Pratar kass engelska när man inte är beredd

Alltså va fan! Har bott utomlands i 7 år, ett par av dem åren umgicks jag inte med en enda svensk och pratade enbart engelska.
Då var man verkligen flytande i språket och tankarna var t.om. på engelska.

Men, nu när man flyttar hem till Svea igen och bott här i 2 är och inte pratat mycket engelska alls låter man som man inte ens kan språket.

Ibland på jobbet händer det en gång var 3e månad ungefär att någon amerikan eller engelsman ringer när man är helt oförberedd. och då är man extremt rostig och låter som man aldrig varit utanför Svensson byn.
Är man förberedd flyter det på däremot.

Fler som känner igen detta? Sjukt störande är det iaf

Nej du var inte flytande i språket.

Öppna en kökslåda och nämn på engelska vad alla köksredskap heter på engelska.

Hur kan du förbereda dig på ett samtal ?

Vi avråder bestämt ifrån tanken på ev. sinnesvidgande droger på arbetstid. Tänk inte ens tanken. Arbetsplatser, är drogfria.

On topic: TS bör hemmavid enbart tala engelska med sin partner lr med sitt husdjur och med avsikt ge sig in i omfattande muntligt redogörande beskrivningar inte bara av husgeråd utan av allt som i verktygslådan (en metafor).

Ja.
Men jag trodde att det hade med att de var olika delar av hjärnan som var aktiverade för svenska och engelska.
Samt att lyssna och tala är olika saker.

Du har för stora krav på dig själv ?

Inte störande, bara mänskligt.
Problemet är att du fortfarande tänker på svenska när du försöker prata engelska.
Är du förberedd har du fått tid att samla dig, att gå in i engelskan.

Jo, är ju bra att man håller det uppe lite i vardagen så man inte rostar ihop helt.
Sant det, mest för att man vet hur bra det fungerat innan så blir man nästintill chockad när man hör sig själv.
Ja det låter logiskt.

Gick precis ut ur ett samtal med en klient och de första 3 minuterna var fan inte bra. Därav skapade jag tråden i ren frustration.

Är väl så hjärnan fungerar, slutar man med en aktivitet tar det lite tid att komma in i det igen men går rätt fort när man väl gör det.

Förbered dig genom att börja tänka på engelska några minuter innan samtalet börjar. Se till att få lugn och ro, börjar någon prata svenska så är du tillbaka på ruta ett.

Om du är typen som gör allt för att din engelska ska låta melodiös och flytande som en inföding :

Ge upp !

Släpp fram din dialekt och din speciell brytning. Bli säker i den och slappna av . Ingen kommer att döma dig (Bara shitheads )

Släpp fram din skandinaviska brytning , släpp på dina krav och du kommer att upptäcka att det bara flyter på utan att du ens behöver anstränga dig.
Är själv tyskfödd som bott i England en tid, jag höll på få en stroke på de krav jag hade på mig själv (Att smälta in helt och hållet, ta bort accenten en gång för alla)
Det bara går inte. Bejaka din accent. Bevaka inte din vilja att ha perfekt uttal. Var dig själv. Slappna av. Tänk inte efter två gånger.
Till sist : Försök vara stolt över din accent. Det är en del av dig själv. Lura inte dig själv och andra att du talar helt obehindrad engelska med en stiff upper lip. Relax

Aldrig några problem, byter rakt av utan "missljud".
Har under måånga år haft arbete där typ varannat telefonsamtal var på engelska varannat svenska eller tyska.
Har bott och arbetat i USA, england och Australien i många år.
(pratar engelska med min katt )

Försök prata med någon form av brittisk dialekt/brytning (tex skotska, Cockney osv) så brukar det flyta bättre. Låter iallafall inte som om svensk-engelskan är tagen rakt ifrån Sällskapsresan då

Förlåt, måste bara fråga : Varför skulle en skandinav som (Antagligen) försöker prata engelsk förvaltningsspråk med mötande kunder ( The Queens English) till att plötsligt försöka sig på Cockney eller scotish ? Verkar helt befängt . Är det inte en uppmaning att bli någon sorts cirkusartist ? Måste vara jäkligt svårt att låtsas vara någon man inte är i längden.