Vad beskriver vardagstristess bäst?

Hej

Jag skriver en bok. Gjort länge. Många omskrivningar. Ingen vidare författare kanske - men jag älskar det. Älskar att utveckla världen och karaktärerna.

Nu arbetar jag på att motivera en kille till att helt bryta upp å lämna samhället.

Killen är smart, en mager soffpotatis som inte gör mer än han måste. Å han måste ingenting.

Hur beskriver man vardagens monotona meningslöshet utifrån hans perspektiv.

Hur fattar han plötsligt att nästa serie han ska till att sträckkolla - inte kommer berika hans liv den minsta.
Att nästa pizza inte heller gör det.
Eller nästa ggn han skolkar från jobbet.

Hjälp mig genom att berätta när ni fattade hur jävla tomt å meningslöst livet i detta samhälle kan vara.

Utgår från att din karaktär bor i nått land där man måste jobba istället för att gå på bidrag, så den stora vändningen kanske är att han blir av med jobbet så att han inte har råd med hyra, mat, Spotify och måste dricka hansa export eller nått sånt.



På vilket sätt, ska han bli alkis, taliban, rånare eller bo i ett av dom där biltema tälten som man kvävdes i om man inte reklamerade dom och sätta upp det i någon skogsdunge där han lever på blåbär, stjälvdöda skator och mört.

Du kan anstränga dig så mkt mer för att förklara det du vill ha.
När jag insåg hur meningslöst livet var.

Jag blev arbetslös.
Fick mkt tid att reflektera.
Där någonstans kom jag fram till att inget har en mening egentligen.

Jag ser inte mitt liv som meningslöst, men ur ett författarperspektiv hade jag låtit din huvudpersons far dö, eller vara döende, din mor om du är kvinna.
Det ger ett perspektiv på huvudpersonens "äldre jag" och dennes liv.

Vad har denne gjort och uppnått och vad skulle du vilja göra annorlunda?

Soffpotatisen verkar ju redan ha insett livets meningslöshet, så varför behöver ts förklara den för honom?

Karaktären är 25 år, har inte uträttat någonting av värde. Valt jobb efter var det krävs minst insats ifrån honom. Detta till förmån för tvtittande eller dataspel. Enstöring, fast han gilöar människor - är det helt enkelt inte värt besväret.

Hans bästa stund på dagen är när han sitter på toa 7,5 minuter under dagen.
Skita kan han.
Han kom på det på personaltoaletten på jobbet efter lunch. (I hans fantasi byts lokala biblioteket ständigt ut mot nåt sk anständigt liv.) Ansiktet gömt i händerna med armarna stödda från låren; med byxorna som en säck runt fötterna. Mobilen ligger i en av fickorna men är på ljudlöst. Om jobbet ändå sökte honom.
Han tänker aldrig lämna dass mer. Och snart bildas det kö på utsidan dörren.