Äldre svenska tilltalsformer

Av vad jag läst mig till att döma, tilltalade man förr i tiden främlingar i tredje person singular. Exempel: "Vill han ha något att dricka?", "Frun ser förträfflig ut i afton", "Löjtnanten har en vacker hatt".

Dock hittar jag ibland motstridiga uppgifter till detta. Ett exempel är ur boken Svenska folkets underbara öden av Carl Grimberg, från 1913 (då äldre tilltalsformer torde ha varit i allmänt bruk). Läser man i kapitlet om mordet på Gustav III, kan man se flera exempel på mer modernt språkbruk.

När skottet fallit och portarna till operan stängts, spatserar enligt uppgift Anckarström omkring i salen. Han går fram till en trumpetare i orkestern och frågar om denne sett något, med orden "Kan ni säga mig, varifrån skottet kom, och hur masken såg ut?". Trumpetaren svarar: "Ja, min herre. Skottet avlossades icke långt härifrån, och masken var rasande lik er." När Anckarström senare demaskerar sig för polismästare Liljensparre, säger han i skämtsam ton "Mig misstänker ni väl ändå inte?", varpå polismästaren svarar "Visst inte".

Vad jag förstår niade man varandra även förr, men bara när man tilltalade tjänstehjon. Anckarström borde ha frågat trumpetaren "Kan han säga mig, varifrån skottet kom...", och trumpetaren borde ha svarat att masken var "rasande lik min herres". Anckarström borde ha sagt "Mig misstänker han/polismästaren väl ändå inte?". Mig veterligen var sådant språkbruk allmänt år 1913, så varifrån fick Grimberg idén att folk niade varandra i slutet av 1700-talet? Franskt inflytande? Har jag missuppfattat något?

http://runeberg.org/sfubon/7/0468.html
http://runeberg.org/sfubon/7/0469.html

Vad anser ni mer språkkunniga? Hur tilltalade främlingar varandra förr?

Grimberg skrev nog som han gjorde av pedagogiska skäl, för att göra historien lättillgänglig även för en yngre och mindre välutbildad läsekrets. Han var säkert medveten om att man inte talade på det viset på 1700-talet.

Kanske, men om de äldre tilltalsformerna var i bruk 1913 borde ju inte hans samtid ha haft svårt att förstå dem.

Jag tänkte mig att I borde ha varit i bruk på 1790-talet, men http://runeberg.org/svetym/0353.html har bl.a. följande att säga om I..

Mycket intressant läsning. Trumpetaren, och i synnerhet polismästare Liljensparre, borde ha blivit väldigt stötta av ett så respektlöst tilltal. Frågan kvarstår varför Grimberg valde att använda dessa former i återgivningen av det sena 1700-talets språk. Kanske var ni mer rumsrent 1913, även om de äldre formerna ännu dominerade.

”Ni-reformen började genomföras i Sverige 1875, en ambition att få tilltal med titlar ersatta med pronomenet Ni. Detta kom dock ibland att förknippas med en ojämlik relation eftersom en överordnad gärna tilltalade en underordnad med Ni medan den senare ofta även fortsättningsvis använde titel. Störst genomslag fick Ni i studentkretsar och i konversation mellan unga människor av olika kön. Ännu under 1930-talet pågick arbete med att ge reformen större genomslagskraft.”

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Ni-reformen

Jag tror att det bruket upplevdes som ganska formellt och styltigt på den tiden. Grimberg ville väl ha en snärtig dialog som skulle uppskattas av den tidens ungdomar. Han ville vara nere med kidsen.

En miss från min sida! Jag trodde inte att ni-reformen började så tidigt. Men jag hade ändå rätt i att man år 1913 generellt föredrog tilltal i tredje person.
Kul att ett språk som vi anser är väldigt formellt, år 1913 ansågs vara modernt och ungdomligt

Det blev krångligt före du-reformen. Tänker på tilltal i tredje person ..
Någon som kommer ihåg radiosketchen "Has det hund?" ,?

I översättningen av Carl Pontus Lilliehorns varningsbrev till kung Gustav III från den 16 mars 1792, ursprungligen skrivet på franska, tilltalas Sveriges konung med "Ni", "Eder" osv. Hur kommer det sig?

En del av brevet (översatt):

Hur kommer det sig att en översättning gjord 1792 (man översatte brevet i samband med mordutredningen), när ni-former ansågs djupt vulgära, brukade just ni-formerna? Ville man vara mer trogen det franska originalet (där ju vous är brukligt vid finare tilltal)?

Ni- tilltalet är mera personigt än 3e-personformen.
Därför sade Anckarström "ni" i det där avsnittet, då det var en skottlossning som undersöktes och det var ganska allvarligt och seriöst att få ett svar till skillnad från ett dumt kallprat om väder och hatt.

Att säga att någon ni-reform började genomföras 1875, som den citerade wikipediaartikeln påstår, är rätt vilseledande. Mer korrekt är att säga att en ni-reform började föreslås redan 1875, men att någon ni-reform egentligen aldrig slog igenom ordentligt innan du-reformen kom, även om den fick ett visst genomslag i storstäderna, i synnerhet Stockholm från 1930-talet.