Drömmar lika mycket verklighet som vaket tillstånd?

Om livet och verkligheten är en kemisk reaktion som sker i hjärnan, är inte då drömmar lika mycket verklighet som verkligheten är?

Jo det är lite det jag gärna vill göra sak för när det sägs att "det där är ju bara i din skalle".

Det är inte så att jag har utvecklat en stensäker metod att verifiera några verkligheter utanför min skalle så att säga, även om det nog också går att diskutera.

Faktum är att verkligheten är en projektion som hjärnan aktivt tolkar. Alltså är drömmar eventuellt lika mycket verklighet som vakentillståndet. Men det motsäger sig genom att man inte får vad man drömmer om, men drömmer om vad man får. Alltså är de facto drömmar underställda det vakna tillståndet.

Drömmar framstår också som osammanhängande och tidsmässigt mycket kortare än vakenheten.

Det är min slutsats också. Du utvecklas lika mycket som människa och person när du drömmer något som när du upplever irl.
Det är därför man åldras och mognar psykiskt lika mycket i ensamhet som i grupp, om inte betydligt mer.
Summan av alla tankar som strömmar genom dig blir du.

Vilket är en perception som är en tolkning. Precis likadant kan 8-9 timmar bara flyga iväg, och en timme kännas oändligt lång, det på grund av perceptionen i stunden, vad exakt det är kan jag inte svara på, men principiellt kan det tolkas likadant med drömmar. och precis likadant så känns (rent logiskt) ett år dubbelt så långt när man är 20år som när man är 40år gammal, precis likadant som att "Åren bara flyger iväg" när man väl passerat en viss ålder.

Eventuellt ja.

Just vad det här vakentillståndet innebär är värt att begrunda.
Vad betyder det för oss?
Visst är det likställt med uppmärksamhet, och förmågan att ta till sig information?

Det finns ett intressant fenomen, och det är när snudd på drömlika detaljer framkommer i det vakna tillståndet, och vice versa.

Låt säga att du sitter och skriver i godan ro på flashback, nästan lite uppeldad över något ämne du brinner för och vill skriva om så det ryker om fingrarna.
Och plötslig på ett ord så skriver du fel. Du tar snabbt bort några bokstäver och skriver om ordet, men skrev fel igen. Trodde du.

Det du upptäcker är att det sista ordet under redigeringen bildade "stå still".
Och du tänkte skriva något helt annat på S, trodde du.

Men eftersom du lagt märke till den här märkliga lilla händelsen så börjar du tänka "sade jag själv att jag skulle stå still?".
Stå still i förhållande vad?
Ja, bara still, och tänk lite på vad allt detta innebär förstås.

Så du tänker, och inser kanske att tankespåret som då kommer, när du försöker låta din sinnesupplevelse bli till ett detta om detta, då är det inte längre helt skilt från det vi kallar drömtillståndet.

Och då bör man också kunna tänka vad detta beror på.
Tror jag att detta beror på omedvetna processer som på något sätt är starkare än mitt medvetna jag men ändå kapabla att förmedla information i ett medvetet plan till mitt medvetna jag?
Tror jag att detta bara var en slump, som ändå är associerbar och leder till en konstruktiv tankeprocess?
Tror jag att jag är föremål för andligt inflytande, under liknande process som shamanism, medialitet och förkunnande av de goda nyheterna sker?
Ja man borde kanske vara lite försiktigare när man begrundar sådana frågor iallafall. Det är ganska lätt att få filter för ögonen.

Något är det uppenbarligen som händer iallafall, när mänskan förmedlar mer än han ursprungligen visste att han var ämnad att göra i den situationen.

Och det är just i den här märkliga processen som viljan möter sanningen, och det blir uppenbart vad individen vill.
Det är inte något mystiskt eftersom det bara har att göra med det som personen uppfattar och tar ställning till, men eftersom det är minst lika fascinerande som stjärnornas dans över himlavalvet är det lätt att förundras och se det storslagna i orden som sker.

För en del faller det här sig mer naturligt, och en del har övat mer på förståelsen av sanningen.
Men sanningen är att det ändå är något man får, helt oförtjänt.

Och att det verkar kunna överlappa så här, det tycker jag är så vackert.

Vi tar för givet hur vårt sinne sätter ihop allt. Allt vi upplever är en virvel av information som förekommer i våra huvuden.

Vi avfärdar drömmar eftersom de slutar när vi vaknar. Upplevelsens varaktighet betyder dock inte att den har mindre grund i den fysiska verkligheten. Visst tycker vi inte att det dagliga livet är mindre verkligt eftersom vi somnar eller dör?

Vi avfärdar också drömmar som overkliga eftersom de är förknippade med hjärnaktivitet under sömnen. Men är våra vakna timmar overkliga eftersom de är förknippade med den neurala aktiviteten i vår hjärna?

Jovisst, dröm och verklighet är samma sak då livet inte är delbart. Det yttre är samma som det inre och allt är redan klappat och klart i livets paradox som inte är till för att förstås utan för att upplevas på det sätt du redan gör.

God morgon och så fortsätter det om du tänker så eller så är det en ny dag om du tänker på detta viset! Allt och inget är möjligt, men att sluta försöka går ej. Att försöka är min lott!

Jo. Yttre och inre verklighet kan man kalla det för.

Du kan drömma att du blir skjuten i huvudet och vakna upp och fortsätta leva. Om du råkar ut för samma sak i vaket tillstånd så... ja ingen har i alla fall kunnat berätta om vad som händer då.

och det summerar hela tråden Gött!