Ni med låg inkomst men som ändå köper dyra statusprylar - Hur tänker ni?

Har flera i min bekantskapskrets med låga medel/låga inkomster vilket de inte är sena med att berätta. Det heter "vi har inte råd" och "detta är ett dåligt år, vi går back just nu". Hade precis ett sådant samtal med min en bekant, och jag sneglar då på hans jacka och ser att det är en sprillans ny Peak-jacka.

Mönstret känns igen. Dyra jackor, dyra mobiltelefoner, dyr inredning, nyaste spelkonsollen i hemmet etc. Givetvis en HQ robotgräsklippare på gräsmattan. Frågar man varför blir svaret "man behöver ju en vinterjacka". Att man kan köpa en på Stadium för 699:- verkar man inte veta om.

Pengar till nån semester med familjen verkar inte finnas, utan den spenderas på 2 dagar på en camping i Trosa. Barnen får inte ha dyra intressen för "man har inte råd".

Ni med liknade mönster, hur resonerar ni? Varför gnäller man och sen går man och tecknar sig på en ny IPhone?

Så en dyr semester är bättre att prioritera än en bra jacka?

Tyvärr blir att hålla fasaden uppe viktigare och viktigare i takt med att resurserna sinar verkar det som

Fenomenet brukar kallas "Keeping up with the Joneses":
https://www.theatlantic.com/business...s-myth/283330/

https://en.wikipedia.org/wiki/Keepin...th_the_Joneses

En Peak-jacka finns för under 1000 på outlet och Ullared, där dom säkerligen handlar

I agree! Har också tänkt på det där. Det kan handla om en otålighet tror jag.
Att inte ha tålamod att spara ihop en buffert (för det kan egentligen alla göra som har möjlighet att köpa en Peak-jacka eller en ny i-phone) och inbillar sig att man behöver ha en NU. Det är ju inte så att man behöver, utan snarare handlar det om att man ”villhöver”.
Det går utmärkt att köpa en billigare vinterjacka eller mobil och spara resterande del för att bygga en buffert.
När vi hade som minst pengar så hade vi också mobiler och jackor, men av enklare sort. När studier och f-ledigheter var över och vi hade två heltidslöner så började vi inte handla märkesvaror då heller, utan bestämde oss för att spara ihop en buffert på 100.000 först.Sen efter det har det bara gått bättre och bättre och idag har vi de jackor och mobiler vi förr prioriterade bort, kan åka på utlandssemester ett par ggr per år, kör en ”fin” bil som vi inte har lån på och har andelshus i Sälen utöver vår åretrunt-bostad.
Det handlar om tålamod, det är min fasta övertygelse.

Självklart finns det undantag från regeln. Inte lätt att vara ensamstående låginkomsttagare på deltidstjänst och två barn. Då räcker inte tålamod tyvärr.

Låter som att du beskriver en typisk Instagram användare som är beroende av andras bekräftelse och illusionen av ”ett materiellt lyckat liv”

Läste du trådstarten?

Nu spenderar jag inte pengar hur som helst , utan sparar ihop och sen köper mig en dator eller vad jag känner att jag vill ha. (Har inga barn så jag gör vad fan jag vill)

Dock att du nämner en resa med familjen, det är väl frågan om att bränna minst 20000 på en vecka? Låter ganska sjukt att tycka man ska prioritera ett sånt kortsiktigt nöje om man har brist på pengar, det är en sån sak medelklass kan ägna sig åt som inte förstår ett skit.

Det där beteendet har funnits i vissa grupper sen låmg tid, bara att det är lättare nu.
Det hänger nog ihop med att man har något komplex som gör att man måste visa upp sig och visa att vi harabsolut råd.
En det hänger ihop med uppfostran, jag är nog tvärt om har rätt ok ställt och har alltid en rejäl buffert och köper inget som jag inte har pengarna till.
Men oftast satsar jag på lite dyrare saker, en skaplig TV( som man kan ha i 10-15 år en jacka som funkar många vintrar etc.
Men det verkar som vissa har med sig att jag skall ha nåt nu och har man en tusenlapp över på kontot skall den spenderas. Inte att den kan sparas till nästa månad eller för framtiden för att ha en stabil ekonomi.

Fenomenet har ökat sedan sociala medier har tagit fart.

Det är skämmigt att inte ha pengar.
Det är skämmigt att inte visa upp ens konsumtion.

Man vill ha det som andra har helt enkelt och man är villig att göra vad som helst, ta vilka lån som helst eller prioritera hur fel som helst.

Det sorgliga är att när man väl har bränt pengarna på en gräsklippare eller den dyra jackan och sen visar omvärlden så är det inte en jävel som bryr sig. Man har bränt pengarna helt i onödan.

Folk vill vara miljonärer trots att de kanske inte ens gått klart skolan eller gått livets hårda skola. Där skiter det sig

Jepp, och svaret ligger i yta, hålla upp fasaden kosta vad det kosta vill.

Ja, men såg du vad TS insinuerar?