Information om socialtjänstens i Trollhättan omhändertagande av 'Leonore'?

Han hade inte gemensam vårdnad när barnet föddes eller när det blev LVU utan fick det först när faderskapet genom DNA fastställdes, Barnet och pappan placerades tillsammans under 1 antal månader och utreddes innan de fick flytta hem tillsammans. Hade mamman gått med på utredning hade de kanske levt tillsammans som familj med tanke på att pappan hade tillräcklig föräldraförmåga för att ta hand om ett barn.

Som vi har försökt att förklara för dig ett antal gånger; En förälder ska inte behöva via "föräldraförmåga" för en myndighet. LVU finns för akuta omständigheter, inte som tuktmetod.

Att pappan går med på att förnedra sig är en annan sak. Troligen var detta under hot om LVU (som vanligt).

Har du hunnit läsa artikelserien om fallet Sigström ännu? Där lär du dig något kan jag lova. Det fallet är ett av Sveriges största fall, som även blev ett fall för tryckfrihetsnämnden. Det barnet hade haft en egen familj idag om socialtjänsten hade hjälpt mamman med ekonomiska detaljer, istället för att omhändertaga, våldtaga och mörda barnet.

Det finns förvisso en logik i det drama som börjar på ett grått socialkontor [..] och slutar på ett bårhus[..].

Är nog en klockren sammanfattning av läget i den här tråden, intet sant.

Adina, svara på frågan tydligt och direkt:

Är detta rop på hjälp ett tecken på barnets välmående och framför allt barnets bästa:

”Jag tål inte J (fosterfadern), det verkar som om jag jämt gör fel . . . jag vill inte vara här . . . jag blir psykiskt sjuk här, hjälp mig!” ”Jag måste härifrån snarast, hjälp mig . . . jag hatar att vara här.” Och i januari 1990: ”Hej mamma jag dödar snart mig själv. Dom sykar mig . . . jag vill döda J. Hjälp mig härifrån.”

Är det såhär du vill att Leonore skall skriva när hon är runt 5-6 år gammal?
Är det här ett vittnesmål på att socialtjänsten har uppvisat gott "föräldraförmåga", när ett barn är så utsatt att denne vill ta livet av sig? (Vilket inte skedde, utan hans EP tog livet av honom, med hjälp av socialtjänstens underlåtenhet.)

För det är sådana brev barn skriver om sina placeringar, i svenska socialtjänstens försorg. Ett fåtal har kommit ut till massmedia, men det finns över tusen barn som skriver så här.

Adina, är detta ett steg mot "barnets bästa"? Är det så här som socialtjänsten skall hantera Leonore? Missta mig inte nu, vissa barn behöver skyddas, från sig själva och från sina föräldrar. Men dessa är nästan upp till ynka 2% av alla placeringar under LVU.

Den här kvinnans barn tillhör de 2 % eftersom det uppenbarligen är mängder med problem hos mamman.
Tycker du själv att de orsaker som mamman anger till att hon förlorat vårdnaden om 2 nyfödda, fått djur omhändertagna och avlivade samt att under mer än 10 års tid inte kunna få en ordentlig anställning trots flera höga utbildningar är rimlig, att det beror på avundsjuka för att hon är så högt begåvad och en av världens vackraste.
Det är nämligen avundsjuka på henne som hon använder som argument för att sjukvården och alla myndigheter inte låter henne vara mamma eller ha ett bra jobb

Vad är du och bedöma hur hon är som förälder?

läkaren skriver från Uppsala och undrar varför pojken inte kommer till undersökningarna. Hans epilepsi är inte välkontrollerad, noterar han i journalen. Läkaren påpekar att oro i Daniels miljö ökar risken för epileptiska anfall. Socialen kommenterar: Det är Mariannes telefonsamtal som stressar Daniel.

Känner du igen dig, Adina? Det är alltid mammans fel, eller hur? För det är så socialhandläggare argumenterar.

Jag har läst bloggen och de domar hon lagt ut och där finns ingenting som tyder på att socialtjänsten gjort någon felaktig bedömning. Mamman är dessutom kring 40 år och uppger att hennes mamma skulle kunna bo med henne och hennes sambo när det gällde pojken och när det gällde flickan så bodde hon och fick hjälp av sin mamma.
Att föreslå att man vid 40 år ska ha hjälp i hemmet av sin mamma men inte vilja delta i utredning fungerar inte.

