Citat:
Ursprungligen postat av
Sandalji
Jag personligen älskar boxning. Jag älskar att titta på stora matcher, följa duktiga boxare, och prata om boxningshistoria och kommande matcher. Det finns ingen annan kampsport som jag gillar lika mycket. Inte ens i närheten.
Men jag förstår inte varför alla ska hålla på och jämföra olika kampsporter hela tiden. Vilken kampsport är bäst? Vilken är den bögigaste? (vad homosexualitet har med kampsport att göra har jag aldrig förstått, men jag antar att folk refererar till kampsporter med mycket närkontakt).
Jag ser boxning som den mest "gentlemanna-kampsporten", med tanke på att du inte slår den som ligger ner, och att endast knytnävar mot ansikte och överkropp får lov att användas. Enligt mig var MMA i början bara ett enda slagsmål. Det var ingen sport, och jag såg verkligen ingen ära eller heder inom MMA. Detta har dock blivit mycket bättre med åren. En väldigt positiv sak med MMA är att värdelösa kampsporter, som tex Karate, Taekwondo och Wing-Chun, har kunnat avslöjas ordentligt.
Jag förstår dock inte varför det överhuvudtaget diskuteras ifall boxare kan spöa MMA-utövare eller inte. En riktigt bra boxare kan säkerligen spöa en medioker MMA-utövare. Men om vi tar en boxare och en MMA-utövare, båda två i världsklass, samma viktklass, och där boxaren endast får använda slag mot ansikte och kropp, medans MMA-utövaren får använda slag, sparkar, armbågar, kast, grepp, sparkar mot benen osv, är det en självklarhet att MMA-utövaren vinner. Så vida boxaren inte lyckas få in ett riktigt bra slag.
MEN, om vi tar samma scenario, fast denna gången får boxaren lov att använda sig av sparkar, grepp osv. Då hade boxaren givetvis haft en större chans, men han hade ändå förlorat. MMA-utövaren har ju tränat sparkar, grepp osv i flera år, vilket boxaren inte har gjort. Kort sagt, MMA-utövaren har helt enkelt tillgång till fler vapen. Det finns bra boxare som har gett sig in i MMA, och det har inte slutat bra. James Toney och Francois Botha är två exempel. De var visserligen förbi deras prime som boxare, men ändå. Toney var i princip chanslös. Han blev nedtagen, och sedan var det slut.
MMA är ingen stil med några bestämda tekniker. Om du är bra på boxning, som tex Mcgreggor, så använder du dig främst av det. Om du är bra på Judo, som tex Ronda, så använder du dig främst av det. Men som jag ser det måste du kunna i varje fall lite av var om du ska bli bland de bästa. Detta gäller framförallt BJJ. Om du inte har några som helst kunskaper om liggande kamp, kommer du aldrig någonsin att kunna vinna mot bra fighters.
Jag kan dock säga en sak. När det kommer till endast slag Vs endast sparkar, är slag överlägsna, och jag ska förklara varför. Låt oss säga att en boxare möter en karate eller taekwondo-utövare, där boxaren endast får lov att slå slag mot ansikte och överkropp, och han andre endast får lov att sparka mot huvudet och överkroppen, då vinner boxaren. Detta beror på att det är mycket svårare att träffa med en spark än med ett slag. Det tar mycket längre tid för din fot att lämna golvet och träffa din motståndares huvud. Boxare är vana vid att undvika att bli träffade av snabba slag, och har därför inga som helst problem med att undvika att bli träffade av sparkar. Jag, som tränade lite boxning när jag var yngre, provade detta mot en bekant som hade tränat taekwondo i över 10 år och vunnit SM. Han menade på att sparkar var överlägsna, så jag utmanade honom. Jag satte på mig ett par handskar och bad honom att försöka få in en ordentlig spark på mitt huvud eller överkropp. Det var nästan löjligt enkelt att blockera eller flytta mig för att undvika att bli träffad. Han var aldrig ens i närheten av att träffa mig. Det var en massa häftiga sparkar han attackerade mig med. Roundkicks, tornado osv. Men ingen av dem träffade. Notera att jag inte ens är en bra boxare. Jag har aldrig ens gått en match.
