Diagnoser och sjukersättning

Kommer möjligt stämplas med autism och ADHD/bipolär sjukdom i pannan framöver och jag undrar då om detta ger mig skydd från att slippa gå ut i arbetslivet som bara tynger mitt sköra psyke? Är väldigt sårbar känslomässigt och kan knappt hantera stress nämligen.

Har noll koll på hur detta fungerar i Sverige men jag har svårt att se att jag någonsin kommer kunna ta mig an ett arbete utan att må dåligt psykiskt. Därav undrar jag lite hur det fungerar med diagnoser och sjukersättning samt vad man kan vara berättigad till efter att utredningen är fullbordad?

Varma hälsningar,

Orfilad

Själva diagnoserna ger dig inte automatiskt rätt till sjukersättning, det är hur du mår och din arbetsförmåga som bedöms. Först bedömer vården ditt mående, sen Försäkringskassan. Får du sjukersättning granskar fk dig vart tredje år.

Tänk på att det ofta leder till sämre hälsa om du inte har nåt att göra på dagarna. Ett anpassat jobb eller någon form av sysselsättning kan vara bra.
Får du en autismdiagnos så läs på om LSS.

Tror att det jag skrev stämmer men kolla upp allt själv också.

"autism och ADHD/bipolär " får man verkligen ge så dåligt definierade diagnoser? Det låter i mina öron som om utredarna inte kan ett skit och bara garderar sig.

Hur skall en patient få rätt medicinskt stöd med sådana diagnoser? Möjligtvis hjälper det patienter att maxa alla former av bidrag och stöd. Men det kan ju inte vara syftet med sjukvården?

Man får lite mer specifikt, t.ex. vilken variant av bipolär sjukdom man har. Bara att läsa ICD-10 och se vad det finns. Även hur svår autism man har bedöms. Vad menar du är fel?

Med autism/ADHD/bipolär har man garderat sig mot allt. Spektrat blir skrattretande brett.

Hur vill du att det ska diagnosticeras om det råkar vara just de diagnoserna man har?

Tydligen. Dom vet väl själva inte vad dom pysslar med och var dom ska placera mig enligt DSM-bibeln helt enkelt. Ser mig själv bara som introvert, deprimerad med svårigheter att organisera och vara självgående. En ADD/ADHD-diagnos hade nog passat men personlighetsdrag och rimliga depressiva tankar samt ångest försöker dom också hävda är något sjukligt.

Psykatrin känns tämligen pseudo, som att dom letar diagnoser hos en baserat på mycket tunt underlag. Man får ta det dom säger med en nypa salt och inte ta åt sig allt för mycket.

Numera är det permanent, men också mycket svårare att få, alla möjligheter att återgå till arbete ska vara uttömda.

Och hur pass långt är dom benägna att gå där för att försöka få in en i arbetslivet.. som kanske inte passar alls? Vill dom se en misslyckas, gå in i väggen och bli sängliggande deprimerad innan dom gör ett undantag från arbetslinjen?

Jag ville inte vara elak eller så. Jag bara inser att det finns ingen möjlighet att du har 3 diagnoser samtidigt om du inte är något extremt undantagsfall. Alla tre diagnoserna är dessutom extremt breda att de kan rymma otroligt mycket.
Det bara skriker inkompetens om din utredning. Även om jag inte vill att du skall börja med en negativ inställning till psykiatrin.

Psykiatri i sig är inte pseudo men man har inga vetenskapliga verktyg (dom finns och neurologerna har de apparater som psykiatri skulle behöva). Så istället får de sitta och resonera med patienter som kanske inte riktigt vet vad man behöver få fram, föräldrar som vill tona ner de egna barnens problem och deras egen skuld som förälder, och en stor grupp patienter som inte ens vill delta.

(Vill bara säga att det är klart att det går att ha de tre diagnoserna eller andra diagnoser samtidigt. Varför inte? Om man har autism t.ex. är man inte automatiskt skyddad mot bipolär sjukdom).

Jag har sjukersättning. Blev granskad för inte så länge sen. Vart tredje år får jag numera ett meddelande om att de har granskat mitt fall. Förut gjorde de inte så.