100+ toppslätsskivlingar. Resan att bygga upp mitt nerbrutna jag.

Man 32 år 81kg
Min tredje åktur på toppisar.

En helt vanlig söndags kväll skulle förvandlas till en natt fylld med sån otrolig lycka och välbehag, för att i ett ögonblick förvandlas till mitt egenskapta helvete.
När jag börjar skriva detta nu kl 06:09 har jag precis landat på riktigt, färgerna på badrummet är fortfarande starka. Det rosa skenet som följt mig hela natten finns fortfarande kvar. Det annars så vita kaklet på väggarna blänker fortfarande i sin rosa, nästan pärlemofärgade ton. Mattan på golvet pulserar fortfarande som den har gjort hela natten.

Vid 20 tiden lägger jag upp benen i soffan, öppnar en öl och scrollar ointresserat genom flödet på instagram. Hade en tanke tidigare på dagen att jag skulle ta en mindre dos toppisar nu på kvällen. Dricker lite till på ölen innan jag går och hämtar påsen med svamp, 20 stycken lägger jag i en tesil, fyller på vatten i ett glas och låter tesilen ligga i en stund. Blandar i lite koncentrerad saft och dricker upp. Sätter mig i soffan och sköljer ner med det sista av ölen. Det går en stund innan känslan från magen börjar komma, känner att pulsen ökar en aning. Nästan som efter en holk med halvdåligt brunt. Redan nu gör jag kanske kvällens största misstag. Känner att den lilla dosen svamp inte kommer göra kvällen någon nytta alls. Jag måste öka blir min tanke, påsen med svamp öppnas igen och klockan har blivit runt 21. Tänker tillbaka hur många jag tog sist och det slutar med att jag räknar upp 45 stycken i varierande storlek. Kokar upp nytt vatten och lägger svampen i ett glas. Lägger mig på soffan igen och stänger ögonen, inga som helst cev utan känner mig bara tung i kroppen vid detta tillfället. Dricker upp mitt te, lutar mig tillbaks igen och fortsätter blunda. Vaknar till av att telefonen plingar till, öppnar ögonen och möts av ett rosa rum. Ett rosa sken kommer från varje ljuskälla i hela rummet, tittar på telefonen och möts av en bakgrundsbild som pulserar bakom textrutan med smset jag helt glömmer bort att läsa. Tittar närmare på saker i rummet för att försöka se om även dom pulserar, tar mig in till badrummet och sättet mig på toaletten. Mattan som i vanliga fall är en luden osymmetrisk matta visar upp fantastiska helt symmetriska former som pulserar i vågräta formationer. Lägger mig på soffan igen, startar lite meditationsmusik jag får upp på youtube. Blundar och lägger en kudde över huvudet och drömmer mig bort. Former och färger skapas i mörkret under kudden samtidigt som jag sjunker genom soffan i takt med musiken. Rycker bort kudden i samma ögonblick som en ljusstråle går genom min hjärna. Mitt i allt kommer skrattet, det okontrollerade skrattet från ingenstans som inte går att stoppa. Lägger mig ner och hör musiken blandas med mitt skratt, här skrattar jag åt mitt egna skratt. Går inte att sluta, känner mig fylld av glädje och kärlek till max, scrollar genom flödet igen på inatagram. Inte lika ointresserat denna gången, allt är vackert, alla kvinnor är vakra. Fastnar totalt i en film och kan inte sluta titta, förmodligen loopar filmen minst tio gånger innan jag släpper den med blicken.

