Frustrerad/uppgiven bonusmamma

Jag är orolig över hur min sambos barn har det hos sin mamma.
Min sambo gjorde klart för mig innan vi blev tillsammans att vi skulle få problem med exet när vi berättade om att vi va ett par. Som mycket riktigt stämde. Hon hotade min sambo, skrev sms om att hon hoppades att han skulle dö i olika olyckor osv som hon beskrev bokstavligt hur de skulle gå till. Så fort hon inte fick som hon ville eller han tillslut tröttnade på att ge henne pengar. Hon gav sig på mig en gång genom att hota att hon skulle förstöra min och barnets relation. (Vår relation är mycket stark) men de ångrade hon djupt, då jag inte är en människa man når genom att manipulera eller bråka.
Hon söker ALLTID bråk, hon hade till och med kunnat bråka med en lyktstolpe bara för att hon ska bråka. Det är vänner, familj nya pojkvännen ex, hennes nya pojkvän och barnets lärare. Mycket osunt enligt mig!
För ett tag sen började drama på hennes sida som innehöll alkohol, misshandel och att nya pojkvännens barn ej fick vara hos dom. Min sambo gjorde orosanmälan på alla barnen inklusive sitt eget. Detta ledde ingenvart för sambons barn, men nya pojkvännens barn fick inte bo kvar. Märkligt i min mening?
För någon månad sen tog de slut med den nya pojkvännen.
Hon ringde min sambo och berättade historer om vad hennes expojkvän gjort osv och verkligen hävdar att hon har gjort allt för honom osv. Han va en mycket trevlig man som man kunde prata med de få gånger jag träffade honom. Men efter varje gång man träffade honom såg han mer och mer sargad ut.
På annat håll fick jag höra hur hon försökt blåsa honom på pengar och att hon inte ville att hans barn va hos dom. (ingen aning om detta stämmer, men låter inte osannolikt)

Nu till problemet, mamma till barnet är en urusel mamma. Förlåt, förlåt, förlåt.
Jag vet att man inte säger sånt, men jag menar det. Varje gång barnet ska till mamman är jag orolig. Barnet va oplanerat och deras förhållande har aldrig varit stabilt. Så detta barn har behövt växa upp med två föräldrar som bråkat konstant och varit frånvarande.
Mamman har förtillfället inget boende och flyttar runt med barnet den veckan barnet är hos henne. (fruktansvärt!)
Mamman kan hålla barnet hemma från skolan flera dagar i veckan. Medan hos oss älskar barnet att var i skolan och är nästintill aldrig hemma. Barnet berättar att hen får göra frukost själv osv (6år) för att mamma ligger och sover. Äter godis varje dag, ingen riktig mat. Barnet berättar att hen inte vill lämna mamma för hen är rädd att hon är ledsen när hen inte är där och berättar att hon gråter mycket.
Skolan har gjort orosanmälan på barnet nu igen pga allt bråk på mammans sida, som barnet själv berättat i skolan för lärare.
Mamman kan berätta för mig och pappan hur odräglig och jobbig barnet är hos henne FRAMFÖR barnet. Medans hos oss är hen hur duktig som helst (?!)

Jag tror att denna kvinnan har en extrem personlighetsstörning/narcissism.
Båda gångerna orosanmälan gjorts, har mamman kontaktat mig och berättat hur fantastisk och underbar jag är som bonus mamma? Berättar även hur svårt och jobbigt hon har de och hur alla människor i hela världen är så hemska mot henne.

Är detta en värdig uppväxt för ett barn? Jag får smärre panik av att veta vilka omständigheter barnet växer upp under.
Jag är bara en bonusmamma med, vad kan jag göra?

Jag skulle vilja att barnet bor hos oss iallafall tills mamman hittar ett riktigt boende för dom. Och mamman får självklart hälsa på hos oss under den tiden! Men mamman vägrar detta...

