Ångestdämpare som inte gör mig till narkoman

Jag lider liksom du själv ts av en enorm ständigt närvarande ångest. I nuläget har jag i stort sätt alla ångest diagnoser man kan ha, samt även förhållandevis grova dissociativa symptom. Det har dock blivit bättre dom senaste åren även om jag ibland kan inbilla mig att det står still. Så ja, det finns iallafall lite ljus i slutet av tunneln, även om jag ironiskt nog har mycket ångest just nu.

Jag skulle, eventuellt, kunna rekommendera dig lyrica. Medicinenen är dock dessvärre narkorika-klassad då det finns en viss risk för missbruk. Jag kan dock personligen inte förstå hur någon skulle kunna vilja ta en dos över det som förskrivits, då ”ruset” man får är sjukt märkligt och obehagligt. Men det finns som sagt personer som uppskattar ruset, så försiktighet uppmanas. Lyrica är även lite lurigt då medicinen, likt andra narkotika-klassade substanser som benzo, fungerar sjukt effektivt i början, för att senare med tiden klinga av något. Det är alltså inte riktigt en ”mirakelmedicinen”.

Ska dock påpeka att jag i det stora hela mår bättre sen innan jag fick medicinen utskriven, samtidigt som jag inte känner mig ”påverkad”. Det är lite lättare att ta sig ut sängen och jag har inte haft så grova panikattacker som tidigare.

Gott. Underskattat läkemedel.

Lergigan fungerar bra att kasta i sopen. Hellre att man blir 2,8 %-alkis än att peta i sig fentiazinderivat ED med mild neuroleptika-funktion. Finns flera fallstudier där prometazin har kunnat kopplas till MNS, finns även fallstudier på dystoni samt tardiv dyskinesi. Lägg där till rätt potent antikolinergika effekt som kan kopplas till ett flertal CNS-relaterade biverkningar. Praxis för övrigt inom äldrevård är att inte förskriva fentiazinderivat. Detta då det accelererar senildemens, alzheimers, men även kan ge parkinsonism m.m.

Finns troligen flera långtidsbiverkningar som smyger sig på. Att äta Lergigan i tron om att det är en mild medicin som knappt har biverkningar kan vara ett fatalt misstag. Mina two cents...

Ny info för mig, tack. Har själv inte upplevt några men då varken tar eller tog jag Lergigan så länge. Tippar på att psyk är dåliga på att berätta om biverkningar här. De brukar vara rätt selektiva med information.

Jag säger inte att du har fel i det du skriver gällande dina upplevelser kring god effekt. Jag informerar bara, så vill inte verka underminerande i din upplevelse eller i det du skriver.

I typfall som dina kan Lergigan, och andra fentiazinderivat vara riktigt bra mediciner med god effekt. Men att bedriva en långvarig medicinering av dessa preparat kan vara mer eller mindre ohälsosamt gentemot ens kemiska hjärnstruktur, hehe.

Nja, nej men jag tror faktiskt inte att många läkare/psykiatriker är särskilt insatt mer precist i dessa (eller egentligen några) mediciners farmakodynamiska effekt. I deras ST-utbildning så är kemi-delen väldigt sparsam kring psykofarmaka. Man har inte riktigt en farmakologisk kompetens att förstå sig på/eller sätta sig in i vad medicinerna egentligen gör i kroppen. Man har snarare lite mer guidande system i en databas (typ Janus och FASS) för att underlätta förskrivning.

Merparten fentiazinderivat, t.ex. Lergigan, Propavan och Theralen (i viss mån Atarax) är vidareutvecklingar från gamla skolans "fentiaziner", som användes som neuroleptika kring 50-talet. Problemet var kraftiga biverkningar. Derivaten i sig utvecklades sedan, med längre bindningsaffinitet för att blockera dopaminerga receptorer, även om bindningen i sig är potent nog till att kunna ge dopaminblockerande biverkningar. Här kunde man dock se en god effekt på sömnproblematik samt ångest, detta då medicinerna starkt hämmar en receptor som heter Histamin H1, vilket leder till sedativ verkan. Problematiken är ofta den långa halveringstid dessa mediciner har, vilket gör att H1-receptorn fortsätter vara hämmad i många timmar = trött zombie, även efter 8-10 timmars sömn.

Men den sekundära effekten som det sällan pratas om är blockeringen av flera dopaminerga receptorer. Om du är intresserad kring detta så kan du enkelt kolla på ett visst preparat och googla kring dess "binding affinity", vilket mäts kring en konstant kallad Ki. Ju lägre värde för Ki desto starkare binder ämnet till receptorn, ju starkare ämnet binder desto större blockad ses. Man kan lägga lite som grund att det mesta under värde 10 i Ki har hyfsat potent verkan.

Kolla gärna runt för skojs skull, och kika på dessa vanliga mediciner ovan som egentligen förskrivs på fem minuter för den som har ångest eller sömnproblematik, kika Ki gällande dopaminerga receptorer (t.ex. D1, D2 ,D3 ,D4 m.fl.

Kanske lite överkurs, men vill gärna utbilda och lära dig och andra som läser tråden!