Ridsport - Hästfolk på ridskola

Vill ta upp det här med att rida på ridskola.
Blev inspirerad av tråden som låstes pga att
ämnet inte handlade om sport/idrott, vilket var
sant.

Finns det någon som har negativa erfarenheter från
att rida på ridskola? Eller befinna sig i stall och arbeta
med hästar, där hästarna sällan är problemet, men just
människorna KRING hästarna?

Det kan handla om travstall, vanliga ridskolor,
eller privatägda stall där man kanske har sin
häst uppstallad.

Det finns väl överallt på olika områden, sura människor
som gärna ser sig som allvetare och vill att andra ska
hållas kort. Sådana har verkat i just stallmiljöer som särskilt
under 60- och 70-talen fortfarande var präglade av det
militära arvet av hästhållning.
Min förste ridskolelärare hette Mattson och fanns i Araby
ridskola i Växjö på 70-talet. Han var gammal militär med
utstående jodphurs-ridbyxor.....Inget större fel på honom,
men han hade en son också som agerade ridlärare. Klart alla
brudar skulle ställa sig in där. Utom jag då, var mer intresserad
av ridningen och hästarna.

Men som sagt för att kunna utöva ridsport idag, utan att gå in
för att tjäna pengar, dvs att rida för att man tycker om att
umgås med hästar, finna att man kan utveckla balans mellan
sig själv och hästen och träna både sig själv och hästen till
att samarbeta, så stöter man tyvärr på dessa förståsigpåare.

Det har jag sällan sett inom andra idrotter, där det är mindre
av den varan.

Finns det någon Flashbackare som har ridit på ridskola eller
har erfarenhet av att vara hästägare bland andra på en
ridskola där det skurit sig med omgivande folk?

Ridsport är ju en rätt stor idrott som utövas i Sverige, men
då talar jag inte om det som sänds på Tv, trav, gallop och
hopp- och dressyrtävlingar på elitnivå.

Önskar bara få lite av andras erfarenheter.

Ja, bland hästfolk finns faktiskt sura människor och
jag vet inte varför. De är säkert i minoritet men kan märkas rätt
väl och inte enbart på vägarna.

Ja, ridsport är en av sporttyperna med mest besserwissers omkring, det finns enstaka fall jag varit med om där vissa individer inte alls skulle haft det förtroendet de fick.

Hästtjejer är tokiga och hästarna likaså, börjar du rida så har du minst tre brutna ben inom en treårsperiod.

Jag håller inte på med hästar själv, men min dotter har ridit sedan hon var liten så jag har varit tvungen att vistas i alla möjliga hästmiljöer. Och ja, hästmänniskor är ofta mycket bestämda, konfrontativa och jävligt knepiga. Alla tycker att just de har rätt och att alla andra har fel, oavsett vilken liten skitsak det gäller, det viktiga verkar vara att ingen annan får bestämma. Det resulterar ofta i en massa skitsnack och konflikter, som såklart påverkar miljön i stallet, på ridskolan eller var det nu är.

Jag tycker att det är lite som när man fick barn - alla skulle ha en åsikt om vad som var bäst för barnet och det kom en massa oombedda åsikter från släktingar, andra föräldrar, kärringar på bussen... Men den stora skillnaden är att inom småbarnsvård finns det ändå nån sorts konsensus från statligt håll kring vad som gäller (lämna inte en bebis ensam, ge inte ungar sprit, slå dem inte, allmän skolplikt, m.m.) vilket gör att det åtminstone inte kan spåra ur hur långt som helst med folks egna åsikter om hur det minsann ska vara!

Det konstiga är att hundfolk, som man kunde tänka sig skulle vara lika knäppa som hästfolk, brukar vara mycket rimligare och öppnare för varandras olikheter. Kanske beror det på att hästar kostar satan, kräver oerhört mycket tid och arbete, samt ofta har som uppgift att vinna diverse tävlingar istället för att bara vara sällskap?

Hästarna i sig är dock generellt vänliga och trivsamma djur.

Nu har jag inga andra erfarenheter från andra sporter än ridsport, men nog har man träffat på en och annan besserwisser. 20-åriga tjejer som låter som om de hade 50 års erfarenhet, sånt gick jag inte på. Sen karlar som i egenskap av det skulle undervisa mig, nono tack. En tysktalande besserwisser kunde ha gett mig hjärnblödning en gång , har aldrig varit så förbannad i hela mitt långa liv. Min kompis gick ut ur stallet för han vågade inte stå kvar , konflikträdd som han var.
Ska man vara besserwisser måste man var ödmjuk utåt också så att man inger förtroende. Utan det blir man bara en besserwisser. Jag har träffat på många från andra hästsporter men inte i stallsammanhanget där hästskötsel kommer in för där kan det skära sig riktigt ordentligt. Där gick jag mest min egen väg och brydde mig inte om vad de tyckte eller sa, de fick döma mig efter vad jag lyckades med och inte. Är man inte tävlingsinriktad klarar man sig ganska bra ifrån bråk och tjafs. Det räcker att man har god kontakt med hovslagaren och veterinären.
Som hästlös numera kan jag se tillbaka på ett ganska långt hästägande med glädje och några goda vänner sen den tiden.
Naprapaten sa alltid , ja se hästfolk de är inte kloka .

