2006-05-12, 00:59
#1
Följande teckning som föreställer Krema IV i Birkenau är tagen ur boken "Auschwitz: 1270 to the Present" av Debórah Dwork och Robert Jan van Pelt. Tecknaren heter Kate Mullin. Det skall tilläggas att Krema V är en exakt spegelvänd kopia av Krema IV så nedanstående resonemang gäller även där.
http://i23.photobucket.com/albums/b3...1/Krema_IV.jpg
Teckningen är så kallad axonometrisk, dvs den tredimensionella effekten beror på att originalritningens mått och vinklar är exakt återgivna.
(1) är ingången
(2) är ett förrum
(3) är en korridor
(4) och (5) är gaskammare som värms upp av kaminer på vintern.
(6) är ett likrum, som också användes som avklädningsrum på vintern
(7) är ugnsrummet, där det fanns två ugnar med vardera fyra mufflar. Två skorstenar är anslutna till ugnarna.
För att bedöma trovärdigheten av hur "Förintelsen" beskrivs kan det vara intressant att följa offrens väg från ingången via förrum, korridor och "gaskamrar" till ugnsrummet. Uppenbarligen ligger "gaskamrarna" och ugnsrummet i olika ändar av byggnaden, vilket förefaller lite oplanerat.
Myten om "Förintelsen" förutsätter att mycket stora mängder döda kroppar forslades från "gaskamrarna" till ugnsrummet, släpades eller drogs på handkärror. I vilket fall måste trafiken ha gått i båda riktningarna, med lik lastade kärror i ena riktningen och tömda kärror eller tomhämta liksläpare tillbaka till "gaskamrarna". Den dubbelriktade trafiken måste därför ha passerat flera rum och sammanlagt fem dörrar, varav fyra var endast 1 meter breda. Den enda som var bred var dörren mellan förrummet och likrummet som mätte 2,8 meter i bredd.
Fångarna fick först stiga in i förrummet (2) som mätte 4 m x 8 m. Det användes på sommarhalvåret även som avklädningsrum. Det fanns där inget utrymme för fångarna att lägga eller hänga undan sina kläder. Med tanke på att detta förrum användes för båda "gaskamrarna", hade den enda rationella lösningen varit att fångarna lämnade in sina kläder och skor över en disk till personal som stuvade undan dessa till något annat rum. Detta finns dock inte. Eftersom förrummet är så litet, kan endast ett mindre antal fångar ha klätt av sig på samma gång, varför ytterdörren måste ha stått öppen och släppt igenom grupper av fångar som klädde av sig, medan de tidigare grupperna fördes in i "gaskamrarna".
Om fångarna hölls lugna med påståendet att de endast skulle få duscha, måste redan den första gruppen fångar som föstes in i "gaskamrarna" insett att de hade blivit lurade, råkat i panik och bjudit motstånd, varpå paniken och motståndet måste ha spridit sig till fångarna i förrummet. För att förebygga allt detta måste en byggnad som från början var avsedd för ett massmord på löpande band vara fullständigt annorlunda utformad.
"Gaskamrarna" har överraskande nog en varsin ytterligare dörr som leder rakt ut i det fria. Överraskande är också att det finns flera små fönster, som vetter utåt. Dörrar och fönster, är naturligt svaga punkter i en byggnad, så varför ha dessa i en gaskammare? Fönstren kan knappast ha avsetts för att användas av vakterna att kika in igenom, eftersom de sitter högt ovan marken. Deras ändamål måste därför ha varit att släppa in ljus.
När nu fångarna har blivit gasade så ska liken lastas på handdragna kärror, som måste köras genom fem dörrar, varav fyra mycket smala. Samtidigt ska andra fångar köra tömda kärror i motsatt riktning. Särskilt svårt måste detta ha varit från "gaskammare" 4, ut i korridoren (3) och därefter göra en skarp högersväng för att få kärran genom den smala dörren in till förrummet (2). En dylik manöver kunde nog inte göras i en enda sväng, mannen med kärran måste ha behövt lirka den fram och tillbaka för att till sist få den i önskad vinkel. Hela denna trafik gick genom förrummet, där fångarna fördes in och fick lämna sina kläder och skor på golvet. Dessutom skulle alla lik klippas och deras tänder dras ut.
De båda "gaskamrarna" kallas så helt godtyckligt. Inga sådana benämningar förekommer på bevarade tyska ritningar. För att fungera som gaskammare måste de ha varit utrustade med någon slags mekanism för införande av Zyklon-B, och ventilationsanordningar för den giftiga gasen efteråt. De båda "gaskamrarna" har inget av detta. Ritningarna visar inga "inkastningshål" genom taket eller på andra ställen. Vart leddes den giftiga gasen ut efter en avslutad gasning? Så snart "gaskamrarna" öppnades åt korridoren, måste den giftiga gasen ha strömmat ut i denna och resten av byggnaden och förgiftat alla som befann sig där. Även Pressac medger att avsaknaden av ventilationsanordningar måste ha medfört att gasen spred sig i hela den övriga byggnaden, så att allt arbete måste ha avbrutits för flera timmar. (J-C Pressac, Les Crématoires d´Auschwitz. La machinerie du Meurtre de Masse, 1993 sidan 67, 89)
Så slutligen, hur kunde tyskarna bygga en sådan vansinnig konstruktion när deras främsta kännetecken är effektivitet och grundlig planering? De hade bara behövt göra planlösningen lite annorlunda...
http://i23.photobucket.com/albums/b3...1/Krema_IV.jpg
Teckningen är så kallad axonometrisk, dvs den tredimensionella effekten beror på att originalritningens mått och vinklar är exakt återgivna.
