Feminismen 1.0 (eller varför inte försöka?)

Jag är ingen ekonom, jag är faktiskt inget yrke alls, men sjukvården är ofta privat och konkurrensutsatt. Även på stora sjukhus som drivs av landstinget så är det en massa små bolag som håller till där.

Problemet är att det ändå är skattefinansierat så inkomsten regleras av landstingens budgetar.
Men du inser problemet med det du påstår? Eller ser du inte att kvinnor dominerar offentlig sektor?
Högre löner i offentlig sektor = färre anställda eller högre skatter. Det behöver du inte ha ekonomexamen för att räkna ut.
Själv har jag gått från privat sektor till offentlig anställning som lärare. Anledningen är att jag där kan hitta deltidsanställningar på ett sätt en privat arbetsgivare inte accepterar. På det accepterar jag lägre lön.
Jag tycker det är självklart och jag accepterar lägre lön i utbyte.

Som sagt är jag ingen expert på det men om vägverket bygger en väg eller kommunen upphandlar sophämtning så är det lika mycket offentliga medel och budgetar inblandade. Väldigt mycket betalas med skattemedel oavsett om det är en lärare i ett vinstdrivande bolag eller en byggjobbare som bygger en väg upphandlad av staten.

Väldigt många skolor är privata. Ja de betalas av skattemedel men det gör ju datorerna som skatteverket köper in också, eller polisens bilar som män tillverkar. Det är säkert väldigt manligt att tillverka stridsflygplan men de betalas ju lika mycket av skattemedel som en sjuksköterska.

Jag vet inte riktigt hur det kommenterar min utläggning men självklart är det så. Då borde du kalla dig särartsfeminist för när man erkänner olika könsroller finns det också plats för de som inte passar in i den likhetsfeministiska hen-normen.

Ps. Jag misstänker att reklamen du länkade till inte riktar sig till feminina kvinnor med manliga intressen utan till heterosexuella män som tycker om att titta på sexiga kvinnor. Ds.

Jag är humanist och det räcker och täcker allt för min del. Men våra vägar möts ibland: humanister och feminister.

Förmodligen har du helt rätt i det. Jag gillar hur som helst låten. Och videon. Finns även något härligt befriande med att de fagra kvinnorna i videon faktiskt använder verktygen. Det är lite så det är i mina kretsar. gränsöverskridande över det könsstereotypa, utan att vi tappar den attraktionsmässiga dragningskraften till de av motsatta könet. Och det var lite det jag tänkte på när jag läste ditt inlägg. Jo, feministiska män kan ha riktigt flyt med kvinnor. för oavsett hur vi är som människor, så kommer vi alltid se ut som män och kvinnor (precis som kvinnorna i videon verkligen ser ut som kvinnor) och det är det som gör att vi drar oss till varandra.

Ja de är sexiga. Men om du skall ha sex med dem så vill de nog duscha först, det är inte så fräscht med illaluktande byggjobbarsvett och damm och annan smuts.

Jag utesluter inte att det kan finnas feministiska män som är attraktiva, men jag har inte träffat någon ännu. Sedan finns det män som spelar feminister också. Och jag har aldrig träffat någon särartsfeministisk man, så jag har alla emot mig i den frågan.

Jag lever i frivilligt celibat och de ser lite väl unga ut. Men jag gillar kombinationen! Sexiga människor in action!

Du kanske har träffat män som är feminister utan att vara medveten om det? Alla går ju inte runt och yttrar sina åsikter hela tiden. Särartsfeminismen tänker jag är det som borde tilltala de allra flesta människor. Jag känner några män som är särartsfeminister. De anser att män och kvinnor är olika, men att dessa olikheter inte bör/ska värderas. Att båda könen behövs lika mycket och gör lika viktiga uppgifter. De är lyckligt gifta och ser hushållsarbetet som något som ska delas på, detta då flera delar av hushållsarbete är tungt (städa, bära tunga matkassar) och män är starka än kvinnor. Därför är vissa delar av hushållssysslor "karlgöra".

Själv har jag polare, nära polare, av båda könen. Och tänker knappt på vilken könstillhörighet dessa har, eftersom vi är så lika i våra sätt att vara och tänka. Sedan kan jag träffa någon som är av samma könstillhörighet som mig själv och känna det som att denna kommer från en annan planet... Så jag tänker att könstillhörighet inte säger så mycket om vem man är. Men jag tänker ändå inte riktigt som likhetsfeministerna, eftersom vi alla är lika och olika. Jag ser oss mer som olika "färgkombinationer". Bertil är rosa, lila, grön och brun. Ann är rosa, gul och orange och det är Sven också, därför är de två mer lika varandra än vad Bertil och Sven är trots att de är av samma kön. Sedan har vi Beata som är vit, blå och lila, precis som Sussie och Rita. Och Olof. Dessa tre kvinnor och Olof är väldigt lika varandra, men inte alls så värst lika Ann, Bertil och Sven.

