbringade en hel del tid i både Uppsala och Stockholm, även om han själv säkerligen talade dalmål.

Rubriken ändrad för att i någon mån kunna täcka både inläggen som diskuterar i enlighet med trådstarten och dem som diskuterade den gamla rubriken. Originalrubrik: Talar du gammelsvenska?

/Mod.

Ibland påpekar han att andra inte uttalar som han, så helt opåverkad av sin dialektbotten var han nog inte - alldeles bortsett från att själva konceptet rikssvenska låg mer än tvåhundra år framåt i tiden när Columbus skrev.

Nej, det är den inte. Det var en kort, tid nittio år, det var en personalunion där länderna inte hade jättemycket att göra med varandra, och det var norrmännen som var lillebror i unionen. Det är inte omständigheter som främjar språkpåverkan från norska till svenska.

Efterställt possessivt pronomen, som i TS Har du köpt bilen din? var det normala i runsvenskan, och norskan har bara bevarat den syntaxen i större utsträckning än vi. Men efterställt possessivt pronomen förekommer inte bara i ett stort antal svenska dialekter, det förekommer faktiskt i vissa sammanhang också i "dialektfri" rikssvenska. Ett efterställt possessivt pronomen markerar i rikssvenskan intimitet eller ömhet, som till exempel i vännen min.

Jag tycker mig höra en hel del av norrländsk dialekt och språkbruk i dina exempel, och är själv uppväxt några timmar norr om Sundsvall.

Om jag tex frågar en vän om vart vännens barn är, så säger jag "vart/vars är barna dina", men det är bara om jag pratar, när jag skriver försöker jag använda korrekt svenska.
Och "lägda" är det klassiska för norrländska, tror jag i alla fall, då inte alla i södra delen av landet vet vad det är.

Däremot "lobrygga" låter lite äldre, så pratar min pappa som är född på 40-talet, men han avser i regel övervåningen på ladugården då han pratar om "lon", då han säger "uppe på lon".

Använder du order "onaskelig" nån gång? Och vet du vad det är?

För mig låter det mera som en del av norrländsk dialekt, än gammelsvenska, men jag är heller inte bevandrad i hur man pratade förr i tiden.

Det kanske är fel att utgå från att stockholmskan på den tiden motsvarade rikssvenska, men jag misstänker att Stockholm då, som nu, var en smältdegel för dialekter. Sedan kan man inte heller ignorera det faktum är rikssvenskan är baserad på dialekterna kring Mälaren.