Det är nu mitt verkliga misstar tar vid, nu är jag redan mitt i min tripp. I efterhand var detta både mitt bästa och sämsta beslut, klockan har slagit över 23 och påsen med svamp öppnas för tredje gången. Någonstans i min hjärna låter 75 stycken som en lagom dos. Mina 45 i min förra dos har peakat, känslan i kroppen börjar släppa och jag vill ta det till nästa nivå. Sätter igång spisen och fyller en kastrull med vatten åter igen. Tar ut en handfull svamp och börjar räkna, står med nöjd rygg lutandes över diskbänken och räknar upp svamparna samtidigt som jag lägger ner dom i ett glas. Även här är det blandade storlekar, efter 50 tappar jag räkningen tre gånger innan jag tillslut räknar till 75. Fortsätter dock räkna lite till, 100 slutar jag räkna på. Trodde jag iaf, häller ut alla på ett papper och tar en bild jag häller över svampen i glaset igen och fyller upp med det kokande vattnet. Efter en stund börjar jag fundera på om jag ska hälla över allt i en mixer och göra en smoothie på allt istället vilket jag gör. Mixar allt med lite saft och youghurt och dricker ur. Vid denna tidpunkt har jag fortfarande starka oev och cev när jag lägger mig i soffan igen, startar meditationsmusiken och lägger telefonen på bröstet. Lyssnar på musiken och lägger återigen kudden över huvudet. Nu har jag ingen aning om vad klockan är, ligger bara och väntar på att kvällens tredje våg av svamprus ska infinna sig. Och jag hade ingen aning om vad som väntade, som en svallvåg sköljer det största välbehag över mig, jag nästan försvinner vid detta tillfälle. Jag ligger bara och blundar helt okapabel till att röra mig. Hör musiken, hör regnet som slår på fönstret och allt flyter samman med ljudet från min egna puls. Nu börjar det kännas att jag närmar mig en nivå jag inte varit med om tidigare. Jag faller från eufori och glädje mot nåt mörkare. På vägen lyckas jag hålla mig kvar. På nåt sätt känns det skönt, nästan som jag lyckats. Börjar tänka att det är ingen fara, jag kommer inte få en dålig tripp inatt. Börjar känna att jag snart måste gå på toa igen. Får verkligen kämpa för att lyfta bort kudden och öppna ögonen. När jag sätter mig upp känns jag inte tung längre, jag känner mig lätt allt rör sig just nu. Tvn är igång och en film ändrar skepnad, ansikten är tydliga medans bakgrunden skiftar i färg, formerna går i vågor. Vid ett tillfälle ser jag en kvinna rakt framifrån och uppfattar inte riktigt vad det är som händer. Hon ser så symmetrisk ut på nåt sätt. Här tappar jag lite verklighetsuppfattning när jag upptäcker att jag ser hennes ena halva av ansiktet spegelvänt på andra sidan. Jag tar fram min telefon och skriver front face photo och alla ansikten jag ser blir spegelvända. Jag tänker att jag måste se mitt egna ansikte, jag vet att jag har läst att man inte ska se sig själv i spegeln när man trippar. Men jag har lite känslan av att inget kan stoppa mig, jag kan kontrollera allt min hjärna har att ge mig. Går in och ställer mig framför spegeln och ser mitt helt symmetriska ansikte. Det är smalt, ögonen ser identiska ut, tittar närmare på mitt skägg och stråna är exakt samma på båda ansiktshalvorna. Tittar ner på mattan jag står på, den lyser rosa samtidigt som den nästan flyter ut över resten av golvet. Går tillbaka och lägger mig på soffan, startar en video på youtube med en man som pratar om hur man ska andas, jag lägger mig helt plötsligt på golvet utan att ha en tanke på varför. Nästan som om jag skulle be, sträcker ut mina händer så långt jag kan samtidigt som jag vilar pannan i golvet. Lyssnar på mannen uppmaningar hur jag ska andas och känner att jag faller igen, nu är det ett riktigt mörker jag faller emot. Jag måste försöka greppa tag utan i att egentligen veta vad jag ska greppa tag i, känslan i kroppen lugnar ner sig för stunden för att åter igen gripas tag av panik. Kravlar mig ut i köket och letar upp en stor skål och ålar mig upp i soffan med skålen bredvid mig. Nu kastas jag mellan eufori och glädje till mörker och panik. För en stund får jag tillbaks verklighetsuppfattning och känner mig nästan nykter, tänker för mig själv att jävlar vad sjukt det här är. Tänker att jag aldrig skulle få uppleva nånting liknande, just där och då känns allting helt underbart. Jag får känslan igen av att inget kan skada mig, det är jag som styr trippen och att inget av det jag känner är på riktigt. Bara blundar, jag har stängt tvn nu, musiken har jag pausat och försöker bara behålla lugnet och intala mig att jag inte håller på att snea.
Rycker till av känslan av att jag pissar ner mig, stoppar ner handen i byxorna och känner efter. Allt känns blött, soffan känns blöt, det känns som jag pissar ner mig. Jag tar upp handen och ser efter men den är torr, river av mig byxorna som är torra. Men jag pissar ju för fan ner mig fortsätter jag och tänka. Allt är torrt men jag känner ju att jag pissar på mig hela tiden. Tänker igen att jävlar vad detta är sjukt, tar en klunk läsk ur en petflaska.