Min kille tycker jag är jobbig när jag vill diskutera feminism med honom, och det är jag också för han är inte så intresserad av det (Eller snarare helt ointresserad av det). Han håller med mig i de flesta sakfrågor men bryr sig inte om det principiella; eller ideologiska om man så vill.

Ja alla har ju olika sidor. Jag har killaktiga sidor också fast jag ser väldigt feminin ut.

Den fanns, och det var den kultur liberalfeminismen gjorde upp med. Sedan utvecklades feminismen i en allt mer radikal riktning vilket ledde till att särartsfeminismen blev en reaktion mot radikalfeminismen. Kort sammanfattat.

Du får ju följa resonemanget bakåt så att du förstår vad jag skriver om. De olika feministiska inriktningarna följer en tidslinje, du kan applicera hela utvecklingen här och nu.

Jag kallar mig särartsfeminist för att jag vill ha jämlikhet mellan könen. På gruppnivå finns bilologiska skillnader mellan män och kvinnor men det betyder inte att de alltid är jämlika. Och om du orkade läsa det jag skriver så skulle du se att jag som särartsfeminist även motsäger likhetsfeministernas politik att bortse från de biologiska skillnaderna och baserat på en tro på att allt är sociala faktorer försöka ändra på framför allt pojkar (barn) men även flickor genom social ingenjörskonst. Man kan ju vara med i facket för att försvara arbetarnas intressen fast man redan fått 8 timmars arbetsdag och en lön man kan leva på. Om man nöjer sig och slutar engagera sig förlorar man det man uppnått.

Kvinnor vill ha samma lön för samma arbete, vi vill att yrken kvinnor ofta väljer skall värderas lika högt som typiskt manliga yrken, både i lön och respekt. Som särartsfeminist vill jag också att om kvinnor väljer att t.ex. vara hemma längre tid med barnen så skall det värderas som lika viktigt som om jag väljer att satsa på karriären. Par skall t.ex. kunna bestämma själva över sin föräldraledighet. Här är igen ett exempel på att vi särartsfeminister även vill ha rättigheter som likhetsfeministerna motarbetar. Vi vill ha trygghet från att misshandlas, våldtas och mördas. Både i relationer och när vi är ute på offentliga platser. Det senare är ju något som förvärrats för kvinnor på senare tid. Nu börjar ju asylinvandrarna i.o.f.s. våldta även män så vi kanske blir mer jämlika där också men åt fel håll. Under denna punkt kan nog Emmy fylla på lite mer som, tror jag, är äldre och hunnit stöta på mer diskriminering.

Mitt mål, jag kan inte säga att det är en kamp, är att ha jämlikhet mellan könen, trygghet för kvinnor och en respekt för kvinnor i samhället. Och att bevara de framsteg liberalfeminsmen haft. Om man bara låter nöja sig så kan man förlora det man vunnit. Dessutom har det kommit nya hot mot kvinnor som inte fanns så mycket tidigare. Islam och islamism, andra hederskulturer från andra länder, en ny konservativ och kristen höger med inspiration fån USA som är mot kvinnors rättigheter. T.ex. har nazister numera en åsikt i frågan där jag inte tror de brytt sig förut. Men de verkar inte så intresserade att diskutera det med mig här på FB. Dessutom finns det ett växande kvinnohat/kvinnoförakt som jag upptäckt här på FB som det är viktigt att bekämpa.

På slutet förväxlar du mig igen med tredje och fjärde vågens radikalfeminister. Fråga någon annan om det.

När jag tänker på det inser jag att vi särartsfeminister har både män och kvinnor (Alla "vanliga" feminister) mot oss.

Enligt Wikipedia så är Feminism detta

Detta låter ju jättebra och något som alla borde sträva efter, jämlikhet mellan könen. Jag märker att många inte gillar det och visst tyvärr har iden kapats av politiska skäl, och försökt stöpas om för att passa olika gruppers syften. Att politisera något är inte alltid av godo oavsett vad. Är själv splittrad i vad jag själv tycker. Ibland önskar jag att man kunde börja om från noll, själva ursprunget till iden bakom, och helt börja om förutsättningslöst. Tänk efter på det jag citerar, Samma rättigheter och skyldigheter. Det låter ju som någonting alla skulle kunna ställa upp på. Kanske behövs något som Feminism 1.0 eller något i den stilen?