Vad är det för fel på mig?

Jag vet inte om det här är rätt forumdel men får försöka.
Jag har ett problem främst inom jobb då jag får för mig att jag överpresterar fastän det inte syns utåt eller andra kan uppfatta som att jag inte engagerar mig tillräckligt. Men i mitt huvud är jag ganska säker på att jag ger 100% i mina arbetsuppgifter.

Ibland får jag till och med ångest för att jag presterar så mycket så att jag känner jag är på väg tappa bort mig själv eller bli överstressade sen tänker det inte är värt att utsätta sin egen hälsa.

Oftast kan man tycka eller känna av att andra kollegor inte gör så mycket eller är bättre i arbetsuppgifter än en men som visar sig ändå i slutändan att man själv är den som är sämst och får sämre resultat oavsett hur mycket man presterat.

Känner ni själva igen detta och hur har ni fått bukt på det?

Vad jobbar du med?

Kanske dags att studera hur dina arbetskamrater arbetar, eftersom de tycks få ut mer av mindre arbetsinsats.

Du lider nog av något ångestsyndrom. Jag har jobbat dag och natt 14-16 timmar under perioder och inte känt att jag varit på väg att tappa bort mig själv.

Skönt att tappa bort sig ibland, att bara prestera på arbetet kanske inte räcker men släng in lite vändskift, obekväma tidpunkter, undernäring, sömnunderskott och depåtömningar så kanske du kan hamna där!

Slippa se verkligheten(tunnelseende/vila), stressar man upp sig på arbetet är man förmodligen underkvalificerad eller svagbegåvad. Alternativt som nyss påtalats, lider av psykisk ohälsa eller prestationsproblematik(bekräftelsebehov).

(lämnar överbelamrad som en bubblare, men det verkar inte handla om det)

Haha. Jag jobbar ibland från att jag vaknar till att jag somnar (någon timme ledigt) ovetandes när jag kan käka nästa gång (ja, på en höft vet jag väl, men oftast något i vägen just då), dock minst en gång om dagen. Är inte det "vändskift, obekväma tidpunkter, undernäring, sömnunderskott"?

Ja. Det kanske bara är att TS är stresskänslig, kanske ny på jobbet ... inte tål "konkurrens" bland kollegor.

Det är aldrig gott att tappa bort sig ibland, att hitta tillbaks till sig själv kan vara övermäktigt.

Du uttrycker dig väldigt strukturerat, och det visar på att du är kompetent.
Alltså grundkompetent, om man får kalla det för det. Förmågan att förstå sitt problem, och uttrycka det tydligt alltså.

Men du klagar också på kollegorna, och det tror jag är något som kan återspeglas i arbetslivet.
Om frågan hade tagit slut med "Vad kan jag göra för att förbättra min bild inför arbetsgivaren" eller något sådant, då hade det kanske kunnat tolkas som lite lismande, men ändå kompetent.
Men det som ditt inlägg ser ut som är "Jag känner att jag inte räcker till inför arbetsgivaren; På vilket sätt är det mina kollegors fel".

Och det har absolut inget med kompetensen att göra, utan det är helt enkelt en kass attityd.
Det hade kunnat vara sämre uttryckt, men just det att det finns antydan till att anklaga kollegorna (åtminstone som jag tolkar det) visar på att det kan finnas lite problematik med avundsjuka.

Men du uttrycker det också med ett ärligt uttryck om att det känns som att du inte gör lika bra ifrån dig som kollegorna.

Det skulle kunna vara så att du helt enkelt är inkompetent, vilket jag hoppas att du inte är. För du uttrycker dig så strukturerat att du verkar allmänt kompetent. Det vore alltså konstigt om du vore dum i huvudet men ändå kan säga som du gör.
Men du är också uppriktig med att det känns som att dina kollegor presterar bättre, och det kan ha med dåligt självförtroende att göra.

Det är bra om du litar på att du kan utföra de förmågor som du är säker på att du har, och som du har bevisat att du kan genomföra.
Det här är något jag är helt säker på att du kan känna igen, men det är också viktigt att du tillåter dig själv göra en sanningsenlig bedömning om saken.
För det är klart att du är myndig att framställa sanningen, precis som dina kollegor är.

Det handlar om att ta tag i sanningen och leva i den också.

Är det andra som säger detta uttryckligen, eller är det vad du tror eller är rädd att andra tycker om dina insatser? Om det är det senare låter det som att du lider av en del prestationsångest, och kanske är du lite väl stressad. Alltså grundstressad, utan den yttre tidsfaktorn. Om du är rädd för vad andra ska tycka om det du gör, tror du att du kan prata med någon på arbetet om det? Din arbetsgivare? Någon av kollegorna? Se hur de ser på din arbetsplats, och liksom få mer på fötterna?
Att slita ut sig är aldrig bra. Då är det nog mer okej att underprestera åtminstone ett tag, tills man återhämtat sig lite.

Psykologi: allmänt --> Psykisk hälsa
/Moderator

Hej, är du säker på att du får sämre resultat trots att du presterar 100%? Om du är helt säker kanske det beror på att du inte har tillräckligt med erfarenhet av arbetsuppgifterna, då kan man inte förvänta sig att göra saker lika bra eller lika snabbt som de med mer erfarenhet. Det kan också vara så att din personlighet, fysik, hälsa eller annat gör att du helt enkelt inte passar in i den arbetsrollen eller att arbeta med de arbetsuppgifterna. Då blir det väldigt påfrestande, tänk dig en bra läkare som försöker byta bana och bli en sångare men inte passar in alls i den rollen. Det skulle skapa en enorm stress och press utan att leverera något bra alls.

Låter mest som att du inbillar dig lite, det är alltid skönt att tro att man presterar bättre än andra, då kan man ju förtjäna att ta det lite lugnt ibland också. Mer lön förtjänar man ju också.

Tror även jag och de allra flesta är skyldiga till detta mer eller mindre. Jag tror det bästa är att sluta fokusera på andra, och bara göra ditt bästa och känna att du presterat tillräckligt bra för att göra skäl för din lön. Utan att överprestera såklart.

Sitter jag och tänker ”fyfaan vad jag jobbat för mycket idag” så blir jag oftast latare, vilket i sin tur kan skapa en ångest eftersom jag då inte presterar bra alls. Det bästa är att bara jobba på i lagom takt och inte försöka skjuta på grejer. Får man på tok för mycket så får man väl säga till chefen, och då har man sitt på det torra eftersom man kan uppvisa att kan presterat.

TS du tänker nog efter för mycket. Själv kör jag 50h pass ibland utan att tänka att jag jobbat för mycket eller överpresterat. Mitt råd till dig är att totalt skita helt i vad andra tycker. Är du nöjd med din arbetsinsats så är det bra oavsett vad chefen eller de andra tycker. Vill dom inte ha dig så får dom kicka dig men fram tills dess har du fått lön och får du kicken kan du köra några år på ett annat företag där det kanske funkar bättre..