Skönlitteratur som tillfört dig mest?

Brott och straff och Idioten. Måste ta mig an Dostoevjsky igen.

Vadå? Är du rädd för att bli SKADAD av böcker??

Det är nog bara nyttigt att få sina cirklar rubbade ibland. Kasta dig ut i äventyret

Kurt Vonnegut, ja ja ja! Han borde lyftas fram oftare. En underbart varm och samtidigt underfundigt skarpsinnig röst. Lättsam utan att vara banal. Utöver Slaughterhouse 5 kan jag rekommendera Cat’s cradle.

Hjalmar Söderberg är stilistiskt Sveriges kanske främsta författare. Antitesen till alla ordbajsare. Om du vill lära dig måla med språket bör du läsa hans böcker. Flera gånger. Han har även en finstämd känsla för det psykologiska så du TS får ”allt-i-1”.

Doktor Glas och Den allvarsamma leken är de du bör börja med.

Emily Brontës Wuthering Heights är en av de bästa böcker jag läst men vet inte om den utvecklar det sociala samspelet.

Inte säkert att Dostojevskijs Bröderna Karamazov gör det heller - kan ungefär lika gärna leda till att man drar sig undan social samvaro. Men den säger i princip allt man behöver veta om mänskligheten. Personporträtten är tragiska och humoristiska.
Och det bästa av allt: inga beskrivningar för beskrivningarnas egen skull (typ målande landskapsbilder, närgångna utseendebeskrivningar, hur det ser ut i rummet osv). Sånt slipper man hos Dostojevskij.

Historietterna är också mycket läsvärda.

Det här var en intressant blandning och det sista tipset är ju oväntat. De tre första får man väl lov att säga att de är ganska svårlästa. Kartusianerklostret i Parma är underbart rörigt konstruerad, nästan kaotisk i sin berättarstruktur. Jelinek liksom tillknäppt i sitt berättande. Malone dör kanske inte är lika svårläst, men det är väl ändå ingen bladvändare.
Och så Läckberg ovanpå detta! Jag har inte läst Läckberg, hon kanske är underskattad och orättvist behandlad av kritiker (rättare sagt recenseras inte alls). Bör jag ge henne en chans alltså?

Säkert har jag läst hundratals bra böcker, som varit berikande vid olika tillfällen i livet. Men vilka håller för att läsa en andra gång 20 år senare, och är lika bra eller bättre då? De flesta håller inte för en andra läsning. Man själv, eller tiden har gjort att man vuxit ifrån varandra.

Kommer på rak arm på fyra böcker som varit språkliga och mentala äventyr att läsa även en andra gång.

Moby Dick av Herman Melville
Berlin Alexanderplatz av Döblin
Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf
McCarthy´s bar av Pete McCarthy

De tre första är ju klassiker, men den fjärde är den absolut roligaste bok jag någonsin läst, och jag tror inte ens den är översatt till svenska. Det är den enda bok som fått mig i vuxen ålder att skratta högt när och var som helst i tunnelbana eller buss, även vid andra läsningen.

The Far Pavillions höll mig förhäxad i en vecka på ett dötråkigt hostel i London 1981 i min ungdom, jag ville inte ens gå ut, bara vara inne och läsa. Suberb verklighetsflykt. Däremot har jag bara gett Läckberg en enda chans, någon pocket jag plockade på ett hotell. Maken till trista ointressanta staffagefigurer till karaktärer får man leta efter. Bortkastad tid.

Gerald Durrell, som tv-serien Enkel resa till Korfu bygger på, var också en enastående författare, faktiskt mycket bättre än sin på den tiden mycket mer kända bror Lawrence. Kul att jämföra, helt olika författare i sina stilar.