Citat:
Jag tänkte ju egentligen mest på det individorienterade där vi har konkret data på att låginkomsttagare avsätter en större andel av sin sin disponsibla inkomst till diverse välgörenhetsinitiativ, lämnar mer i dricks etc. Fast det där låter lite gammaldags kanske, eller? Man ska ju inte bortse från marknadsföringsvärdet för t.ex företag som tar ”socialt ansvar” osv som finns redan idag så drivkraften behöver inte ens vara extrem altruism och empati på det typiskt allmoseorienterade sättet på individnivå. Det är ju inte nödvändigtvis så att det som föreskrivs ur ett liberalt perspektiv är traditionelll välgörenhet som bygger på insamling från enbart enskilda personer i sparbössor eller kollekthåvar.
Visst finns det ju också något som är CSR, men det handlar oftast mer om att klappa sig själva på axeln för att man betalar värdiga löner och inte bränner regnskogen i produktionsprocessen än att ägna sig åt regelrätt välgörenhet. Visst finns det de som bedriver några enstaka projekt som omsätter någon promille av årets vinst för PR-värdet, men gemensamt för alla företag är att vinstintresset dikterar deras verksamhet. Man får ju betänka att företagen redan idag betalar bolagsskatt runt 20 % i de flesta länder, är det realistiskt att tro att något företag skulle avsätta en sådan summa till välgörenhetsprojekt, ellet till och med mer för att täcka upp för höginkomsstagares bristande genrositet? Det händer ju uppenbarligen inte i nuläget, så varför skulle framtiden vara annorlunda? För mig låter det som solklart önsketänkande.
