Berättelser om sömnparalys.

Hej! Då jag har påverkats av lite sömnparalyser nu och då och varit med om en riktigt hemsk en här om dan så känner jag att jag måste skriva av mig, än om jag inte vet vem som läser eller om nån läser det alls, känns bara skönt att berätta så tänkte dra igång denna tråd så alla kan berätta om sina sömnparalyser så det kanske känns lite bättre sen som det gör för mig!

Iaf så har jag några gånger varit med om att jag vaknat och inte kunnat röra på mig eller kännt av nån närvaro. Jag har brukat försöka ha så bra sovrutiner som möjligt och oftast har jag sovit ganska bra. Dock dom senaste månaderna har jag sovit otroligt oroligt och dåligt, har varit så trött att jag ibland somnat när jag gjort nått och ibland... Ibland har jag kunnat göra vardagssysslor och bara tvärkolla åt sidan för jag varit 100 på att nånting rört sig men avfärdat det som att jag är trött men nu till det som hände mig för bara någon dag sen.

Det var en fredag och jag hade sovit piss dåligt och skulle ut med några kompisar på kvällen så jag gick och la mig och skulle sova en sväng så jag var piggare sen. Jag sovde oroligt och vaknade nu o då men till sist vaknade jag och hörde nånting som lät som nån som titta på tv. Det var inget ovanligt för det var ganska lyhört där jag bodde med mina föräldrar så jag låg som bara kvar och försökte somna om tills det verkade som att den som kollade på tv blev mera och mera aggressiv, till sist blev det så illa att jag fick en flykt känsla så precis som jag tänkte kliva upp så insåg jag en sak... Jag insåg att jag var i lägenheten, lägenheten där jag bor helt själv. Då kom paniken och jag skulle flyga upp ur sängen och springa men då insåg jag att jag kunde inte röra på mig... Precis som jag började försöka röra på mig hörde jag att den som kollade på tv stängde av tv:n och började som skrika, ett otroligt hemskt skrik som nästan vibrerade i öronen och sen så såg jag en som skugga av en människa börja krypa upp i sängen och mot mig och ju närmare det komme ju värre blev skriket osså fick jag en känsla i halsen, nästan som att vad de nu var sög luften och själen ur mig och ju närmre den komme ju mera död kännde jag mig. Jag tog i och kämpade för livet med att försöka skrika och hoppas att nån kanske hörde nått men jag tror att jag som mest fick ut ett litet "mmm" ljud och då tog paniken över totalt. När dendär skuggan var som rakt ovanför mitt ansikte, några cm från mig och andades på mig och jag verkligen kännde andetagen kunde jag inte längre andas... Sen så blev det svart nån sekund och sen försvann allt jag såg, hörde och kännde men jag kunde fortfarande inte röra på mig, jag kunde inte röra på mig dom kommande ca 20 minuterna (tror jag) jag kunde iaf bara ligga där i paniken av det som nyss hänt.

Detta är det absolut hemskaste som nånsin hänt mig och sen dess har jag gråtit tills jag somnat varje kväll och önskar inte min värsta fiende detta. Jag har suttit och funderat och försökt para ihop klocktiderna och strax över en timme tror jag att denna "dröm" varade. Jag vill tillägga att jag alltid varit tveksam över det onaturliga men detta kändes totalt hemskt och otroligt men det var så jäkulskt verkligt. Så otroligt verkligt kändes det

Tack till er som tar er tid till att läsa och skriv gjärna om era upplevelser så lovar jag att läsa om era oxå.

Länge sedan jag upplevde sömnparalys... var senast utomlands 2017.
jag upplevde att jag hade svårt att andas, samt att jag svettades jävligt mycket och såg någon form utav häxa på balkongen .
ingen trevlig känsla.
upplever dock att det är lättare att undvika det om man sover på mage .

Fy fan vilken skräckupplevelse, jag som tyckte att min sömnparalys var hemsk. Orkar inte berätta om den detaljerat just nu men kort och gott så höll jag på att kvävas och jag försökte vakna för att inte dö 3 gånger men somnade om gång på gång. Kändes som att något va över mig och hade dragit mitt ansikte under täcket och det jobbiga var att jag var vaken mentalt och pratade med mig själv inombords och försökte lugna mig själv och inte gripas av panik, jag visste att jag hade fått en sömnparalys men det var omöjligt att öppna ögon, röra sig eller skrika/prata, göra något som helst ljud.

Tips på vad du kan göra för att undvika att du får en sömnparalys igen.
Sov inte på rygg, det ska tydligen öka chanserna.
Va aldrig för trött när du ska sova, jag minns att jag var ovanligt trött den kvällen. Verkar som att detta kan trigga igång något i hjärnan.
Ha aldrig helt släckt i sovrummet.
Lite öppet fönster så att det kommer in syre i rummet.