Om jag skulle utse en enskild kampsport som är överlägsen, skulle jag gissa på BJJ. Anledningen till det beror på att jag helt enkelt har sett väldigt mycket bevis på det. Jag tycker inte att BJJ är det minsta lilla intressant att titta på, och jag tror inte att jag hade tyckt om att träna det. Men för mig finns det ingen som helst tvekan om att det innehåller en massa väldigt effektiva tekniker som gör att du kan bryta din motståndares armar och ben. Om ditt ben är brutit, är det i princip omöjligt att fortsätta slåss.
Citat:
Jag kan dock säga en sak. När det kommer till endast slag Vs endast sparkar, är slag överlägsna, och jag ska förklara varför. Låt oss säga att en boxare möter en karate eller taekwondo-utövare, där boxaren endast får lov att slå slag mot ansikte och överkropp, och han andre endast får lov att sparka mot huvudet och överkroppen, då vinner boxaren. Detta beror på att det är mycket svårare att träffa med en spark än med ett slag. Det tar mycket längre tid för din fot att lämna golvet och träffa din motståndares huvud. Boxare är vana vid att undvika att bli träffade av snabba slag, och har därför inga som helst problem med att undvika att bli träffade av sparkar.
Jag, som tränade lite boxning när jag var yngre, provade detta mot en bekant som hade tränat taekwondo i över 10 år och vunnit SM. Han menade på att sparkar var överlägsna, så jag utmanade honom. Jag satte på mig ett par handskar och bad honom att försöka få in en ordentlig spark på mitt huvud eller överkropp. Det var nästan löjligt enkelt att blockera eller flytta mig för att undvika att bli träffad. Han var aldrig ens i närheten av att träffa mig. Det var en massa häftiga sparkar han attackerade mig med. Roundkicks, tornado osv. Men ingen av dem träffade. Notera att jag inte ens är en bra boxare. Jag har aldrig ens gått en match.
Det du säger är anledningen till att jag aldrig sparkade mot huvudet när jag tränade Thaiboxning i slutet av åttiotalet, och början på nittiotalet! Jag älskar Boxning, den thai stil jag körde hette Sitnarong där den Västerländska boxningsgarden ingick!
Jag älskade också Thaisparkar mot benen och aldrig högre än midjan.
Thaisparkar är rundsparkar där man vrider 180 grader på foten man står på så att alla kilona vrids med i sparken för att sparka sönder motpartens ben, och därvidlag sparka sönder hans fotarbete! Därtill gillade jag armbågar speciellt uppe från och ner så att den gick emellan nävarna på motståndaren och träffar honom i ansiktet. Vilket den inte gör om den kommer från sidan precis som en krok gör!
Knän rakt fram eller från sidan, och armbågar likaså effektivt om man är nära inpå motståndaren! Backkick och frontspakar med kroppstyngden med sig i sparkarna var också användbara i viss uträckning, i synnerhet frontsparken när den används för att stoppa motståndarens framfart, och när man följer upp stoppet med en thai spark!
Jose Aldo sparkade sönder benen på urijah faber!
urijah faber levde tidigare på sin snabbhet att hoppa undan, men det funkade inte mot Jose Aldo, inte heller kunde urijah faber blockera sparkarna, exempelvis som thailändarna gör med skenbenen! Hade Jose Aldo sparkat ”Thailändskt” så hade urijah faber kunnat tagit några få sparkar bara, sen hade det varit slut på det fotarbetet, för att få en thai spark med skenbenet rakt in i lårmuskeln är inte kul!
Snurrsparkar, och höga sparkar tenderar att sanera bort sig själva för dom öppnar bara upp för thai sparkar på benet dom står på, thai sparkar har en kortare resväg, än snurrsparkar mot huvudet!
