Några fler frågor som jag funderar på:
Det här med lojalitet gentemot sina ordensbröder, hur förhåller ni som är medlemmar er till det? Jag vet att man inte får utnyttja sitt medlemskap för egen vinning osv, men samtidigt kommer medlemskapet kanske med en förväntan om att ställa upp och hålla ihop?
Bra svar! Jag är nog lite inne på samma spår som du, att det hade varit väldigt trevligt med ett umgänge som gav "något mer" än skvaller och kallprat. Gärna ett sammanhang som är lite mer uppstyrt och där folk är intresserade av att prata om lite större frågor än det som hände i senaste Paradise Hotel.
Sen tänker jag på det där du skriver om pessimism. Jag tror jag förstår den känslan. Jag tänker att som pessimist kan man alltid välja att gå in med väldigt låga förväntningar och sedan bara bli positivt överraskad. Saker och ting blir ju vad man gör det till.
Tack för ett bra inlägg! Jag funderar lite på det där du skriver om talang/förmåga/makt. Skulle du kunna utveckla det? Jag förstår om du inte vill gå in på detaljer, men vad är din personliga bild av hur de olika ordenssällskapen skiftar på den punkten?
Det här med lojalitet gentemot sina ordensbröder, hur förhåller ni som är medlemmar er till det? Jag vet att man inte får utnyttja sitt medlemskap för egen vinning osv, men samtidigt kommer medlemskapet kanske med en förväntan om att ställa upp och hålla ihop?
Citat:
Det som lockar mig är istället flera andra saker. T.ex att jag saknar ett umgänge där man pratar om något annat än vardagstugget på jobbets fikarum och datorspelssnacket det ofta blir med kompisarna, något som har ett djupare syfte ihop med likasinnade. Och att jag haft för få män i min umgängeskrets senaste åren. Och att det känns som att jag tappat musten i att medvetet försöka bli en bättre människa senaste åren, snarare blivit mer passiv och cynisk, och det är en trend jag vill vända och tänker att det kan vara bra med en grupp som även de vill vara bättre människor.
En annan sak jag och min kompis har gemensamt är pessimism... och "allt är egentligen banalt och tråkigt" har varit min approach till lite för mycket senaste åren, så det känns som att mentalt ger jag inte SMFO en ärlig chans. Som sagt, något får många medlemmar att stanna i åtskilliga år.
En annan sak jag och min kompis har gemensamt är pessimism... och "allt är egentligen banalt och tråkigt" har varit min approach till lite för mycket senaste åren, så det känns som att mentalt ger jag inte SMFO en ärlig chans. Som sagt, något får många medlemmar att stanna i åtskilliga år.
Bra svar! Jag är nog lite inne på samma spår som du, att det hade varit väldigt trevligt med ett umgänge som gav "något mer" än skvaller och kallprat. Gärna ett sammanhang som är lite mer uppstyrt och där folk är intresserade av att prata om lite större frågor än det som hände i senaste Paradise Hotel.
Sen tänker jag på det där du skriver om pessimism. Jag tror jag förstår den känslan. Jag tänker att som pessimist kan man alltid välja att gå in med väldigt låga förväntningar och sedan bara bli positivt överraskad. Saker och ting blir ju vad man gör det till.
Citat:
Tack för ett bra inlägg! Jag funderar lite på det där du skriver om talang/förmåga/makt. Skulle du kunna utveckla det? Jag förstår om du inte vill gå in på detaljer, men vad är din personliga bild av hur de olika ordenssällskapen skiftar på den punkten?