Intressant, hände mig 2017 också. Hade drömt att jag blev slagen utav häxor nere i någon typ utav..källare sen kom sömnparalysen när jag skulle "vakna".

Intressant samband..

Hänt att jag hört demonviskningar av mitt namn i örat och onda skratt i bakgrunden. Det är 100% något från den värld vi ej kan se. Varför ska sömnparalyser annars vara så jävla demoniska?

Har inte upplevt sömnparalys själv, men jag vet i alla fall att det på engelska förknippas med befarade upplevelser av häxor och annan trolldom. Dessa är förstås fantasifoster, men sömnparalysen har personifierats till "the old hag" och den som sovit dåligt kan ibland beskrivas som "haggered".

Sömnforskarna har inte kommit fram till om sömnparalys är farligt, men det finns ingen anledning att tro att det skulle vara det heller. Det är motsatsen till att gå i sömnen.

Jag har upplevt sömnparalyser till och från i 20år. Men de har utvecklats genom åren. I början var det de klassiska med att man somnade i soffan typ och inte kan röra sig och man tror att man får svårt att andas osv. Man hör ljud omkring sig. I början var det lite obehagligt men läste om hur man kunde ta kontroll och få klardröm genom att rulla ur sin egna kropp så att säga. Det var rätt coolt. Kunde göra massa sjuka saker för jag visste att jag hade en klardröm.

Men nu de senaste 8 åren kanske så har mina sömnparalyser blivit "mörkare". Just det här som nån beskriver som demoner som rör sig runt mig i rummet är kanske en bra beskrivning. Dessa gör också väldigt obehagliga saker med min kropp. De känns om de förtvinar mina muskler på något sätt. Typ som dom vrider armarna ur led eller nått och ibland får jag knivhugg i mig där jag verkligen känner hur det trycks in något vass mellan typ mina revben. Låter skadat och definitivt obehagligt varje gång. Jag har inte lärt mig hantera denna typ av paralys och den smärta som jag upplever trots att jag försökt i flera år. Jag hade velat göra en brainscanning under tiden jag upplever detta för att se om jag verkligen upplever den fysiska smärta som jag tror mig känna göra

Låter läskigt. Då är det andra alternativet bättre... När hjärnan sover och kroppen är vaken.

Sleepwalking.

Mmm sömnparalys är djävulens påfund. Har själv problem med detta under vissa perioder, ofta i samband med stress. Till skillnad från många andra så ser jag däremot inte läskiga figurer eller varelser. Jag vaknar upp i ett förstelnat tillstånd utan att kunna röra mig. När jag tillslut lyckas ta mig ur paralysen så flyger jag nästan ur sängen. Riktigt jävla obehagligt.

Bara för jag tänkte på sömnparalys så fick jag det igen denna natt... såg inget obehagligt, mer bara dedär med att man inte kan röra sig och knappt andas.
försökte rulla mig ur sängen men tog 2min innan jag lyckades.
vidrigt att känna sig helt förlamad

Jag har samma erfarenhet som ni med att undvika detta, sover jag inte på rygg så händer det inte, riktigt bra tips som alla bör veta om!

Har dock några funderingar kring varför man upplever detta så hemskt, mardrömmar har man ju ibland men inget i närheten av såhär hemskt, vrf kommer domdär "demonerna" just när man inte kan röra sig och inte annars.

Haft 1 riktigt vidrig.

Hade omedvetet blivit beroende av sömntabletter trots att jag är en ordenlig medborgare. Hade aldrig hört talas om fenomenet tidigare och är frisk psykiskt.
En fredag la jag av med tabletterna helt - som en riktig man tänkte jag.
Efter någon helt sömnlös fredag lyckas jag på lördag äntligen somna vid 05.00. Vaknar kort därefter. Jag hör ett barn kasta mynt på min sovrumsdörr. Först lite grann bara. Sen hör jag en man bakom dörren som hjälper barnet att sula så in i helvete med mynt på dörren. Därefter hör jag barnet utsättas för våld och mynten bakom dörren kastas hårdare och hårdare.
Jag var paralyserad av skräck och förstod ingenting. Jag tar hammaren ur garderoben och har 112 uppe. Rusar ut som en mad man för att slå ihjäl dem. Rusar runt men hittar ingen. Jag letade fan överallt. Inte ens ett mynt hittade jag.
Bröt ihop i tårar då jag trodde jag blivit helt psyksjuk.
Ringde faktiskt akutpsyk som informerade mig att det var en sömnparalys och anledningen till att jag inte förstod det var sömntabletterna.

Så mycket man var jag.

Haft andra märkligheter. Tågklockor som tjuter som fan precis innan jag ska somna. Känns som huvudet ska sprängas när det sker. Någon mer?

Sömn är märkliga saker.