Varför slutar folk med SSRI?

Depression gör att hjärnans volym minskar vilket knappast är nyttigt i längden medan SSRI återställer volymen. Oavsett om serotoninhypotesen är sann eller falsk vet man att SSRI fungerar i normala/högre doser.

"Depression kan komma utan någon tydlig orsak [...]"

https://www.hjarnfonden.se/om-hjarna...er/depression/

"Det är också vanligt med nedstämdhet utan någon tydlig anledning".

https://www.angest.se/riks/content/depression

Hjärnans volym och struktur förändras hela tiden. Drar du till gymmet en dag så förändras den. Lär du dig nya saker så förändras den. Är du stressad så förändras den.
Man har sett att hjärnan förändras av sockerpiller också vilket visar vad mycket våra tankar och hur vi lever våra liv påverkar.
Jag tycker att SSRI är ett trubbigt verktyg att behandla en depression på. Det är onaturligt att höja serotoninnivåer på det sättet genom att hämma återupptaget. Hjärnan vill alltid uppnå en jämvikt. Höjer man serotoninet kommer dopaminsignaleringen att minska.

Tricykliska antidepressiva och irreversibla MAO-hämmare är rent generellt det enda som rent kliniskt fungerar bra men biverkningsprofilen är inte så rolig. Även kokain är extremt bra då den hämmar återupptaget av både serotonin, noradrenalin och dopamin och mycket annat men det är inte så nyttigt att ta kokain direkt.

Kroppen kan ta hand om en depression på naturlig väg precis som ett sår läker naturligt på kroppen. Jag har personligen haft viss positiv effekt av SSRI förr i tiden men biverkningarna tog över. Det går inte att ha ett fungerande optimalt sexliv med SSRI-piller. Det höjer även prolaktin och sänker testosteron.

Är man riktigt djupt deprimerad med suicidala tendenser kan man överväga farmakologisk behandling, annars anser jag att man bör leta grundorsaken och behandla den och främja neurogenes på naturlig väg. Det är oroligt få som äter en perfekt kost, tränar och lever stressfritt. Man kastar sig på quick fixes direkt och vill ha piller till allt. Läkemedelsbolagen badar i sina miljarder.
Var och varannan människa idag äter eller har ätit någon form av psykofarmaka och det skall inte vara så. Att gå in och mixra med hjärnan och kroppen med onaturliga kemikalier framställda i labb borde göra att de flesta tycker det är skrämmande och inte bra. De är liksom inte gjorda för att vara i våra kroppar överhuvudtaget. Vi är i grunden skapade för att leva i symbios med naturen.

Jag har gjort en tråd specifikt om detta hur vi blir psykisk och fysiskt sjuka av hur vi lever idag och jag anser att det är här man bör lägga resurerna. Man måste undervisa människor med FÖREBYGGANDE metoder och levnadssätt för att undvika att man blir sjuk. Porr, tv-spel, koffein, alkohol, sociala medier, stress, dålig kost, dålig träning, NOLL meditation, miljögifter. Allt har förödande konsekvenser på vår hälsa.

Eller så lever du i din bubbla och inte förstår hur andra utanför din bubbla ser på det (ser på dig)?

SSRI dämpar många processer i ens nervsystem, vilket gör att deprimerade personer kan lättare bortse från sina tunga känslor och ta tag i livet. Men att leva ett liv med SSRI är inte att leva, det kan liknas med att ditt nervsystem ligger under en tjock filt dygnet runt.

Tack för input. Hade onekligen en väldigt dålig dag när jag skrev mitt inlägg. Självklart stämmer inte beskrivningen in på just alla. Det var illa formulerat. Om du mår bättre av dom så är det självfallet bra. Men målet är att du ska kunna må som bäst utan piller också. Av dom jag känner till så är dom för beroende för att kunna sluta och kan inte sluta för att dom inte vet "vem dom är längre". Ja, det är olika biverkningar för alla i vilket som. Ha det gott!

Psykiskt mår jag bra nu. Men jag tror min hälsa skulle bli bättre om jag kunde sluta. Alla mediciner har biverkningar. Det är bättre om man kan klara sig utan. Försökte trappa ut dem nyligen, men jag fick så stora vallningar så jag blev tvungen att avbryta nedtrappningen. Får göra ett nytt försök framöver.

Nu vet jag inte indikationen bakom ditt förskrivande gällande SSRI, ej heller hur länge du medicinerat. Men skriver detta inlägg rent allmänt till alla som läser...

