Lekte ni krig som barn?

Visst lekte man krig, när jag var liten så bodde vi i skogen och ofta lekte jag själv, inte undra på att man har så stor fantasi idag, det är något väldigt tillfredställande med att springa runt och ha sönder ett helt område så det ser ut som en skövlad regnskog efteråt och idag när det gäller tv spel så vad tycker jag bäst om att lira, jo gamla hederliga retro shooters och run and guns

Vi hade alla former typ av krig. Allt från pinnar till stenar och kastanjer. Vi hade kastanje eller snöbolls krig och alla kastade på måfå in i skogen och slutade med att en kille fick en sten i pannan så det sprutade blod och då blev det genast mindre krig lekar i skogen haha..

HAHA ja folk som inte brukar få leka krig när de är små tenderar att bli GAAAAAAY!!

Det där klassas inte som regelrätta krigslekar. Att leka krig är att man försöker efterlikna ett riktigt krig, d.v.s. springer runt med vapen och säger "pang du är död" eller vid senare ålder, soft air guns.

Snöbollskrig är, trots namnet, inte en krigslek.

Barn leker väl krig på typ samma sätt som andra djur också leker våldsamma lekar när de är barn.

Dvs det gör man för att träna upp sin förmåga, sin beredskap att ta någon annans liv.
Liksom att försvara sig mot angrepp.

Barn som aldrig sett krig, barn som aldrig se mtt någon bli dödad, kommer ju ändå att imitera dödandet, och hur den som blir dödad beter sig.
Trots att de ingen egen erfarnhet av det har.

Krigslekarna är alltså, mycket möjligt, en slags "medfödd instinkt" som vi människor har och delar med de övriga djuren.
Ett riktigt urgammalt ursprung med andra ord.


Inget att förfasa sig över (trots att många gör just det).
Men de som förfasar sig över barn som leker krig och att döda, de förfasar ju sig Aldrig över när deras Kattungar, eller Hundvalpar, leker hur de slåss och dödar.
Nej, det är ju bara gulligt tycker de ...


Vi ÄR "födda Mördare" allesammans, vi ÄR rovdjur in i minsta cell ...
Det är väl därför som vi har så gamla och utpräglade .sociala regler mot just våldsutövning.
För vi kan ju inte acceptera att vi slåss till döden inom vår egen grupp.
Det måste stävjas, och därför har vi alla - i alla kulturer - så starka tabun mot just det.

Men inte mot barnens lek.
Den är alltid fri och ursprunglig.
Först i uppväxten kommer de sociala tvången in.

Vi krigade efter säsong. På vintern var det vinterkriget som gällde och gärna med snöbollar, på hösten kastade vi äpplen. Vår och sommar vete fan men det var väl tillsågade och tillsnickrade vapen som gällde, någon hade "riktiga" grejer från leksaksaffären. Vattenpistoler och liknande funkade när vädret tillät. På den tiden var det okej att "leka att vi är Tyskland/Wehrmacht" också. Senare började vi leka krig med airsoft men det hade inte samma charm.

Vi lekte dessa lekar med men det var rätt tråkigt har jag för mig. Slutade med soft sir guns som du säger och hur är inte det samma sak som snöbollar eller något annat?

Minns att jag sköt en kaxig blatte unge i ansiktet o blev uppläxad av hela hans familj sen, vaffan han sköt mig och sa att jag inte vågar skjuta tillbaka - drog av ett klockrent skott i pannan o han börja tjuta som ett spädbarn. 😁 (Det var när vi hade lekt klart)

Vi lekte röda och vita rosen.
Cowboy och Indian.
Sen blev det landhockey.
Ett sorts krig.
Använde slangbella och sköt en tjej
i ögat. Inte poppis!
Så ropade mamma från balkongen
att det vara mat...
Till det serverades V-mjölk.