LKAB satsar 400 miljarder på grön omställning

Jovisst men i.o.f.s. lite dyr väg fram till denna framkant kan jag tycka som lekman. 400.000.000.000 kr ska investeras. Det är ingen normal investeringssumma i företagssammanhang?? Är det inklusive allt? Går det inte att snåla ner den summan en aning? Borde väl gå att sälja svampen med vinst om man bara får ner investeringskostnaderna till rimliga nivåer.

Man kan kanske betrakta dessa 400 miljarder som en ams-åtgärd dock som sagt. Då behöver företaget inte gå med vinst?

400.000.000.000 kr investering delat på 3.000 jobb. Det blir 133 miljoner kr per skapat jobb. Dessutom räddar det en region som annars ev. skulle avfolkas.

Kanske billigare att köpa en lyxvilla åt dom i Spanien istället så slipper vi både dom och sparar 100 miljoner/man i stället

Ju mer och mer jag läser om detta projekt ju mer förbryllad blir jag.

Enligt detta:

https://www.jernkontoret.se/sv/visio...talproduktion/

så är detta koncept beräknat att tas i fullt bruk 2040 då SSAB beräknas ta sina masugnar ur bruk (inte före för dom är visst nyrenoverade). Under tiden är det bara försöksanläggningar som ska skapas.

Men gruvan i Kiruna beräknas kunna köra för fullt till 2030 och sedan är det halverad produktion som gäller. Dvs mycket dyrare malm och kanske tom nedläggning av gruvan.

Vad ska SSAB med nya ugnar till när det knappast finns malm kvar att köra redan 10 år innan byggnation?

Känns som en väldigt konstig lösning att bränna pengarna som man tjänar på malmen idag för att göra dyrare malm i framtiden och sedan troligvis nedläggning.

20 miljarder om året är visserligen ganska mycket pengar men ingen speciellt märkvärdig summa i stora industrisammanhang och framförallt inte i gruvsammanhang. Jag kan leta fram massvis av sådana exempel. Vi kan börja med ex. Boliden

"Bolidenkoncernen håller fast vid att den kommer att investera för åtta miljarder kronor under 2019."

https://norran.se/affarsliv/boliden-...miljarder-i-ar

"Totalt innebär det att Northvolt dragit in över 26 miljarder (3 miljarder dollar) i olika former av finansiering."

https://www.breakit.se/artikel/25738...till-northvolt

"BP:s planerar att investera fem miljarder dollar årligen i förnybar energi och samtidigt minska produktionen av olja och naturgas med 40 procent."

https://www.etc.se/klimat/bp-utlovar...-mer-fornybart

"Statoil investerar flera hundra miljarder"

https://www.dagensps.se/it-innovatio...dra-miljarder/

"Rio Tinto har godkänt en investering på 2,6 miljarder dollar i Koodaideri-gruvan, som sägs bli företagets första ”intelligenta” gruva,"

https://www.metallerochgruvor.se/201...jarnmalmsgruva

"Ryska investeringar i gasfält kan över de närmaste fem åren uppgå till 100 miljarder dollar."

https://www.svd.se/ryssland-satsar-1...lar-pa-gasfalt

Så alla dessa investeringar som jag har länkat till skall betraktas som AMS-åtgärder fast i andra länder? Kanske man ska tolka det som att alla investeringar, förutom när en skånsk bonde köper en ny Massey Ferguson 35, per definition ska betecknas som AMS-projekt?

Varifrån har du fått att det inte skulle finnas någon järnmalm i världen då?

Sedan beror inte masugnarna bara på järnmalm. Man hivar i div skrot också.

Det står 150-400 mdr. 10-20 mdr per år. Kan alltså bli klart mindre än 400.

Startar dom med 10 mdr så lär dom få avkastning på det tämligen omgående. Den avkastningen kan vara med och finansiera ytterligare investering.

Vad jag kan se är tanken att detta skall finansieras med lån och vinster.

Man kör ju inte malm ifrån övriga världen till Kiruna-Malmberget. Tanken är ju att det ska vara lokalt annars blir det ju ännu större förluster!

Ok tack för infot. Jag kände inte till dessa investeringar. Men majoriteten av industrier ute i verkligheten är små och medelstora diton.