Kortfattat så är SSRI knappast en livslång "kur" man dagligen måste stå på för att kunna må bra. Rent farmakodynamiskt sett är det heller inte tänkt så, även om Big Pharma-bolag gärna vill få det att verka på det viset. Även psykiatriker.

Depressioner är inget konstigt, det händer nästan majoriteten människor någon gång under deras livstid. Det är livets gång. Kanske är graden av depression mild, kanske svår...kanske kort, eller längre utdragen.

Hjärnan tar stryk rent kemiskt vid en depression, vilket kan arta sig på många olika vis. Signalsubstanser börjar signalera annorlunda, diverse receptorer upp- och nedregleras, obalanser i hormonsystemet kan ses till följd, t.ex. Det är ett fysiologiskt trauma som sker neuronalt. Det är inget hitte-på, eller Fia med Knuff.

Hjärnan kan i nästan samtliga fall bearbeta depressionen på egen hand, men det kan ta tid - särskilt om det är en djupare depression, ju längre depressionen förblir obehandlad desto svårare är det att läka hjärnan. Här är SSRI ett bra verktyg, men ingen quick fix. SSRI påskyndar läkningen av hjärnan som depressionens trauma har medfört, SSRI fungerar dock inte för alla - det finns flera olika läkemedelsklasser, vissa är bättre än andra men i det stora hela är allt individuellt.

När man stått på behandling och fått god effekt, alltså upplever något sånär "fullständig remission", så ska man självklart försöka att sätta ut sin medicinska behandling av SSRI för att prova sina egna vingar. A & O är då att försöka fortsätta jobba med sig själv och även förhindra att man hamnar i samma banor som ledde in på depressionen i första hand.

Detta varierar såklart individuellt. Tyvärr finns det ett fåtal individer som kräver livslång behandling av psykofarmaka för att kunna må bra.

Många blir temporärt, mentalt avtrubbade av SSRI, troligen är detta positivt i behandlingssyfte för att kunna läka hjärnan och individmässigt fortsätta framåt i en depression. Jag tror att det är viktigt att ha kännedom kring detta, och att en sorts positiv, emotionell våg kan skölja över en när man sätter ut medicinen, men att man då är beredd på detta.

Det är väll individuellt varför man slutar, jag önskar att jag hade kunnat göra det för att prova ett annat läkemedel då mina Citolapram efter 13 års användning inte verkar ge mig någon effekt längre, men jag kan inte hantera utsättningssymtomen som jag får när jag försöker att sluta. Jag har provat att sluta extremt långsamt med en minskning på 1 mg i månaden, men jag lyckades bara att komma till 15 mg, sen kunde jag inte hantera dem mer, så jag verkar vara bunden till dem för livet, såvida inte psilocybin släpps som läkemedel och man kan hoppa över till det utan utsättningssymtom.


Källor på detta?

Har gått på Fluoxetin nu i ca 2 år och känner att jag mår psykiskt bra och hade velat sluta med det. Dels för jag vill kunna leva utan att vara "beroende" av piller och för de bieffekter jag får. Men varje gång jag trappar ner mår jag extremt dåligt vilket jag hört man kan göra när man slutar... så avbryter alltid :/

Jamen så var man tillbaka med en liten lägesrapport och nu har jag alltså slutat med ssri'n igen. Tycker inte direkt att jag mått bättre, av den, kan jag inte säga alltså... Men inte direkt sämre heller, man blir kanske en liten aningens avtrubbad, och jag har känt mig ganska "okreativ" och det gillar jag inte riktigt. Men på det stora hela har det väl inte gjort någon skillnad egentligen. Tror SSRI är bäst lämpad för folk som är väldigt deprimerade, man kan alltid börja med att käka rätt och att röra på sig dock, som en första åtgärd.

Ja om jag ska dra någon slutsats av mitt lilla experiment så är det nog tyvärr som så att jag mått marginellt, aningens aningens sämre faktiskt. LOL, men det är inom felmarginalerna... det kan lika gärna bero på att det är vinter och mörkt och att man är ensam. Ganska fin form typ överlag ändå, ska prova att träna bättre istället faktiskt tror jag.

Thats the whole bottle'o wax ✨

Har samma problem. Har du lyckats sluta helt med psykofarmaka nu?

Stämmer, villjalentine lever i en bubbla och tror att hela psykiatrin är djävular och sadister Jag har påbörjat m sertralin igen för social fobi, det hjälper!

mvh