Varför skulle ett arbete vara det som avgör om en människa är bra förälder eller ej?
En arbetslös förälder har ju all tid i världen att ta hand om en unge.
Förr tex. var nästan alla mammor arbetslösa.

En sak till... kan det möjligtvis vara så att du ser på detta baklänges?
Tänk att det finns fullt friska människor men som blir knäckta av myndigheternas förföljelse.
Vi vet inte vad som startade de besvär, kvinnan som trådstarten handlar om, lider av.
Hon kanske har tidigare traumatiska erfarenheter från myndigher, erfarenheter som färgat henne.
Vem vet, hon kanske själv har varit utsatt i unga år för myndigheternas "välvilja".

Bara i kommunen där jag bor så råkar jag veta att det finns minst en tjänsteman som gjort det till sin uppgift att göra livet surt för vissa personer som hämd för någon upplevd oförrätt i barndomen. Oproffesionellt och sjukt men det får fortgå, korruptionen sitter djupt.

Hon skriver i sin blogg att hon drabbats av avundsjuka under hela sitt liv eftersom hon är en av de vackraste kvinnorna i världen och dessutom mycket begåvad och därför har ingen velat ge henne ett arbete . Hon har gjort försök med diverse anmälningar om diskriminering för att hon inte fått arbete hon sökt och detta var långt innan hon fick några barn.
Om hon varit med på att utredas hade hon kanske haft sina barn i sitt liv , nu har hon ju inte ens personligen träffat socialtjänsten för samtal eller ens varit närvarande i rätten vid förhandlingar
Var oron hos personal på förlossning varit obefogad så borde det vara av vikt att faktiskt träffa de som tagit beslut och visa att de som hade oro hade fel

Nu ska vi se här, hur många föräldrar över 40 år lämpar inte över sina telningar till mor- och farföräldrar?

Socialtjänsten gör alltid en felaktig bedömning. Hela grunden för BBIC är felaktig och bygger på daterade och felaktiga utvecklingspsykologiska teorier.

Men vad har hennes självinsikt och arbetsframgång med hennes barn att göra?

Varför ska man låta sig utredas hos socialtjänstens väldigt oprofessionella utredningsenheter? Dessa som anmärker på att man skakar vällingflaskan felaktigt, att man inte har fått dygnsrutiner på en 2 veckors bebis. Där personal bokstavligen står och prickar i en lista med brister.

Jag har alltid rekommenderat att försöka medla med socialtjänsten, men inte gå med på dessa utredningar. I sådana fall skall man vända kalla handen till och bokstavligen säga att man ses i rätten för en LVU-förhandling. Ofta hör man inget från socialtjänsten på bra länge då de inte vill gå ronder mot någon som redan från början deklarerar kunskap om hur systemet fungerar.

Varför ska man träffa BVC-personalen som har gjort en onödig orosanmälan?

Jag känner då inte till några 40 åringar som lämpar över sina nyfödda till mor eller farföräldrar.
Kvinnan blev erbjuden utredningshem 4 gånger men uppgav som skäl att det inte gick för att hon inte kunde vara utan sin egen mamma och sina hundar..
Kvinnan har till rätten lämnat in mängder med material som ska bevisa att hon är en bra föräldrar som skolbetyg och diverse utskrifter från nätet.

Första barnet hamnade på Neo på annat sjukhus mamman skulle komma efter ambulansen, hon dök inte upp medan pappan var med på sjukhuset. När hon väl dök flera dagar senare försvann så fort soc ville prata med henne . Hon påstod att hon skulle flytta omedelbart utomlands och inte behövde någon utredning. Sjukhuset kunde inte få kontakt med henne när pojken låg på Neo eftersom kontaktuppgifter inte fungerade och adress som uppgivits inte hade någon med namnet folbokförd
Sjukvården behöver ha kontakt med vårdnadshavare för att informera och få tillstånd till diverse när de vårdar en underårig, pappan som var på sjukhuset hade ännu inte vårdnaden och kunde därför inte ta några beslut