Jag har samma problem med mamman till mitt barn. Det ända ni kan göra är att finnas där till 100% när barnet är med er.

Mitt barn kommer självklart få vissa skador av att vara där men det finns inget man kan göra åt det.
Gå inte till sosialen för dom gör allt sämre.
Mest psykfall som jobbar där tyvärr.

Ser till att inte vara den som pratar skit om mamman till barnet för det vinner ni alla på i slutändan.
Lyssna så mycket ni kan och förklara vad som är rätt och fel.
Att det är olika saker som är rätt och fel på olika platser lär sig barnet som tillslut får bilda sig en egen uppfattning. Så här ska det självklart inte behöva vara men vi lever i Sverige.

Gör ändå en sökning varje år och se om mamman blivit dömd för något och be andra hålla ögonen på henne. Inte så mycket man kan göra i en sådan här sitvation.
Hjälp finns inte att få för barn i det här landet. Allt är en stor fasad tyvärr.

Orosanmälan från skolan och ingen bostad är ju inget bra utgångsläge för mamman.

Pappan kan väl ge mamman ett ultimatum, skärper hon sig inte så drar han henne inför en vårdnadstvist där han kräver ensam vårdnad.

mamman låter som borderline deluxe. samla alla bevis ni har inför soc och familjerätt

Hahaha hon är mamma och 99% som jobbar på soc är femminist kvinnor. Hon får vårdnaden även om hon slår sitt barn. Vi lever i Sverige. Vakna för fan!!

Ah, en sk "bonusmamma" utan egna barn(?) som oroar sig såå för barnet som sambon har med sitt ex - vilken klassiker! Fanns det inte plats kvar på Familjeliv för ännu en story skriven av en svartsjuk bonusmamma som oroar sig över vilken kass mamma sambons exfru är?
Låt föräldrarna sköta deras barn sinsemellan, underlätta för dem istället för att skapa onödig spänning och lägg band på din svartsjuka gentemot din sambos ex och hennes mammaroll så är det en bra början till att skapa en lugnare tillvaro för barnet. Pressa inte barnet att prata om sin tillvaro hos mamman och dra inte förutfattade slutsatser utifrån vad ett barn säger. Om inte pappan till barnet är kapabel att själv ta tag i saker och ting utan din hjälp så bör du ifrågasätta vad han egentligen är för en förälder. Och håller han på och orosanmäler sin föredetta till socialen så tyder det också på ett rätt aggressivt förfarande - så du kanske ska tänka dig för innan du själv skaffar barn med honom? Vem är det som bråkar och varför? Nej, ta ett djupt andetag. Om du verkligen bryr dig om barnet i allt detta så lägg dig i så lite som möjligt.

Detta inlägg kan du ignorera, TS 👍
Och ja det låter väldigt oroväckande med mamman, men det är inte mycket mer ni kan göra förutom att finnas där för barnet så mycket ni kan. Även detta barn kommer växa och bli vuxet till slut. Det kommer bara att vara ganska kämpigt att nå dit.

Varför hänger du med ateister utan moral? Säg upp all kontakt och börja om med en troende person du kan lita på att ni klarar er genom liuvet tillsammans. Varför slösa tid med materialistiska teknohedonister?

TS, jag tycker du låter som en fantastisk bonusmamma och jag blir glad över att läsa att ett barn som har det så skakigt får en så fin tillvaro hos sin pappa. Det kommer betyda mycket för barnet i förlängningen och kan väga upp väldigt mycket mot den otrygghet som mamman representerar.

Jag håller intemed domedagsprofeterna i den gär tråden, jag känner till många fall där mamman förlorat vårdnaden. Men det är absolut svårt att ta av en förälder vårdnaden då man alltid utgår från att det bästa för barnet är.att det får träffa båda föräldrar i så lika mån som möjligt, något som absolut inte är.det bästa för barnet alltid.