Jag känner hur allt rinner utanför och fångar upp med handen, som är helt torr. Dricker igen, allt rinner utanför. Ingenting har runnit utanför, det fortsätter med att det känns som jag pissar ner hel soffan, nu vet jag att det inte är så men får panik varje gång. Varje gång jag får en känsla av panik blir allt bara värre, mina oev är så sjukt starka och helt fantastiska vilket känns jobbigt då jag grips av fullständig panik var och varannan minut. Jag kan knappt skriva på min telefon längre, jag tittar på klockan som visar 03:34. Allt känns som en evighet just nu, börjar få känslan av att det kommer vara såhär hur länge som helst, men innerst inne vet jag att det tar slut nån gång. Försöker googla hur lång en tripp varar, men jag kan inte. Hittar alla forum men inte hittar inte var det står hur lång en tripp brukar vara. Försöker skriva på nytt men hittar ingenting. Får mer och mer panik i kroppen och alla tankar blir mörka, känns som jag faller längre och längre ner i ett mörkt hål. Just nu kan jag inte återfå tron om att allt kommer bli bra. Tittar på klockan igen, det har inte gått många minuter men det känns som timmar. Vill hitta tillbaka till glädje men förlorar mig själv ännu mer. Får en känsla av att jag inte finns, jag känner inte mig själv. Jag kan inte längre tänka, hjärnan går på högvarv och tankar blandas med dom starka synerna som jag knappt kan tolka, helt plötsligt måste jag greppa tag i skålen jag ställt bredvid soffan. Tar mig till badrummet med skålen under hakan hela tiden och kommer inte fram till toaletten förens kaskadspyan är ett faktum, hukandes över toaletten kommer allt upp som jag hällt i mig. Det är nu jag är totalt nere på botten i den mörka avgrund jag fallit allt djupare i under vad som känts som en evighet, famlar fram telefonen och tittar på klockan. Jag känner att hålla koll på tiden är min räddning, men bara några minuter har gått sen jag tittade senaste gången. Jag råkar trycka igång klippet med mannen som meditativt förklarar hur jag ska andas, det känns nästan som ett hån när jag hör manens röst ”andas in och håll andan.. andas ut genom näsan” jag försöker andas ut genom näsan som är full med spya, får tag i en bit toapapper och snyter mig. Ett papper fyllt med små svampester landar i en redan nerspydd toalett, jag kan inte låta bli över att se det vackra i det. Allt går i vågor samtidigt som jag börjar kallsvettas värre än vad jag någonsin gjort, svetten bokstavligen rinner från min panna ner över näsan och droppar ner i spyan samtidigt som jag hör ”andas ut genom näsan”. Fumlar med telefonen och lyckas stänga av den ekande rösten samtidigt som jag åter igen tittar på klockan, evigheten har i verklig tid varat i tre minuter. Försöker slita av mig den genomblöta tshirten som fastnat på ryggen, ålar mig ur den och både byxor och kalsonger i ren panik. Ställer mig framför spegeln och ser svetten rinna över mitt symmetriska ansikte innan nästa kaskad kommer. Detta tar aldrig slut ekar i mina tankar, tittar på klockan igen. Två minuter har gått, svetten fortsätter rinna över hela min kropp och det bildas stora handavtryck efter mina händer på det svarta klinkergolvet. Jag måste duscha tänker jag, måste kyla ner min kropp. Det kalla vattnet kommer som en chock och nu vet jag inte om jag är varm eller kall. Stänger av vattnet och torkar mig torr med en handduk, sätter mig återigen på toaletten och stirrar ner på mattan under mina fötter, den lyser fortfarande av det rosa skenet som följt med mig hela natten. Just nu hatar jag allt rosa, vill att allt ska bli vitt och kallt igen. Torkar kroppen som återigen är dyngsur av all svett, lägger handduken över huvudet och håller pannan på mina knä. Nu, nu känner jag kontrollen igen. Jag bygger upp mig själv bit för bit ,steg för steg. Mitt trasiga inre börjar återigen bli helt, jag känner att ångesten och paniken börjar släppa i takt med att min kropp torkar efter svettningarna. Tiden står fortfarande nästan still, bara några minuter har gott men jag faller inte längre. Jag får på mig ett par kalsonger och nästan kravlar mig ut till soffan med skålen under hakan ifall det kommer en omgång till. Jag sluter ögonen och känner äntligen ett lugn inom mig. Nu mår jag bra, börjar landa och känner att jag är mig själv. Nu känner jag att detta både var ett fruktansvärt dåligt men likväl ett fantastiskt beslut. Jag vet mer vad som är för mycket, jag har fått se och ta på mörkret inom mig. Att få skratta åt mitt egna skratt till att gå till att vara ett med ingenting mer än mörker.
Vad jag verkligen lärt mig är att svampar plockade ur en gräsmatta kan ha oanade krafter, nu återstår bara att tämja den.

Ses på andra sidan.

Intressant läsning! Tack för tripprapporten och ta hand om dig nu
Drick rikligt med vätska och vätskeersättning

Svampen visade dig tydligen sanningen, för det stämmer att du, den tanke uppbygda " person" med namn, ålder,tankar osv existerar inte..det är som en dröm. Look up Echart Tolle.

Har du tips på någon läsvärd bok från honom?

Tack, tog rejält med vätskeersättning när allt lagt sig Mår mycket bättre idag dagen efter än mina tidigare trippar på mindre doser på runt 50 toppisar. Då har jag varit rejält bakis dagen efter, nästan två dagar efter också.

Plockade ur gräsmattan?

Toppisar växer i gräsmattor ja, dessa var plockade på en gräsmatta på en gammal camping.