Det blir alldeles säkert fin malm. Målet bör även vara att få ner priset på stålet. Alltså om man gör så här stora investeringar så effektiviseras förhoppningsvis produktionen samtidigt.

Ok.

Vill minnas att SSAB i Luleå köpt malm från Brasilien. Uppenbarligen var det ok pris på det.

Järnmalm är inte alltid bara järnmalm. Den brasilianska järnmalmen är visserligen billig att få upp ur jorden då den kan brytas i dagbrott. Det är i princip bara att skyffla upp järnmalmen. Problemet med den brasilianska järnmalmen är att den är en s.k blodstensmalm. Den innehåller fler syreatomer per järnatom än magnetiten från de svenska Malmfälten. Magnetiten är dessutom, just som namnet antyder, magnetiskt vilket gör den lättare att separera från gråberget som naturligt följer med vid brytningen. Blodstensmalm finns även i Sverige. Tänk Falurödfärg så kommer du geografin på spåret.

P.g.a det extra syret åtgår det således mer energi/kol för att avlägsna syret från blodstensmalmen än från magnetiten vilket inte alltid är så lyckat, främst inte politiskt, i dessa koldioxidtider.

I Kina är kolet inget problem. Inte ekonomiskt i vart fall. Möjligen börjar det bli problematiskt världspolitiskt. Kolet ligger i princip vid jordytan och finns i enorma mängder till nästan ingen kostnad alls. I vissa områden har du rent av kunnat gå ut och plocka upp kolbitar för att sedan elda dem hemma i spisen.

Järnmalmen är dock av låg kvalité i Kina vilket har gjort att de är stora importörer av järnmalm bl.a från Sverige.

Kina har enorma stålverk, stora kolkraftverk vilket skapar dessa "koldioxidproblem". För att inte tala om partikelföroreningarna vid kolförbränningen.

Jag har själv varit på besök i ett av dessa kinesiska jättestålverk och jag kan garantera dig att man skulle kunna kasta in ex. SSAB:s stålverk i Luleå i ett litet skrymsle i det kinesiska stålverk jag besökte.

LKAB omsätter drygt 30 miljarder kr om året, SSAB runt 70 miljarder kr per år och Vattenfall runt 165 miljarder kr per år, så ur det perspektivet är investeringar om 400 miljarder kr över 20 år, dvs 20 miljarder kr per år stora men inte enorma.

Man måste förstås också se omställningen av ståltillverkningen som en följd av att det kommer bli allt dyrare att producera stål med kol genom högre priser på utsläpp av koldioxid, samt att man troligen kan sälja sådant stål till högre priser än stål tillverkat med kol.

Detta är heller ingen omställning som ligger särskilt långt fram i tiden heller, SSAB Oxelösund planerar att fasa ut sina masugnar och koksverket under 2026; dessa ska ersättas av en ljusbågsugn, vilken försörjs med järnskrot och järnsvamp från Hybrit-processen, samt ca 200MW el, något som också kräver att man bygger 75 km nya kraftledningar.

Under 2026 är också planen att en demonstrationsanläggning för Hybrid ska stå klar, en uppskalning av den pilotanläggning man redan har i drift.

Det kommer att gå åt stora mängder el att försörja detta om det byggs ut så att det helt ersätter kolet inom stålproduktionen, runt 55 TWh/år. Detta är ungefär lika mycket el som Sveriges hela vattenkraft producerar under ett torrår (65 TWh/år +-10 TWh/år beroende på torr- eller våtår), eller mer än dubbelt så mycket som Forsmarks tre reaktorer producerar.

Om det stämmer så borde det vara en sak som gör att man inte kan göra investeringen. Inte förrän man har ett åtagande från reglerande instans (dvs Riksdagen) att den kommer möjliggöra tillräckligt el-produktion och distribution.

55 TWh motsvarar (efter ett snabbt överslag) ca 70 kvm solpanel på varje hushåll. Enkelt på en villa. Men inte på ett flerfamiljshus. Men det finns ju i sig gott om mark i landet.
Dock är inte den produktionen distribuerad så bra över året. Så någon energilagring behövs. Och någon storskalig sådan som är lönsam vet jag inte om det finns. Ideer finns dock.