Jag tycker de allra flesta är vanliga trevliga personer. Men visst finns knepiga typer också.
Nu spekulerar jag bara, men kanske kan man klara sig bättre inom stallvärlden än i andra sammanhang om man har svårt att komma överens med folk? Hamnar man på kant med gruppen eller kompisarna är det inte så kul att umgås med dem, man får inte delta i umgänget och har man ett avvikande beteende kan man bli "uppfostrad" av gruppen.

Många andra idrotter utövas i lag, eller man spelar mot någon annan. Man måste interagera och vara överens om regler och följa ledare och tränares beslut och råd. I stallet kan man bilda ett team med sin häst, ha den som "kompis" och skita i om alla andra är "dumma", (så länge man inte ställer till det totalt så klart, typ stjäl sadlar och eldar upp ridhuset) . Man kan få ut något av stallvistelsen även utan att interagera mycket med andra människor, och tänka att lille Pålle, du förstår mig i alla fall. Kan det göra att människor som har svårt för det sociala och att passa in i en grupp stöts bort/undviker många andra fritidssysselsättningar men blir kvar och får en tillflykt bland hästarna? Och hundarna, skulle jag väl kanske kunna tillägga, för det jag hört av brukshundstränande bekanta verkar det finnas gott om liknande typer där.

TLDR: Socialt mindre kompetenta personer kan hitta/tro sig hitta bundsförvanter bland hästarna och strunta i om relationen med människorna är usel.

Eller kanske att den vrånga hundmänniskan tar sin hund och går hem efter träningen och lämnar inget större avtryck, medan vrånga hästmänniskan med häst måste inkluderas i fodring, utsläpp, regler i foderkammmare och sadelkammaren osv. Fler konfliktytor, man är mer beroende av varann i ett stall?

Tack för inputs ni som svarat!

Här har du en poäng Wildebeest, fler konfliktytor....
Det kan jag mycket väl tänka mig kan vara en orsak.

Och även om många ridskolor är kommunala, så nog
tusan ska det tränga sig in hackordning. Säkert olika på
olika anläggningar.

Sedan har jag förstått att det kan pågå stridigheter
mellan hästägare kontra ridskolan...
hästägare kontra fodervärd...
hästägare kontra hästägare...
ridskoleelever kontra ridskoleelever...det beror nog
en del på hur ledningen är engagerad i hur det fungerar
på golvet.

Håller helt med, hänger väldigt mycket i stallet med mina barn och jag är förvånad över hur många knepiga och konfrontativa människor man har att göra med. En annan sak men det kanske är just på vår ridskola så finns det ingen bra ledning. Det är bara massa kärringar överallt. Ingen vet vad den andre gör, det är kaos och kalabalik och nu har det även börjat påverka hästarna som är väldigt stressade. Nu för tiden vågar jag inte ens gå in till hästarna. De är helt galna. Någon som har något tips vad man ska göra. Går tyvärr inte att byta ridskola då det är cirka 2-3 års väntetid att få en plats.

Kom ihåg när jag gick från att gå på ridskola till att skaffa egen häst. Ridskoleelever i min ålder snackade en massa skit om mig då.

Nu när jag inte har egen häst längre och har gått tillbaka till ridskola har ridskoleeleverna blivit hur snälla som helst mot mig, lite konstigt.

Det jag har erfarenhet av är att ridskolan är uppdelad i två slags folk, ridskoleeleverna och privatryttarna, och att de håller sig till den uppdelningen. De verkar inte vilja beblanda sig med varandra.

Vet inte hur hästerfaren du eller dina barn är. Men ett tips är att du läser på lite om hästar och försöker lära dig grunderna själva. Sedan flyr du fortast möjliga från ridskolan genom att hitta en medryttarhäst. Så mycket mysigare att låta barnen ta hand om en och samma häst i ett privatstall och slippa allt dömande från kärringar på ridskola.

Hmmm....
Kan mycket väl tänka mig att det är så det fungerar
därute i stallen....

Har tvekat att börja rida igen, trots att jag anmält mig...
för jag vet hur det ser ut i stallen...

Tror ändå att det är mer styr över mobbningstendenser i stallen
idag än förr, då de går under idrottsföreningarna i kommunerna.

Lycka till med dina lektioner!