Vad menar man med svensk feminism?

Vad hände efter Metoo som fick dig att uppleva att luften gick ur?

All feminism tar avstamp i och utgår ifrån den påhittade "könsmaktsordningen". Ingen feminism strävar därför efter jämställdhet per definition utan det blir dels att sätta upp ett falskt narrativ om "en ojämns spelplan" som gynnar män, vilket då automatiskt leder till att kvinnor behöver "MER hjälp" och eftersom männen varit gynnade så länge, behöver de mindre hjälp.

Verkligheten är dock en helt annan. Både kvinnor och män har sina specifika problem och i ett gemensamt samhälle där alla människor är lika värda kan du aldrig positivt särbehandla någon utan att samtidigt negativt särbehandla den andra halvan. Det är själva definitionen av diskriminering, men eftersom det är en hel hegemoni och den hjärntvättade och övertygade sekten som påstår att "könsmaktsordningen" är sann, så har den blivit institutionell och statlig. Tom. vår regering är "feministisk" idag, vilket är att göra Sverige och svenskarna till ett totalt åtlöje fullt av soyboys och fjollor.

Det är det invällarna utnyttjar, vår godtrogenhet, naivitet och välvilja.
Och feministerna hejar på, för de vet att deras fienders fiende är deras vän.

Jag skulle inte ens förvånas om det finns feminister i landet som tycker att det är lite kittlande avv unga pojkar rånvåldtas och torteras en natt och sen skenbegravs på en kyrkogård...

S.C.U.M och "No more fucks to give" är ganska tydliga signaler...
Lika tydliga som Refugees Welcome och att det i princip bara var unga pojkar i "arméåldern" som kom.


Feminismen är cancer i samhällskroppen med massor av metastaser och våra unga mår sämre än nånsin. Det är två års kö till BUP och EN MILJON SVENSKAR äter idag antidepressiva.

Kanske är det dags att vända på sanningen och sen den på riktigt?

Givetvis går detta, det finns massor av framgångsrika människor som aldrig slutförde sina utbildningar. Dessutom, kvinnor kan spela på sitt utseende för att få jobb som de inte är kvalificerade för (något jag själv sett bevis på)

Många feminister skämdes och jag upplever att vissa vill distansera sig lite från det där. Att man utsåg Cissi Wallin till hänförare bidrog också till punkteringen i min mening. Det är inte lika opportunt att förfäkta dessa idéer idag helt enkelt.

"den svenska feminismen" sysslar väl mest idag med interna stridigheter. Terfs, sexpositiv/negativ, rasfrågan et cetera till förbannelse. Det är nog därför jag upplever att luften har gått ur, de har fullt upp med att hata varandra istället för männen.

Länder påverkar varandra och tankar och idéer återfinns i olika länder. Men jag antar att du menar västvärlden eller jämför du med Kina t.ex.?

Ser man till våra grannländer så har Sverige varit lite mer extremt i många fall och gått före. Danmark vill t.ex. låta sitt filminstitut dela ut stöd 50/50 mellan män och kvinnor vilket Sverige har haft för avsikt i några år redan. VD:n för SFI har fått kritik för att stirra sig blind på ett jämt utfall, 50/50 män och kvinnor utan att fundera på kvalitét på svensk film. Vi får väl se om Danmark går lika långt eller om de nöjer sig med lika förutsättningar.

Lyssna på senaste kompasspodden där de pratar om feminism som maktmedel https://poddtoppen.se/podcast/1506153471/kompasspodden. Många feminister har ju ett egenintresse i att det finns ojämlikhet och försöker göra sig själva relevanta och de behöver en polariserad debatt. Ta Nooshi Dadgostar t.ex. som blev upprörd över att hon fått en kommentar om för kort kjol i riksdagen. Hon är mycket väl medveten om att det finns en klädkod och att män tidigare fått kritik för sitt val av kläder (t.ex. Anders Carlgrens skinnjacka) men säger ändå "– Och då kände jag, det hade inte skett med en man." Är man en kvinnlig partiledare i vänsterpartiet så är det dessa strider man vill ta för att locka sina väljare. Fabriksarbetarna i Grum och Dorotea har man dumpat för längesen.

Nooshi behöver iklä sig offerkoftan och visa på att kvinnor är förtryckta (och ändå har vi fler kvinnliga än manliga partiledare) och att män är klandervärda. Många av dagens feminister snöar in på intersektionalitet och försöker hitta så många sätt de är förtryckta på som möjligt. Och i de fall där de ser andra som har mindre makt än de själva har, p.g.a. yttre attribut oftast, så späker de sig själva och påtalar sin godhet allt vad de kan.

Detta gynnar dem själva i det korta perspektivet eftersom de blir populära och får jobb (som instagrammare, som politiker, som kommunikatörer m.m.). Det värsta som kan hända vore om folk såg mer positivt på världen. Man måste ha en elak antagonist för att väcka folks intresse. Detta gäller alla oavsett om man är klimatförnekare/klimatalarmist/rasist/moderat/sosse/religiös på annat vis.

Sverige ligger längre fram i de här tankarna än många andra länder. I många länder finns det stora problem att ta tag i såsom miljökatastrofer, svält, brist på jobb och ekonomiska förutsättningar. I ett land som Sverige där de allra flesta har det väldigt bra får man se till att hitta andra problem som t.ex. att bli upprörd på män som sitter bredbent på bussen. Den som söker efter problem kommer alltid att hitta problem.

Utbildning är överskattat. Kvinnor är högre utbildade men tjänar mindre.

I Sverige kan man till och med nå rikets viktigaste position, statsminister, utan eftergymnasial utbildning.

Av mina klasskamrater från gymnasiet är den mest ekonomiskt framgångsrike den kille som startade ett gäng restauranger.

Yngre kvinnor är högre utbildade ja, de har också högre inkomster än dito män.
Såmycket möjligt kvinnor som hel grupp har gått om män inkomstmässigt (om man jämför arbetstid)

Och visst man kan bli rik även utan utbildning, men nu råkar faktiskt hög utbildning korrelera med hög inkomst. Undantagen ändrar inte på faktumet att man föredrar att anställa efter utbildningsmeriter.

Ja.

Lika utfall gäller ju dessutom bara i de fall kvinnor är avundsjuka....

"Svensk"/västerländsk feminism (3:e, 4e) vågen handlar om att förtrycka män genom att hävda att det är män som förtrycker...

Har inget med jämlikhet att göra.

Nejdå, det är en myt. Skillnaden är att vi socialdemokratiska feminister redan har all den makt och löneförhöjning vi ville ha. Vi har fått gehör hos det svenska etablissemanget, så nästa målsättning är att MER ska ha MER.