Hon bor i vardagsrummet i protest - vet ej varför

Hur?

genom förstärkning, https://sv.m.wikipedia.org/wiki/F%C3...st%C3%A4rkning.

dvs att som en hund får en godbit när den är duktig så blir hon sur när du reser.
det är en form av förstärkning som skall få dig att förknippa resandet med obehag.

Ren ondska. Manipulativ ondska.

Ingen direkt anledning.

Vi har ett fantastiskt bra förhållande annars. Mycket är väl efter hennes önskemål, men vi är båda väldigt easy going. Jag mer än henne dock.

Önskar att hon var mer självständig.

Hon säger ofta att det vore så lätt för henne att hitta en ny, men jag vet att det inte är sant. Hon har hotat så många gånger med att sticks men jag skrattar bort det med att "Det här du sagt tjugo gånger nu, jag väntar på lite aktion." Då blir det tyst.

Lite farligt att hota med sånt, det ska man aldrig göra om man inte menar det.....
Låter som att ni är med varandra i brist på bättre alternativ men vad vet jag. Alla förhållanden har ju problem som behöver lösas. Om det är 5 positiva mot 1 negativ händelse skulle jag säga det är värt det. Hörde om ngn forskning som visade på att det är perfekt ratio eftersom det också behövs lite motstånd annars blir det tråkigt och förhållandet dör lätt ut då...

Tack för många bra tips. Just de här grejerna har jag försökt göra tidigare, lyssna och ta till mig, visa att jag förstår. Men samma sak upprepar sig gång på gång. Hon är sur ett par dagar innan jag sticker, glad när jag sticker (lol), förbannad när jag kommer hem.

Hon är mycket avundsjuk generellt när hon misstänker det minsta, men tror inte det är det.

Hej,

Kort info:
Jag, mellan 33 o 38
Hon, mellan 23 o 28
Tillsammans sedan 4 år

I förrgår (lördag) sen kväll kom jag hem från en kort resa på några dagar.

Vi kan kalla min kvinna Nicole. När jag kom hem satt hon och tittade på YouTube med nollställd blick. Jag steg in i köket där hon satt och med ett varmt leende sa jag "Heeeejjj..." - till svar fick jag bara "Rör mig inte, jag vill inte."

Jag blir så trött. Jag gick och duschade och sen la jag mig. Spenderade gårdagen och idag här i sovrummet. Stack ut och köpte mat bara. Nicole har levt i vardagsrummet sen lördag kväll med undantag för toalettbesök.

Hon vill inte berätta vad som är fel, men nåt är det uppenbarligen. Jag har faktiskt inte ens försökt få fram vad det är den här gången. Jag sa vara "Nehe." och Sen dess har det varit tyst.

Hon har valsat in i sovrummet här ett par gånger idag och låtsats som ingenting och sjungit för sig själv. Att hon sjunger för sig själv tyder på att hon börjar bli svag. Jag tror hon nu börjar bli desperat för att jag inte kommer och pratar som en mört.

Hon har gjort samma sak tidigare ett par gånger. Nästan varje gång jag reser någonstans är det samma visa. Den här gången är dock mycket mer extrem.

Orkar man ha det såhär? Jag blir så trött.

Har du varit med om liknande? Vad gjorde du?

Hur ska man tackla det?

Jag har aldrig varit otrogen.