Ångest och tom

Tjena allihopa, skulle behöva lite tips och hjälp ang ångest osv.

Jag var i ett förhållande i 3 år och mådde inte så bra efter att vi breakade.
Men jag hittade en underbar tjej som jag kände sen innan, vi har alltid vart vänner liksom, hälsat på varandra när hon vart hos morsan osv osv.
Men sen efter mitt breakup så började vi hänga lite mer med varandra och va med varandra och vi båda började tycka om varandra, och det varade i ungefär 1 månad och några dagar.
Jag mådde så jävla bra och har aldrig mått så bra, att bli accepterad för den man är och hur man är, och kunna vara sig själv, allting klickade.
Men sen så började hon må dåligt och behövde jobba på sig själv osv för hon hade nyligen också breakat med sin kille.
Hon var med och hjälpte mig med att flytta, vi badade och hängde extremt mycket nu i sommar och hon var verkligen en perfekt tjej för mig, jag mådde jättebra.
Jag är inte arg på henne eller har någonting emot henne, hon var nog inte redo för allt detta så snabbt, och det har jag förståelse för, speciellt när man blir singel så vill man utforska saker och göra saker som man kanske inte gjorde när man var i ett förhållande, men allt bara försvann så snabbt, och allt vart så tomt.
Har ni några tips på hur man kan försöka bli glad igen, och tänka positivt?
Jag är såklart glad över att jag fick spendera denna tid med denna underbara människa, hon är fortfarande underbar men jag vill ju mer än vad hon vill.
Men jag är också glad över att de bara höll i 1 månad och inte 3 år tex, då hade jag vart extremt förstörd.

Tycker ändå att du ger ett sken av att inse saker på ett bra sätt.
En liten rebound efter ett längre förhållande är aldrig fel, men det är tyvärr såhär att det kan vara för tidigt för de flesta att hoppa in i något nytt!
Det du känner är helt normalt, been there, done that!
Nu ska du hänga med andra människor!
Installera Tinder, gå ut på krogen, fördjupa dig i saker som intresserar dig!
Börja jogga eller gymma! Gör du det redan så öka dina pass!
Det kommer garanterat att ordna sig för dig ska du se!

Är nog normalt att må lite dåligt. Går nog över.

Psykologi: allmänt --> Psykisk hälsa
/Moderator

Känner att jag vill börja med att berömma dig TS för ditt dina resonemang kring hennes eventuella känslor och behov och att du inte verkar ta det personligt.

Två funderingar kring ditt tomrum. Första är om tomrummet behöver utforskas? Behöver du landa i dig själv och fundera kring vsd tomrummet är och vad det betyder? Behöver du tid för att på egen hand mentalt fylla tomrummet?
Andra funderingen är mer av ett svar. Du kan ju bara konstatera att "oj här var det tomt. Dags att fylla". Och helt sonika ägna dig åt saker du vet att du tycker om, saker du har tyckt om tidigare men kanske försummst med åren och våga ägna dig åt aktiviteter som det finns en möjlighet att du skulle tycka om.

Så följande:
1. Kasta dig in i intressen du redan har, t.ex lira fotboll, datorspel, jogga eller spela schack.
2. Ompröva dina gammla intressen som t.ex gå till badhuset, sök upp din gammla scoutklubb eller fritidsgård och bli frivilligledare, lägg pussel eller kontakta gammla polarna som du lirade i band med i ungdommen.
3. Prova saker som det finns (och det räcker med en pytteliten) chans att du tycker är kul.
Gå en kvällskurs i Italienska, bilda en studiecirkel där ni lagar Vietnamesisk mat, åk till ett berg och vandra längst med en led, prova kampsport eller testa något annant som du är en gnutta nyfiken på.

Detta är mina två tankar om ditt smärtsamma men ändå fina inlägg.
Om tomrummet är för stort kan du alltid söka professionell hjälp. T.ex psykologsamtal via vårdcentral

Lycka till

Ja alltså jag har ju liksom datorn och polare och allt däremellan, jobb osv.
Men just tomheten är att vi inte kan hänga och vara som vi brukade, att det verkligen försvann poff, framför ögonen, vi är vänner och snapar och håller kontakten (inte lika mycket som innan) pga att vi ser ändå varandra på varandra som MER än vänner, och det blir jobbigt, för min del så är jag glad om vi får hålla kontakten, och om det blir så att man kanske börjar försöka igen någon gång, absolut, det kan hända, men jag eller hon kommer inte vänta på det.
Det som också känns tomt är att jag precis flyttat och var ändå ish redo på att få spendera lite ensam tid med denna människa och få lära känna henne själv, saker som jag har köp och som hon vart med mig när jag har köpt de / gett mig tips och hjälpt mig inreda lite hemma (kan inte ett skit om sånt så).
Det är såna grejer, men jag vet att detta bara är temporärt men det suger lite, och jag måste lära mig hitta mig själv, att kunna vara ensam / att bygga på mitt självförtroende och självkänsla, likväl som hon behöver det.
Men klart att allt suger.
Hon var och kommer alltid vara en fin person för mig, för som sagt innan vi ens började tycka om varandra så kände vi varandra och var ändå bekanta / vänner

Jojo klart det kommer gå över, men när jag har ögonen på en som jag gillar, så finns det liksom ingen annan som kan toppa den personen, får tunnelvision och hon är den ända som jag känner är attraktiv.
Klart det finns fler, men jag har svårt att öppna upp mig och vara den jag är för vem som helst, speciellt någon tjej jag gillar och börjar tycka om.

Då har du hittat svaret innom dig redan. Lycka till med att fylla det temporära tom rummet av någon annan med dig själv

Kan vara så när man är förälskad. Vill hon inte samma så för man tyvärr släppa det. Går ju över som du själv skrev. För en del släpper det aldrig men det är ovanligt.

Det är det som jag är rädd för...
För det som är jobbigt är att jag mådde skit innan, men det vart liksom dubblat och mår dubbelt så mycket skit och känner mig dubbelt så mycket nere, efter detta, men jag hoppas att det börjar svänga lite nu och jag blir på bättre humör.

Du har nog inte riktigt kommit över det första förhållandet och hoppar på ett nytt förhållande snabbt. Kanske vad vet jag. Lätt att vilja fylla tomrummet fort.

Så är det nog, men det kändes så bra allting, sen bah poff borta, men troligtvis så går det över snart, men det är extremt jobbigt just nu.
Det kommer och går liksom, första halvtimmen när man vaknat så är man ångest fri och känner inte av den, sen smyger den sig på, fattar inte....