Nån mer som känner samma sak? Över 30 plus har jobbat i stort sett hela mitt liv men nu varit arbetslös ett tag. Kommer ihåg när man var 20 bast 15 år sen. Man tog en kaffe snacka lite med chefen sen fick man jobb. Nu ska man söka på datorn, länna fina cv jobbcoatcher som bara snackar skit om sig själva, mål i livet, vad har man har för förebilder osv. När man träffat arbetsförmedlingen eller jobbcoatch nästan det första dom säger är " Ja det är ju inte så att vi har jobb och ge" Nahepp vad är ni till för då?
Jobbar lite inom bemanning. Nån gång när man gjort ett fel( som händer alla) då ringer chefen på stället upp chefen bemanningstället och så pratar han med mig om det. Ska man seriöst sitta och snacka med en 20 åring( som var chef då på bemanningstället) som aldrig varit på en industri när man själv jobbat på vissa industrier 15 år. Vad hände med att ha lite kuk och gå till mig personligen istället för att gå massa omvägar. När jag jobbade på ett ställe i bemanning så kom det en ny kille som var 18 bast. Dom skickade hem honom efter 3 dagar. Han pratade inte så mkt men var schyst och så och gjorde sitt bästa. Känns som det är så jävla mkt kortsiktiga lösningar hela tiden.
Arbetsförmedlingen ringer upp. Får man seriöst sitta och snacka med nån 30 mil bort och dra samma historia hela jävla tiden. Sen frågar folk har du jobb har du jobb? Känns som folk snackar så mkt hela tiden.
Sen såg jag annie lööf i ett klipp som gjordes för några år sedan. Hon hade inget emot om det kom 30 miljoner invandare hit. Tillomed svt reporter tyckte det var lustigt. Fy fan. Finns ju förfan inga jobb eller så mkt bostäder. Folk som pluggar och pluggar och massa bemanningsföretag fy fan vad less man blir.
Jobbar lite inom bemanning. Nån gång när man gjort ett fel( som händer alla) då ringer chefen på stället upp chefen bemanningstället och så pratar han med mig om det. Ska man seriöst sitta och snacka med en 20 åring( som var chef då på bemanningstället) som aldrig varit på en industri när man själv jobbat på vissa industrier 15 år. Vad hände med att ha lite kuk och gå till mig personligen istället för att gå massa omvägar. När jag jobbade på ett ställe i bemanning så kom det en ny kille som var 18 bast. Dom skickade hem honom efter 3 dagar. Han pratade inte så mkt men var schyst och så och gjorde sitt bästa. Känns som det är så jävla mkt kortsiktiga lösningar hela tiden.
Arbetsförmedlingen ringer upp. Får man seriöst sitta och snacka med nån 30 mil bort och dra samma historia hela jävla tiden. Sen frågar folk har du jobb har du jobb? Känns som folk snackar så mkt hela tiden.
Sen såg jag annie lööf i ett klipp som gjordes för några år sedan. Hon hade inget emot om det kom 30 miljoner invandare hit. Tillomed svt reporter tyckte det var lustigt. Fy fan. Finns ju förfan inga jobb eller så mkt bostäder. Folk som pluggar och pluggar och massa bemanningsföretag fy fan vad less man blir.
