Ostoppbar kraft vs oflyttbart objekt

Rubriken kanske andas trolling, men det är det inte. Det kommer heller inte vara en särskilt bra trådstart, men jag postar ändå.

Vad händer när en ostoppbar kraft möter ett oflyttbart objekt?

En annan paradox är: kan Gud lyfta en olyftbar sten?

Denna typ av frågor har tusen år på nacken. Skolastikerna har debatterat dem. Kanske bör man se dem som exempel på dåligt tänkande.

Det jag vill ta upp är hur våra begrepp på vissa nivåer bryter samman. Namnger ostoppbar kraft någonting? Finns det ett oflyttbart objekt? Kanske måste vi införa något nytt krav på vårt språk: Empiriska begrepp. Endast det som vi observerat kan vi använda oss av.

Naturvetenskapen skulle då vara idealet för detta. Fysikerna har sett svarta hål och stjärnor, och big bang - alla med ofattbara krafter. Men en ostoppbar kraft, finns det empiri för detta?

Självklart skulle vårt språk bli fattigt. Även matematiken skulle bli fattigare. Vad skulle vi göra med alla evigheter?

Nej vi får väl kasta det där med empiriska begrepp.

Hur ser ni på detta?

Varför bryter vårt tänkande ihop på detta sättet?

Finns det gränser för vad vi kan uttrycka med våra begrepp?

Lösningen är enkel. Det jag fetade är det enda av dessa ting som finns. Det jag kursiverade finns inte.

Dumheter. Bara för att det skulle vara en lösning på "paradoxen" betyder inte att den lösningen är korrekt. Att ta bort allt utom möjligen en skulle lösa paradoxen oavsett vilket koncept man väljer att behålla.

I sammanhanget kan man notera att såvitt vi känner till fysiken så är universums tyngdpunkt ett oflyttbart objekt pga rörelsemängdens bevarande. Så lösningen måste isf innebära att man är nödd att behålla det oflyttbara objektet och plocka bort resten. Lite tråkigt för er som i er iver trodde att ni hittat ett bevis för guds existens

Enkelt, det oflyttbara objektet går sönder.

Vilka objekt ser du som oflyttbara?
Vilka krafter ser du som ostoppbara?

Det blir väl bara en netto noll-kraft? Om jag trycker på ett objekt med 1N och friktionskraften är 1N, så står objektet stilla.

Vi människor har en unik förmåga, vi kan fantisera och föreställa oss saker.
Dessa fantasier behöver inte ha något med verkligheten att göra.

Du kan välja ut vilken som helst av de tre för att lösa paradoxen.

Ena delen av multiversum brakar ljudlöst in i andra delen av multiversum. Energin absorberas, saktar in.. går in i varandra, tills de båda krafterna helt tar ut varandra och multiversums rörelse i ursoppan stannar av.

Kraften var stoppbar men inga objekt var oflyttbara trots avstannandet av rörelsen. Hade kraften varit aningen större i ena delen hade de båda delarna inte tagit ut varandra och objektet (andra delen) hade varit flyttbart.

Det finns alltså inga ostoppbara krafter eller oflyttbara objekt.

Den enda möjliga utkomsten för objekten i detta tanke experiment är att de helt enkelt går rakt genom varann.

Dina s.k. "paradoxer" är bara slumpmässiga ord i meningar som råkar vara grammatiskt korrekta och således låter som en fråga/påståenden.

Finns ö.h.t ingen logik i det du skriver.

Gud kan skapa en hur stor sten som helst och även lyfta den.
"Ostoppbar kraft vs oflyttbart objekt". Kraften går rakt igenom.

Min känsla har alltid varit att det finns saker vi inte kan uttrycka. Men om vi anstränger oss kan vi kanske skapa nya koncept. Bra fråga för övrigt.

Min lösning på "problemet om den ostoppbara kraften mot det som inte kan flyttas" är att de är orimliga påståenden som inte kan existera i samma begreppsmässiga kosmos separerade från varandra. Jag ser det som en medvetet konstruerad paradox snarare än en som följer ur axiom.

Om de "två" existerar i ett fysiskt universum så är de egentligen en manifestation av samma sak, språket har alltså felaktigt skapat två koncept med olika namn på samma sak.

Min väg in i det här är att avvisa orimligheter på rent logiska grunder .. språket får sedan försöka anpassa sig.

[edit]: den ostoppbara kraften kan bara komma ur det som inte kan flyttas.