Sååålt och sååålde

Så här pratas det där:

https://youtu.be/U0KetRViyho?t=25

Har bara träffat några enstaka människor med det uttalet, men samtliga har varit från Jämtland. Några från Östersund och några från typ Bräcke-hållet. Jag tycker det är ganska charmigt. Keep it up!

Nu liknar det något! Det verkar alltså som att det kan vara ett dialektalt särdrag som är särskilt vanligt i Jämtland. Det här är vad jag ville höra, tack!

Fast alla jag talar om här har ju talat "regional rikssvenska", så att säga, och de har inte haft särskilt många dialektala drag i övrigt (förutom att de har sagt skängelmy, förstås ). Har du någon koll på hur "sålde" uttalas i genuin jamska?

Dialektalt antar jag. Har hört liknande i Norrland.

Rikssvenska (om sådan existerar) torde uttalet vara "sålld"/"sållde".
Barn som nyss lärt sig stava brukar ibland stava såld/sålde som "sålld/sållde".

Men du säger alltså såålde/såålt. Det har jag som sagt hört i Norrland. Min gamla morfar, bördig från strax utanför Skara, han sa också "såålde" och "såålt". Men han skulle vara långt över 100 år idag. Jag antar att detta är dialektalt, alternativt pratar du ålderdomlig skaraborgska..

Jag säger absolut inte så, men nog hörde jag uttalet av och till när jag bodde i Umeå 1959-74. Men det var inget som umebor sa, och inte något som ingick i umebondskan heller. (Som fortfarande då levde med prima liv.) Mitt intryck då var nog att folk kunde säga så om de kom från Åsele eller Dorotea (som ju ligger i södra Lappland, men nära Jämtland). Så mycket jämtar fanns det inte i Umeå på sextiotalet.

En parantes: Norrlands inland är för stort för att du ska kunna säga att du är från Norrlands inland. Dialekterna är knutna till älvarna och de som bor i inlandet har dialekter som härstammar från nybyggare som kolonialiserade inlandet relativt sent. Dessa i sin tur var ofta från söder. Inlandets dialekter är alltså blanddialekter och inte lika genuina, i bemärkelsen konservativa, som vissa dialekter som går att hitta i byarna kring kustlandet. Därför är det lika omöjligt att prata om en dialekt från inlandet som att prata om norrländska. Det skiljer sig för mycket!

Nu har det ju framkommit i tråden att du är från Jämtland. En region som tillhörde Uppsalas kyrkliga omnejd och samtidigt tillhörde Norge. Därför kan Jämtländska dialekter också ses som en blandning mellan svenska och norska.

Det du pratar om är bara en gammal konjugation. Ett exempel från Västerbotten är liis som är infinitiv och presens, liist som är preteritum och lisst som är supinum för ordet läsa. Just sålde hittade jag inte som exempel, men alla ord är såklart inte med och jag orkar inte nu redovisa närmare vilka verb som hör till denna konjugation och över huvud taget om sälja hör hit.

Ingen koll på hur det är i jamska tyvärr (till min stora sorg har det inte talats av mina närmare släktingar), men jag har också för det mesta ett ganska rikssvenskt uttal. De flesta hör inte att jag kommer från norra Sverige, men då har jag också bott länge i nedre halvan av landet.


Nej, det verkar onekligen finnas i Umeå också, men kanske är det mindre frekvent där? Tänker inte att det är exklusivt för Jämtland, utan att det möjligtvis är ett "norrländskt" drag som är vanligare i de trakterna.



Som jag tror jag skrev tidigare har jag ett minne av att någon placerade min dialekt i "Norrlands inland" baserat på just det ordet, så jag ville lämna det lite mer öppet för att se hur allmängiltigt det är. Men nu inser jag ju att jag borde skrivit Jämtland till att börja med för att undvika krångel.


Det som är märkligt i det här fallet är ju dock att det här verbet är det enda där mitt uttal "avviker" från rikssvenska på det här sättet. Borde det inte vara mer generaliserat om det gäller en hel konjugation?

Vad är din källa för det exemplet? Känner verkligen inte igen det från min egen västerbottniska.

Eller så är det bara en bunt jamtar som har skrivit in sig på Ume Univäschität.

Elias Wessén upp ordet i Våra folkmål. Dock som supinium lissi och i exempel som tilljämning i Norrländska mål och med Västerbotten som källa. Boken har många år på nacken och idag är det mer brukligt att dela in dialekterna i norra och södra västerbottniska. Läs exempelvis Östen Dahls bok om nominalsfrasers morfosyntax för att se skillanderna som finns i olika dialekter.

Dahls book bygger i sin tur på boken Mormors katt som är översatt till många dialekter. Dessa böcker är i princip omöjliga att få tag i och läses bäst på det biblioteket där skriftens dialekt är lokal. Väldigt roligt att samma text är skriven på så många dialekter. Ett unikt projekt i Sverige.

Annars byggde mitt tidigare inlägg i huvudsak på Torsten Marklunds Skelleftemålet.

Det är egentligen en svår fråga och ett svar kan jag delvis ge. Det handlar om hur ett språk eller en dialekt dör. Det är en form av nötning. En del drag stannar kvar längre av nån anledning. Varför just detta drag? Ingen aning. Är det ett lokalt ord eller något som bara du använder?