Varför tror folk att liberalism/libertarianism kräver att alla "klarar sig själva"?

Citat från en annan tråd:


Det här är en olycklig missuppfattning som verkar ganska spridd.

Ett libertarianskt samhälle har som viktig del, kanske helt nödvändig del t.o.m. frivillig välgörenhet och att folk hjälper varandra! Just att kyrkstocken möter olycksbarnen i kyrkan är om något ett argument FÖR ett libertarianskt samhälle med minimal eller ingen stat!

Varifrån kommer den missuppfattningen och hur ska vi rätta till den? Borde det finnas nåt i stil med "Libertarianhjälpen" liknande vad många kyrkor har, som hjälper folk som har det svårt i livet?

Libertarianhjälpen kommer funka så länge swishbetalningana kommer in. sen är det slut.

Till skillnad från vilka välgörenhetsorganisationer?

Kyrkan får pengar av kyrkskatten. Jag antar att Libertarianhjälpen inte skulle få det.

i ett libertarianskt samhälle är frivillig välgörenhet inte en nödvändig del eftersom det inte finns någon sådan princip. Så det är rent falskt påstående i TS.

Anledningen till att denna uppfattning råder går att härleda från ekonomisk teori om att maximera nytta genom konsumtion. Dvs neoklassisk ekonomisk teori är tankegods som är nära connected till libertariansk teori.
Case in point: se signatur liksom-fb som i tid och otid bölar om bidragstagare som snor hens pengar.

Är det en missuppfattning att liberaler tror på människans egen förmåga? Då kanske du skall läsa på vad liberalism betyder igen.

Det är just det som är liberalismens misstag. Man överskattar människans förmåga.
Det är också typiskt att du saknade argument i den första tråden och kände dig tvungen att starta en ny tråd.

Det där är inget annat än klassiskt mongodravel från nerpissade sosseluder.

Eftersom en majoritet av befolkningen uppenbarligen redan röstar på partier som ska hjälpa "samhällets olycksbarn", varför skulle man sluta med det bara därför att det blev frivilligt dumjävel?

Kan man samla in 50 miljoner till massa jävla negerbarn varje år bara genom Musikhjälpen kan man nog skänka en del till sina egna också. I synnerhet med tanke på hur privatekonomin skulle öka med förbättrade möjligheter till att starta företag, mindre skatt och bara det faktum att man inte kommer skeppa iväg 51 miljarder i bistånd till korrupta skitländer i 3:e världen.

Otroligt bra trådsstart! Tack för den. Jag har stört mig i alla år på den här missuppfattningen att folk tror att libertarianismen/liberalismen och dess individualism är det samma som extrem, brutal egoism och att libertarianism/liberalism är något alltigenom antihumant som eftersträvar ett samhälle där många människor ligger på gatorna och svälter. Den bilden kommer nog mycket från den traditionella vänstern, men de andra (auktoritära) illiberala kan naturligtvis utnyttja den också.

Jag brukar i dessa sammanhang alltid peka på vikten som liberalismen tillskriver ett fungerande civilsamhälle, det finns stort stöd för den tanken inom de liberala inriktningarna. En alltför stor statsapparat motverkar däremot oftast uppkomsten av det eftersom behovet döljs bakom devisen att staten tar hand om allt och på grund av att överskottsresurser inte finns. Problemet är ju att staten sällan lyckas skapa något för alla trots sin ambition men ändå äter upp resurserna.

Man kan också peka på att om man låter civilsamhället och de frivilliga initiativen och institutionerna sköta det som andra ideologier föreskriver att staten ska sköta så kommer det att kunna finnas flera olika alternativ för de som på något sätt är behov av stöd från omvärlden. Stora offentliga system som drivs av staten exkluderar alltid vissa människor på något sätt och blir väldigt rigida samtidigt som de lätt har negativ inverkan på ekonomin. Det behövs flera alternativ för att alla eller åtminstone nästan alla ska ha chans inkluderas någonstans mer än bara på papperet. Det frivilliga systemen behöver inte underordna sig komplicerade regelverk utan kan bli mer flexibla när det gäller att möta specifika, unika behov och situationer.

Liberalismen tror på människans förmåga i högsta grad. Men det betyder inte att man stipulerar en orealistisk syn på var det innebär att vara människa. Det är också viktigt att komma ihåg att de flesta sorters liberalism och libertarianism inte är socialdarwinism. Det är ju i princip det som de ofta anklagas för att vara från bl.a vänsterhåll.

På den här punkten är jag benägen att delvis hålla med TS. Skulle välfärdsstaten avvecklas helt kommer privata välgörenhetsinitiativ att ta över. Men...är detta verkligen något libertarianskt? För snarare påminner det om de organiska strukturer som fanns när samhället var högerkonservativt. Jag finner det sympatiskt att helt eller partiellt vilja ersätta den opersonliga marxiststaten med sin massiva och ansiktslösa byråkrati med naturlig interaktion människor emellan inklusive välgörenhet. Men jag ifrågasätter starkt om detta verkligen ligger i den libertarianska läran.

Naturligtvis är privat välgörenhet det enda libertarianska alternativet. Tanken är ju att civilsamhället kommer få större betydelse när staten trängs undan vilket alltså innefattar saker som privat välgörenhet.

Som någon påpekade tidigare så finns det även idag, trots den enorma välfärdsstaten, privata välgörenhetsorganisationer som många donerar pengar till, så varför skulle detta helt plötsligt upphöra?

Absolut. Men är detta verkligen en del av den libertarianska läran? Inom konservatismen och andra mer radikala högerläror så går det att peka på att sånt som ”socialt ansvar och samvete” respektive ”omsorg om helheten” ingår. Jag undrar bara var i libertarianismen jag hittar någon motsvarighet? Att den inte utesluter detta förstår jag men då handlar det kanske om personliga värderingar som libertarianer kan ha. Där andra libertarianer kan hålla sig med helt andra personliga uppfattningar. I ditt fall kan din uppfattning i frågan kanske bero på att du är kristen?