Vad är det för jävla speciellt med han Hemingway?

Vad är det för jävla speciellt med han Hemingway?

Hans böcker är ju bedrövligt torftiga, stela och endimensionella.

Det är lätt att säga att hans storhet ligger i att man ska läsa det han inte skriver. Tro fan att man kan fantisera ihop att berättelsen blir bättre när allt som står oskrivet är bättre än hans rigor mortis dynamiska berättarstil. Isbergstekniken är fan bara en ursäkt man givit honom för att skriva sömnpiller. Det mest imponerande han har gjort, och detta säger jag faktiskt med respekt, är att blåsa skallen av sig.

Okey, det finns de som inte finner det nöjaktigt att läsa Hemingway. Men det är inget skäl för att påstå att han är en dålig författare.

Dålig och dålig författare men oinspirerad och stel enligt mitt tycke. Sen beror väl min avighet mot honom på alla de gånger i skolan man tvingats läsa denna "kulturikon" och tvingats diskutera den förbannade isbergstekniken. Okej att tekniken i sig är intressant men när man bara finner det osagda ihåligt och urholkat så tröttnar man rätt snabbt.
Det finns väl någon anledning till att han har blivit ett sånt stort namn men uppenbarligen är det inget jag lärt mig uppskatta.

Äntligen!!

Har aldrig riktigt fått medhåll när jag har resonerat som ni när jag varit i skolan och diskuterat Hemingway..

Tycker som ni att han skriver tråkigt och stelt, dock är hans böcker perfekta att läsa innan man somnar.

Fast Hemingway skrev för dem med livserfarenhet och med förmågan att kunna annalysera sin omvärld. I hans böcker finns det som inte står i texten. Det krävs en viss förmåga att kunna se det. Jag minns en gång en alkoholiserad uteliggare som efter en tid på ett behandlingshem läste boken och fick en enorm aha-upplevelse. Han fick en viss upprättelse genom berättelsen.

Hemingways texter har nog fått lida mycket pga bilden av Hemingway.

Precis som hos Becket finns det ett högst HYGIENISKT val av språkbruk. Det är skönt att läsa, både på engelska och svenska. Få författare har som Hemingway fått mig sugen på att äta middag i Paris för att sedan "ta kaffet" på ett lämpligt café i närheten. Det finns en viss finess hos den mannen trots dragningen åt skjutvapen, uppoffring och amerikansk maschoism.

Han är bäst i små doser, novellerna. "Farväl till vapnen" t.ex. är rätt så tjatig, även om han snabbt och fint tecknar vykortslandsskap.

Jag gillar Hemingway. Hans brutala självmord har kanske med saken att göra. Nirvana (som en jämförelse) var inte så jävla bra som vissa vill ha det till.

Tack för tråden! Länge sen jag läste Ernest (svårt namn att bära, inte sant?).

Litteratur ska aldrig läsas som tvång. Jag spottar på dom skolor som envisas med att tvinga sina elever läsa tex Den gamle och havet. I slutändan leder det till såna här underliga reaktioner. Hemingway dålig? Jag skiter i hur lessa ni är på att vara tvugna att diskutera hans stil på svenskan, ni har fel. Papa var en brilliant stilist som tyvär efterapats av alldekes för många. Han hade en färmåga att med få ord måla stora bilder och känslor, nåt som dagens författare har förbannat svårt för. Han kommer till sin absoluta rätt framförallt i novellerna som passar hans korthuggna journalistprosa perfekt. Skit i era svenskalärares dillande och leta rätt på ett ex av The first forty-nine stories. Där hittar ni mästerverk som Big two-hearted river, A natural history of the dead, A clean and well-lightend place och Hills like white elephants. Hemingway förändrade mitt sätt att se på litteratur och öppnade mina ögon till ett annat sätt att skriva. Testa ni med.
"He was an old man who fished alone in a skiff in the gulf stream and he had gone eighty-four days now without taking a fish."
När ni fattar den meningens storhet kan ni återkomma.

Hemingways så kallade mästerverk dryper av onaturligt utdragna meningar med "och"(and) staplade på varandra. Dessutom flödar de över av icke-stilistiska upprepningar, och det stör utav bara helvete. Det liknar en genomsnittslig högstadieelevs litterära prestationer.

Men okej, jag ska ge honom en chans till och tar mig an några noveller här framöver.

I övrigt håller jag med om Hemingways sätt att plocka ner skylten på var rätt häftigt. Tar livet av sig gör man bara en gång, och då ska det fan göras ordentligt. Skrev han några avskedsrader? Jag gillar Mobergs sådana:

klockan är tjugo över sju. Jag går att söka i sjön, sömnen utan slut.

(enligt vissa källor ska det även allra sist stått: "Förlåt mig, jag orkade inte uthärda". Men med det ömkandet blir det ju inte riktigt samma högklassiga stil på det hela. Lite tråkigt)

Tycker ni man ska läsa Hemingway på engelska eller kan man komma undan med de svenska versionerna?

Om du har lust får du gärna förklara lite av meningens storhet, jag inte riktigt säker på att jag har hela pusslet.

Jag gillar Hemingways berättarstil. Jag får så klara bilder av miljön och personerna, och historierna är oftast sådana att jag vill fortsätta läsa dem. Sen håller jag med om att han använder "och" en massa, men jag tycker inte det gör någonting. Det kan till och med vara bra i vissa fall.

Om ämnet som diskuteras är Hemingway, så passar jag på att fråga: Hur dog han? Att han sköt sig själv vet jag, men var det något spektakulärt inblandat?

Jag kan rekommendera Papa Hemingway av A.E. Hotchner. Hotchner var Hemingways närmaste vän under de sista tretton åren.




"Herr Hemingway, can you sum up your feelings about death?"
"Yes! Just another whore."