Kaos

Hej,

Har skrivit kring ämnet förut, men aldrig sammanfattat allt i en tråd. Har sett de olika incidenterna som separata, men har börjat förstå att allt tillsammans bidrar till mitt destruktiva beteende.

Först bakgrund:
32 år gammal, med akademisk utbildning. Civilingenjör. Arbetat sedan examen. Stabila arbetsförhållanden. Lön 42 000 kr/mån.

Nu problematiken i punktform:
2016 kraschade jag in i ett spelberoende, som än idag drabbar mig i form av privatlån. Är fri från lån vid årsskiftet, så det ser ändå ljust ut. Reggad på spelpaus på obestämd tid.

Min far dog i år, plötsligt. Jag har nog inte bearbetat det än. Vet inte hur, och vet inte vad jag ska känna. Mina systrar och mamma är öedsna ofta. Jag är nästan aldrig ledsen. Vill hellre fly ut i sociala sammanhang istället.

Jag har en vacker sambo, hon vill ha barn. Jag är osäker på om jag är redo. Utöver det har jag blivit kär i en kollega som inte känner likadant. Det är rörigt i mitt känsloliv. Min sambo och kollegan är väldigt olika. Sambon är introvert, kollegan extrovert. Jag är extrovert.

Benzodiazepiner har funnits i mitt liv sedan jag diagnostiserades med ångest och panikångest 2013. Jag äter idag enbart Stilnoct till sömnen. Vill bli av med skiten!

Alkohol har tagit ett lite stadigare grepp om mig, då jag känner hopplöshet och stress om kvällarna. Jag dricker inte så mycket att folk märker av det, men att dricka en öl eller två på vardagar har tidigare inte varit något jag gjort, utan är något som startat sedan pappa dog.

Jag tränar regelbundet för att motverka allt ovanstående. Inte överviktig, utan relativt fit.

Valde att skriva allt i punktform för att fatta mig kort.

Skulle uppskatta tankar kring det jag petat ner för att får någon typ av indikation vad som händer med mig.

Att uppsöka psykolog är något jag kommer göra, men vill inte lägga pengar på det i dagsläget, eftersom jag betalar tillbaka mitt lån pga. spelandet. Har tidigare gått hos KBT-terapeut, men enligt min senaste psykolog är det inget som kommer fungera för mig, då jag som person gör vad jag kan för att få bekräftelse. Därför kommer jag säkerligen få A+ i KBTn,.men inte ta med mig ett skit. Psykodynamisk terapi verkar vara det jag bör göra, men det är dyrt som satan att gå privat.


Tack till alla er som tar er tid!

Beklagar din sits kompis, du har onekligen en jobbig tid framför dig!
Men du är snart skuldfri och verkar motiverad till att ta tag i dina problem!
Fortsätt kämpa, det blir snart bättre!

Skulle nog ändå nappa på den psykodynamiska Terapin till slut. Freudiansk terapi kan vara mycket effektivt att ta fram saker upp till ytan som du gömt undan,och som du då själv blir varse och då har någonting att sätta spjärn emot.
Tänkte på det när du skrev att din far dog.
Att inte känna någonting alls, eller inte veta hur ditt känsloliv påverkas av en sådan händelse, säger ändå en hel del om ditt psyke, som du redan har förstått.
Var beredd på en hel del obehagliga reaktioner från ditt psyke när du är i analys. Så är det bara. Psykets försvarsmekanismer blir utmanade i processen och under samtalet då du förväntas att bidra med 100% ärlighet och du måste ha fullt förtroende till din terapeut för att bli framgångsrik. Dyrt. javisst , men du behöver ju inte gå dit om du inte vill och känner att det inte fungerar

Kör på kollegan, har du börjat funderat på henne är det redan kört för dig och din sambo ändå

Hon har man och barn och har uttryckt att hon inte har några såna känslor för mig, trots att hon på fyllan blir väldigt fysisk med mig.

Det kommer därav aldrig bli av. För mycket som skulle förstöras.

Avsaknad av struktur och ordning samt åtaganden och ansvar som du har svårt att leva upp, detta gör att du hamnar i situationer som orsakar psykisk ohälsa i form av stress och ångest.
Jag tror inte du är drabbad av några psykologiska avvikelser utan dina problem orsakas av dålig planering och impulsiva ogenomtänkta handlingar, detta blir kaos helt enkelt.

Förslag:

1. Fixa klart skulderna och spela inte mer.
2. Tala ut ordentligt med sambon och lös problemet angående osäkerheten kring att skaffa barn.
3. Lägg ner engagemanget angående kollegan som du har känslor för, obesvarade känslor kommer inte att ge någonting givande relationsmässigt utan bara orsaka lidande. Dina känslor för kollegan kommer att försvinna med tiden.

Frigör du dig från stress och ångest som ovanstående orsakar så kommer du sannolikt sedan ha relativt lite begär av dricka eftersom du dricker för att dämpa stressen och ångesten som ovanstående problem orsakar. Därefter när du har funnit lite lugn och ro och strukturerat upp livet kan du sedan bearbeta sorgen kring din far.

Fortsätt med att träna regelbundet, detta är i generell aspekt hälsosamt för dig både psykiskt och fysiskt.

Du behöver en chock! En reset!
Drick en liter bensin under en fullmåne, i skuggan. Av en leopard.

Tack för svar!

Jag har haft ganska sviktande självförtroende professionellt på senaste. Känt mig lite ensam.

Har utöver arbetslivet isolerat mig något för vänner.

Kan inte sluta tänka på min kollega, även då jag vet att det är kört där. Hon får mig att må bra. Hennes utåtriktade och sociala sida är så attraktiv. Sen skadar det inte att hon är snygg.

Fastnat med ölen ikväll igen. Inget som påverkar mitt arbete alls, men jag känner mig lite vilsen...

Lyckades ta mig ur det under ett par dagar. Tränade med en vän och kom på andra tankar.

Sen kom helgen. Med den kom ett halvt flak öl och sedan krogbesök. Ofta kan jag hitta mig själv och klockan är 05 och jag undrar vad fan jag håller på med. Ständigt sökandes efter kontakt. Bekräftelse för att jag finns. Jag borde åkt hem, som de andra vännerna efter middagen. Men jag sökte mig ut.

Det är ibland förnedrande och ibland fint. Jag söker känslan av att vara någon som spelar roll.

Det låter både naivt och pubertalt på samma gång, men jag kan inte släppa önskan om att vara i vimlet, vara bland människor och vara någon som folk vill ha kring sig.

Jag känner mig ensam trots att jag umgås med folk lila mycket som andra i min ålder.

Men livet är inte som för 10 år sedan. Att finna sig själv på klubben vid 05, omringad av 20-åringar som avslöjar ens patetik är fruktansvärd.