Ska svenska universitet ha dåligt samvete för att de lurar msssor av ungdomar att förstöra sina liv genom att påbörja utbildningar som de aldrig kommer att klara av? Vad göra åt saken?
Bl.a civil- och högskoleingenjörsutbildningar har låg prestationsgrad, låg examinationsfrekvens, många som behöver extraår till examen, många studenter som inte får studIemedel för att de inte klarar csn:s prestationskrav, många avhopp. Samma med teknologie kandidat och teknologie master. Ändå värre på fristående kurser och distanskurser.
Förmodligen för att de är svårare än andra utbildningar. Pga avancerad matte, tidskrävande labbar och projekt, och snabb progression. Du har inte en chans att klara vissa fortsättningskurser om du inte begriper förkunskapsgivande kurser. Allt fler är usla på huvudräkning. Mångs läser inte böcker och stavar som jag nu.
Samtidigt är antagningspoängen ibland rätt låg. Och förkunskapskraven till fortsättningskurserna kontrolleras sällan. Många som kommit efter blir en belastning för andra på programmet som de tar rygg på, tex i grupparbeten. Många går inte på lektioner för att de ändå inte hänger med, eller tror de kan plugga hemma, eller måste jobba för att de inte får csn. Föräldrar belånar huset och ger dem pengar år efter år till ingen nytta, utan att känna till situationen.
Vad göra? Ge fler poäng per kurs så att studietempot sänks? Minska mängden teori så att det blir som en yh-utbildning? Slänga ut dem efter en termin eller två så att de inte slösar bort sitt liv och våra skattemedel? Ge mer lärarledd handledning? Ge mer studievägledning och couching kring studieteläknik och tidsplanering, tex till dem ftån studieovana hem, och inte bqra dem med diagnoser? Anlita äldre studenter som mentorer eller för läxhjälp? Kräva oblIgatorisk närvaro? Anta färre så att lägsta meritvärde stiger? Följa upp fler förkunskapskrav/införa hårdare spärrkurser och poängtrösklar, så att man tvingas slutföra introkurser innan man går vidare? Följa upp färre krav så att de inte tappar csn för stt de inte får registrera sig på fortsättningslurser?
Bl.a civil- och högskoleingenjörsutbildningar har låg prestationsgrad, låg examinationsfrekvens, många som behöver extraår till examen, många studenter som inte får studIemedel för att de inte klarar csn:s prestationskrav, många avhopp. Samma med teknologie kandidat och teknologie master. Ändå värre på fristående kurser och distanskurser.
Förmodligen för att de är svårare än andra utbildningar. Pga avancerad matte, tidskrävande labbar och projekt, och snabb progression. Du har inte en chans att klara vissa fortsättningskurser om du inte begriper förkunskapsgivande kurser. Allt fler är usla på huvudräkning. Mångs läser inte böcker och stavar som jag nu.
Samtidigt är antagningspoängen ibland rätt låg. Och förkunskapskraven till fortsättningskurserna kontrolleras sällan. Många som kommit efter blir en belastning för andra på programmet som de tar rygg på, tex i grupparbeten. Många går inte på lektioner för att de ändå inte hänger med, eller tror de kan plugga hemma, eller måste jobba för att de inte får csn. Föräldrar belånar huset och ger dem pengar år efter år till ingen nytta, utan att känna till situationen.
Vad göra? Ge fler poäng per kurs så att studietempot sänks? Minska mängden teori så att det blir som en yh-utbildning? Slänga ut dem efter en termin eller två så att de inte slösar bort sitt liv och våra skattemedel? Ge mer lärarledd handledning? Ge mer studievägledning och couching kring studieteläknik och tidsplanering, tex till dem ftån studieovana hem, och inte bqra dem med diagnoser? Anlita äldre studenter som mentorer eller för läxhjälp? Kräva oblIgatorisk närvaro? Anta färre så att lägsta meritvärde stiger? Följa upp fler förkunskapskrav/införa hårdare spärrkurser och poängtrösklar, så att man tvingas slutföra introkurser innan man går vidare? Följa upp färre krav så att de inte tappar csn för stt de inte får registrera sig på fortsättningslurser?
__________________
Senast redigerad av guru1966 2020-10-08 kl. 02:44.
Senast redigerad av guru1966 2020-10-08 kl. 02:44.