Uppsägning botar långtidssjuka

Mycket intressant och politiskt laddat. Hur kommer socialdemokraterna att
reagera, hur reagerar du?

Det bekräftar alla mina tankar om att de flesta långtidssjukskrivna inte är sjuka utan helt enkelt har kommit in i en slapp livsstil

Själv tycker jag det är segt att komma igång med arbete/skola efter en helg, tänk då efter ett år...

Har dom äntligen fattat det??

Är det meningen att vi ska vara förvånade eller?

Det konstiga är att det fortfarande inte är rumsrent att antyda att majoriteten av de långtidssjukskrivna antingen fejkar medvetet eller är bara inbillningssjuka. Säger man något sådant blir man anklagad av hela vänstern för att 'slå på de svaga' och bla bla bla. Precis som med de "apatiska" flyktingbarnen. Hela jävla norrland har drabbats av inbillad apati. De behöver företag som anställer, inte bidrag. Ibland är det enda barmhärtiga att dra ut droppslangarna och låta patienten klara sig på egen hand.

Jag har inte blivit frisk än, har fortfarande samma besvär av axlar och nacke som fick mig att bli uppsagd.

Det står att hälften blir friska

Har du fått rehabiliteringshjälp med skadorna förresten? Det ska tydligen ges till alla så de kan komma tillbaka till arbetslivet.

Det är försäkringskassan som tycker att de sjuka blivit friska, inte de sjuka..

Om man blir arbetslös under sjukskrivning så är det Försäkringskassan som övertar rehabiliteringsansvaret och hur troligt är det att de tar sitt ansvar? Min egen erfarenhet är att de inte gör ett skit utom att så snabbt det bara går friskförklara en och sedan dumpa ansvaret vidare till Arbetsförmedling och/eller Trygghetsrådet.

Som vanligt: genom att tysta ner, bortföklara, ignorera, vantolka o s v.

En försmak kom genom fackförbundet Sif:s reaktion:


Goddag yxskaft, alltså.

Långtidssjuka på arbetsplatser gör oftast en form av strejkprotest mot någon på företaget de inte gillar. Riktiga långtidsarbetslösa känner man lätt igen eftersom de inte är många, de dör av väldigt snabbt.

Det finns tyvärr ett organisatoriskt problem.

Försäkringskassan kan säga att en person är frisk, samtidigt kan arbetsförmedlingen hävda att samma person är sjuk och därmed inte står till arbetsmarknadens förfogande.

Då hamnar han mellan två stolar, eftersom han är "frisk" får han inga åtgärder för reabilitering och eftersom han är "sjuk" anses han inte som anställningsbar.

Om jag är rätt underrättad så har man i Norge slagit samman dessa myndigheter, bland annat för att undvika denna situation.

Har förra och förrförra året hamnat i denna situation.

försäkringskassan beslutade att jag var 100% frisk och jag skulle ut och söka arbete. familjeläkare skrev att jag ska vara 100% sjuskriven tills jag genomgått några olika rehabiliteringsåtgärder. det godkände inte försäkringskassan och jag skulle ställa mig till arbetsmarknadens förfogande.

Väl där så skrek handläggaren mer eller mindre rakt ut och undrade va jag gjorde där.

Min familjeläkare bytte arbetsplats i första vevan och jag fick en tillfällig som tillslut blev min ordinarie.

så det vart ju till att börja om från ruta 1.

Och eftersom min förra familjeläkare inte fick mig helt sjukskriven så tänkte min nya att 50% sjuskriven kanske dom godkänner.

Till slut gjorde försäkringskassan det efter ett brev från min familjeläkare som intygade att så ligger det till.

Jag skickades en hit och en dit, har bla testat
Kiropraktor, 2 st
Naprapat, 2 st
Akupunktur
Sjukgymnastik i 4 olika former
Psykolog, 3 st
Reumatolog, 2 st
Utredningar, 3 st
En 2 veckors, en 1 veckas i sthlm och en 3 dagars.
Massör

så "mycket" har jag provat på under de 4 år och 9 månader jag gått sjukskriven. Med bara tillfälliga förbättningar (dvs upp till 4 tim efter behandling)

Efter 4 år sjukskrivning (till och från) så började försäkringskassan undra om de ev skulle byta min sjukpenning till sjukersättning (dvs från sjukskriven till sjukpensionär, som det hette tidigare)

och efter alla dokument från reumatolog, familjeläkare inkommit till försäkringskassehandläggaren så tog det 1½ månad innan hon sammanställt det och skickade det vidare till dom som bestämmer. Ytterligare 1 månad efter det så fick jag beskedet att de byter till sjukersättning på prov i 2 år.

Så för tillfället är jag 50% sjukskriven och 50% arbetssökande.

Det är inte lätt att hitta ett jobb som är så lätt att jag känner mening med att utföra det.

Mina akassedagar tog slut här i April, och jag har fått tag på en praktikplats, där jag får prova på lite varierande arbetsuppgifter, ganska lätta som tur är.

Vissa dagar är det inga problem alls att vara en pryo i 4 timmar, andra dagar är det rent av besvärligt av att bara vara. Men som tur är har jag klarat mig tills jag slutat och kunna åkt hem och lägga mig. Tyvärr så blir det mesta övriga sociala liv lidande, man orkar inte träffa polarna lika ofta, och man kan inte planera något i förväg, för man vet aldrig hur man mår när den dagen kommer........

Visst, jag förstår att de gör så här, för det är så många som fuskar.
Men det känns även som att de sparkar på de som redan ligger.......
Det är inte ok.

Jag vet inte vad jag hade gjort om jag inte hade fått hjälp med allt pappersarbete som det här har orsakat mig. Jag tror inte jag hade orkat bråka så mycket som jag behövt för att få alla inblandade myndigheter att inse att det finns ett 'problem' för mig att kunna jobba som tidigare.

Det måste gå att lösa på ett annat sätt än att göra såhär.