Kan ni kanske åtminstone få ha barnet större delen av tiden? Mamman kanskekan ha umgänge varannan helg istället för varannan vecka åtminstone? Det är.större chans att hon kan ha sitt "shit together" under en kortare tid. Går det att lura henne in i en känsla av att det är för hennes skull och att ni ställer upp på henne? Jag tänker att ni böjer det så att ni inte vill att hon ska behöva ha det så jobbigt med barnet som hon beskriver och inte ska behöva flytta runt med barnet och att ni gärna avlastar henne så mycket det går. Om ni dessutom går med på att göra det utan att ha det "på papper" så kan det också förstärka chanserna, alltså så att det går att ändra tillbaka med tiden (vilket ni självklart inte vill, men det ökar nog hennes välvilja till ett sådant förslag) samt att hon slipper ge upp barnbidrag eller betala underhåll.

Det är en trist väg för er att gå där ni inte direkt får rättvisa, men då man har med narcissister att göra och med en så stor insats som barnets bästa så kan det ändå vara nödvändigt. Hon bryr sig troligen mer om sitt eget välmående än barnets, därför kan det tjäna era syften att få det att handla om henne då ni har kontakt med henne. Hon saknar troligen förmågan att förstå att det skadar hennes barn att ha det på det här sätter och det försätter er pch barnet i en hemsk sits.

Fortsätt samla bevis om allt vad gäller missförhållanden. Orosanmäl igen om det blir nödvändigt men be då gärna någon i er närhet som också har en nära kontakt med barnet att göra det så att ni inte ses som den direkta fienden. Låtsas vara på hennes sida i den mån det går och i den mån ni orkar. Så länge det inte finns stor chans att ni kan ta hela vårdnaden så är det troligen mest friktionsfritt att just lura in henne i känslan av att ni vill hennes bästa och gärna ställer upp för henne medan ni såklart egentligen är ute efter att barnet ska få vara med er så mycket som möjligt för barnets skull och för att ni ska slippa känna oro.

Lider med er. Men vilken otrolig tur barnet har som har en så fin bonusmamma som verkligen värnar om det. Den kärlek och trygghet som det får uppleva hos er väger till stor del upp för mammans irrande och kaos, hos er får det se att det är uppskattat på riktigt och får se hur kärlek mellan två stabila vuxna personer fungerar och hur man ska bete sig för att slippa leva i kaos. Det ger ändå en bra grund att stå på trots mammans tillkortakommanden pch barnet vet ju alltid att om det skulle skita sig på riktigt så står ni där ni står pch tar emot det med öppna armar. Det ger ändå en stabilitet trots att det är konstiga veckor hos mamma.


Det där hör överhuvudtaget inte hemma i den här tråden, men du vet ju inte ens om det är ateister det handlar om. Håll käften bara din jävla tomte.

Har samma problem som du!

Det är precis såhär man ska göra, till punkt och pricka!

Mvh Hmmpff

Vill klargöra och väldigt tydligt! Att jag är INTE ute efter att barnet ska tas ifrån mamman och att vi ska få egen vårdnad. Barnet älskar sin mamma och vill vara med henne. Det jag tycker är tragiskt och väldigt jobbigt är att man som barn ska känna en så stark oro över sin förälders mående att hen själv mår dåligt. Kan jag prata med mamma och be henne skärpa sig? Nej då gräver jag min egen grav. Men frustrationen att en vuxen människa låter sig påverka sitt barn såhär är för mig oförlåtligt

Hela tråden låter som normalt vid en skilsmässa, det är alltid fel på de oäkta barnens mammor. Strunta i vad mamman och barnen gör hemma hos sig och lev ditt liv tillsammans med din sambo och hans barn när barnen är hos dig. Du har ingen som helst befogenhet att bry dig om barnen.

Jag säger bara så här: Ta tillbaka lagen om oäkta barns arv och kör sådana här familjekonsellationer olagliga. Det tjänar barnen på i längden.