Varför uttalar vi grekiska ord med v istället för u i Sverige?

Nej, jag menar att när greker läser klassiska grekiska texter, så uttalar de orden på nygrekiska, fast det inte lät så på den tiden texterna skrevs. Italienarna brukar pinsamt nog också läsa latinska texter med italienskt uttal, vilket också är fel, även om skillnaderna där är mindre.

När jag studerade medelhögtyska så uttalade vi det precis som man tror att det lät på 1200-talet, vilket avviker en hel del från modern tyska. Samma om man studerar fornsvenska.

Men är det ens möjligt att veta hur medelhögtyska lät på 1200-talet?

Ja, det går att utläsa dels i hur man skrev och dels i hur språkvetare beskrev hur man formade ljuden med läppar och tunga. Man vet på motsvarande sätt ungefär hur klassiskt latin lät, även om det man talar idag är ett slags stiliserad form, som troligen skulle låta uppstyltad för en romare från den tiden.

Medelhögtyska lät för den delen ganska lik modern tyska, men med vissa avvikelser:

*Det fanns fler korta vokaler. Sagen och tragen uttalades t.ex. "saggen" och "traggen" och inte som i modern tyska.

*Diftonger saknades eller lät annorlunda. Diftongen ei uttalades vanligen som den skrevs och inte som idag, när den uttalas "aj".

*W lät inte som modernt tyskt w, alltså som svenskt v, utan som modernt engelskt w.

* Alla ch-ljud var tjocka, alltså också efter mjuka vokaler.

*R var alltid ett tungspets-r, till skillnad från idag när det antingen är dialekt eller extremt högtravande teater- eller poetiskt uttal att använda tungspets-r.

Huruvida det är pinsamt eller inte beror väl på vad syftet är. Jag skulle gissa att de flesta som läser klassiska texter gör det för att ta till sig innehållet i dem, och då är ordens exakta uttal inte så relevant. Då kan man lika gärna använda ett modernt uttal som approximation om man nu råkar ha det som modersmål.

Nä, det här med att tvärsäkert veta ”hur blablabla uttalades” är ett bedrägeri. Vad man i själva verket vet är inte det superkomplicerade hur ett SPRÅK uttalas, utan hur ett SKRIFTSPRÅK uttalas. Alltså ett standardiserat sätt att läsa upp gamla skrifter (som man ibland har rätt bra koll på).

Hur uttalas tex universitet på nusvenska? Jag kan garantera att många snabbpratare säger typ [ǝnʃt’ē] eller [nǝʃt’ē] (uttalat med [-nʃt-] retroflexivt, dvs med tungspetsen upp mot gommen). Betyder detta att man korrekt ska läsa upp en svensk text från år 2020 med detta uttal? Nej!

Nja, läs Charles E. Bennetts latinbok från 1907. Där resonerar han sig noggrant fram till hur man vet hur uttalet lät i talspråket. Man vet t.o.m. sådant som att h i början av ord fanns kvar hos de högre klasserna länge men hade fallit bort i vulgärlatinet ungefär år 50.

Fast jag undrar ju fortfarande hur man kan veta sådant.
Vi kan ju bara få glimtar av hur den lägre klasserna talade genom det fåtal spår, som de har lämnat efter sig.
Och det är mest enstaka fynd av graffiti och (naturligtvis) hur våra moderna romanska språk ser ut.

Det fanns språkvetare som Cato den äldre, Cicero och Plinius den äldre som var väldigt intresserade av sådant här. De skrev ner väldigt noga hur språket såg ut. Cato lade till exempel märke till att många ord som han använde helt otvunget i privata samtal inte hade använts av slavarna sedan flera generationer. T.ex. hette det på "fint" latin equus, medan det bland slavar och de lägre klasserna hette caballus.

Ah, där får man se att många är kunnigare än jag! Det var kul också att några gamla romare hade språkintresse.

Inte minst den store fältherren själv, Caesar, var besatt av språk och betonade hur viktigt det var med precision i språkbruket för att göra sig korrekt förstådd. Han skrev till och med en (nu till största delen förlorad) bok i latinsk grammatik som han tillägnade Cicero. (Cicero intygade för övrigt, kanske inte utan förvåning eller avund, verkets stringens och lödighet.) I grammatikboken preciserar Caesar sina ordval i sin tidigare författade bok om kriget i Gallien och anger hur diverse begrepp bör användas för att inte missförstånd ska uppstå.

Tänk om vår tids politiker intresserade sig mer för grammatik. Hur mycket bättre skulle då inte världen vara?

Där har vi tydligen en renässansman, även om Caesar förstås levde femtonhundra år innan renässansen.