Gamla och seglivade högkulturer, civilisationer, som tex det mångtusenåriga egyptiska, faraoniska riket, hade ju en slags historieskrivning, och då också en slags grundstomme för tidsuppfattning i relation till utveckling.
Detsamma kan väl även sägas om andra civilisationer, som inte hade lika lång historia, som tex det romerska imperiet, och även de gamla grekerna.
Kineserna och indierna, osv.
Men hur såg de egentligen på sådant som "utveckling" över tid.
Fanns det ett medvetande om tex en primitivare förhistoria, som utveckling i form av uppllysning och teknologi hade guidat dem ut ur - och en bättre framtid som skulle komma?
Romarna kände ju en stark stolthet över vad de hade åstadkommit.
Inte bara vad gällde erövringar, utan även teknologiska framsteg som bidragit till den bättre utvecklingen. Teknologi såsom kanalbyggen (akvedukter och avloppssystem) blev ju närapå en del av deras självbild som civilisationens grädde på moset ...
Men, om vi jämför med hur vi förhåller oss till koncept som tid och utveckling idag, så tycks det ändå finnas en skillnad.
Inte bara pga att våra framsteg är så abnorma (i jämförelse) utan kanske även för att vi har ett annorlunda sätt att förhålla oss till tid på.
Dvs vi tycks vanligtvis utgå från en fixerad punkt i det förgångna.
Mycket beroende på hur vi har en tidsskala som börjar från år noll, för bara tvåtusen år sedan.
Men vi har ju Även en slags tidsskala som påminner om den som de praktiserade.
Dvs att räkna kungar på kungar (vilket blir mer av en nästan cirkulär snarare än linjär tidsuppfattning).
Så vi kan ju, förvisso, se på tiden och tidens gång med utgångspunkt i dessa härskares liv, där varje livsöde kan ses som egna tidsenheter. Där tiden och historien börjar om på nytt vid varje ny kung.
- "Vad hände under Gustav II Adolf," tex och sen börjar det om igen när man tittar på någon annan, som tex "vad hände under Gustav III" ...
Och samma tidsuppfattning brukar man säga var den rådande under dessa gamla högkulturer och civilisationer.
Är det kanske svårare att se sådant som utveckling över tid om man inte har en linjär tidsaxel att utgå från ?
Eller hur hade egentligen de gamla, antika, folket de sina tankar när det gällde utveckling ?
Kunde de se att "saker" utvecklades över tid, som teknologi tex, eller inte ???
Oftast så brukar det väl kopplas ur den stora tidsaxeln, och reduceras till "det byggdes mycket under kejsar X eller Y," tex.
Naturligtvis borde det ju representera åtminstone en viss utvecklingsframgång, så att säga. Om man just "bygger mycket," och dessutom mer avancerat än tidigare, så är det ju ett utvecklingsmässigt framsteg.
Detsamma kan väl även sägas om andra civilisationer, som inte hade lika lång historia, som tex det romerska imperiet, och även de gamla grekerna.
Kineserna och indierna, osv.
Men hur såg de egentligen på sådant som "utveckling" över tid.
Fanns det ett medvetande om tex en primitivare förhistoria, som utveckling i form av uppllysning och teknologi hade guidat dem ut ur - och en bättre framtid som skulle komma?
Romarna kände ju en stark stolthet över vad de hade åstadkommit.
Inte bara vad gällde erövringar, utan även teknologiska framsteg som bidragit till den bättre utvecklingen. Teknologi såsom kanalbyggen (akvedukter och avloppssystem) blev ju närapå en del av deras självbild som civilisationens grädde på moset ...
Men, om vi jämför med hur vi förhåller oss till koncept som tid och utveckling idag, så tycks det ändå finnas en skillnad.
Inte bara pga att våra framsteg är så abnorma (i jämförelse) utan kanske även för att vi har ett annorlunda sätt att förhålla oss till tid på.
Dvs vi tycks vanligtvis utgå från en fixerad punkt i det förgångna.
Mycket beroende på hur vi har en tidsskala som börjar från år noll, för bara tvåtusen år sedan.
Men vi har ju Även en slags tidsskala som påminner om den som de praktiserade.
Dvs att räkna kungar på kungar (vilket blir mer av en nästan cirkulär snarare än linjär tidsuppfattning).
Så vi kan ju, förvisso, se på tiden och tidens gång med utgångspunkt i dessa härskares liv, där varje livsöde kan ses som egna tidsenheter. Där tiden och historien börjar om på nytt vid varje ny kung.
- "Vad hände under Gustav II Adolf," tex och sen börjar det om igen när man tittar på någon annan, som tex "vad hände under Gustav III" ...
Och samma tidsuppfattning brukar man säga var den rådande under dessa gamla högkulturer och civilisationer.
Är det kanske svårare att se sådant som utveckling över tid om man inte har en linjär tidsaxel att utgå från ?
Eller hur hade egentligen de gamla, antika, folket de sina tankar när det gällde utveckling ?
Kunde de se att "saker" utvecklades över tid, som teknologi tex, eller inte ???
Oftast så brukar det väl kopplas ur den stora tidsaxeln, och reduceras till "det byggdes mycket under kejsar X eller Y," tex.
Naturligtvis borde det ju representera åtminstone en viss utvecklingsframgång, så att säga. Om man just "bygger mycket," och dessutom mer avancerat än tidigare, så är det ju ett utvecklingsmässigt framsteg.