(1) är ingången
(2) är ett förrum
(3) är en korridor
(4) och (5) är gaskammare som värms upp av kaminer på vintern.
(6) är ett likrum, som också användes som avklädningsrum på vintern
(7) är ugnsrummet, där det fanns två ugnar med vardera fyra mufflar. Två skorstenar är anslutna till ugnarna.
För att bedöma trovärdigheten av hur "Förintelsen" beskrivs kan det vara intressant att följa offrens väg från ingången via förrum, korridor och "gaskamrar" till ugnsrummet. Uppenbarligen ligger "gaskamrarna" och ugnsrummet i olika ändar av byggnaden, vilket förefaller lite oplanerat.
Myten om "Förintelsen" förutsätter att mycket stora mängder döda kroppar forslades från "gaskamrarna" till ugnsrummet, släpades eller drogs på handkärror. I vilket fall måste trafiken ha gått i båda riktningarna, med lik lastade kärror i ena riktningen och tömda kärror eller tomhämta liksläpare tillbaka till "gaskamrarna". Den dubbelriktade trafiken måste därför ha passerat flera rum och sammanlagt fem dörrar, varav fyra var endast 1 meter breda. Den enda som var bred var dörren mellan förrummet och likrummet som mätte 2,8 meter i bredd.
Fångarna fick först stiga in i förrummet (2) som mätte 4 m x 8 m. Det användes på sommarhalvåret även som avklädningsrum. Det fanns där inget utrymme för fångarna att lägga eller hänga undan sina kläder. Med tanke på att detta förrum användes för båda "gaskamrarna", hade den enda rationella lösningen varit att fångarna lämnade in sina kläder och skor över en disk till personal som stuvade undan dessa till något annat rum. Detta finns dock inte. Eftersom förrummet är så litet, kan endast ett mindre antal fångar ha klätt av sig på samma gång, varför ytterdörren måste ha stått öppen och släppt igenom grupper av fångar som klädde av sig, medan de tidigare grupperna fördes in i "gaskamrarna".
Om fångarna hölls lugna med påståendet att de endast skulle få duscha, måste redan den första gruppen fångar som föstes in i "gaskamrarna" insett att de hade blivit lurade, råkat i panik och bjudit motstånd, varpå paniken och motståndet måste ha spridit sig till fångarna i förrummet. För att förebygga allt detta måste en byggnad som från början var avsedd för ett massmord på löpande band vara fullständigt annorlunda utformad.
"Gaskamrarna" har överraskande nog en varsin ytterligare dörr som leder rakt ut i det fria. Överraskande är också att det finns flera små fönster, som vetter utåt. Dörrar och fönster, är naturligt svaga punkter i en byggnad, så varför ha dessa i en gaskammare? Fönstren kan knappast ha avsetts för att användas av vakterna att kika in igenom, eftersom de sitter högt ovan marken. Deras ändamål måste därför ha varit att släppa in ljus.
När nu fångarna har blivit gasade så ska liken lastas på handdragna kärror, som måste köras genom fem dörrar, varav fyra mycket smala. Samtidigt ska andra fångar köra tömda kärror i motsatt riktning. Särskilt svårt måste detta ha varit från "gaskammare" 4, ut i korridoren (3) och därefter göra en skarp högersväng för att få kärran genom den smala dörren in till förrummet (2). En dylik manöver kunde nog inte göras i en enda sväng, mannen med kärran måste ha behövt lirka den fram och tillbaka för att till sist få den i önskad vinkel. Hela denna trafik gick genom förrummet, där fångarna fördes in och fick lämna sina kläder och skor på golvet. Dessutom skulle alla lik klippas och deras tänder dras ut.
De båda "gaskamrarna" kallas så helt godtyckligt. Inga sådana benämningar förekommer på bevarade tyska ritningar. För att fungera som gaskammare måste de ha varit utrustade med någon slags mekanism för införande av Zyklon-B, och ventilationsanordningar för den giftiga gasen efteråt. De båda "gaskamrarna" har inget av detta. Ritningarna visar inga "inkastningshål" genom taket eller på andra ställen. Vart leddes den giftiga gasen ut efter en avslutad gasning? Så snart "gaskamrarna" öppnades åt korridoren, måste den giftiga gasen ha strömmat ut i denna och resten av byggnaden och förgiftat alla som befann sig där. Även Pressac medger att avsaknaden av ventilationsanordningar måste ha medfört att gasen spred sig i hela den övriga byggnaden, så att allt arbete måste ha avbrutits för flera timmar. (J-C Pressac, Les Crématoires d´Auschwitz. La machinerie du Meurtre de Masse, 1993 sidan 67, 89)
Så slutligen, hur kunde tyskarna bygga en sådan vansinnig konstruktion när deras främsta kännetecken är effektivitet och grundlig planering? De hade bara behövt göra planlösningen lite annorlunda...