Är dessa "matematik"-tester idiotiska? Om inte varför inte?

Det är väl inte logik så mycket som psykologi det handlar om egentligen? Det framgångsrika angreppssättet, om än implicit eller omedvetet torde vara ungefär följande: försök förstå hur personen som skapade problemet tänkte, och följ samma tankebanor!

(Ungefär som i korsord, där "kolik" kan bli "as"!)

Fast visserligen måste du ju behärska grundläggande aritmetik resp ordförståelse i båda fallen! Men det finns ju enklare sätt att testa de förmågorna...

Som jag var inne på i mitt tidigare inlägg, så är premissen att det fanns ett syfte med att ta fram frågan till att börja med.

Om man kunde besvara samtliga av dessa problem med "17", så skulle frågan inte ha ställts. Mensa skulle inte ha tagit fram ett helt intagningsprov med den här typen av frågor.

Med den premissen kan man dra slutsatsen att det inte är svaret "17" som efterfrågas.

Korsord är väl annars en bra liknelse. Löser du korsord genom premissen "Alla bokstäver är A"?

Vad händer mellan varje tal?
+2 +3 -3 +8 -8 dvs alla utom 2 dras bort
8 11 8 16 8 borde vara fortsättningen

Du är inne på rätt spår, men en liten miss: Det första talet där dras också bort, men är inte 2 utan -2. Differensen är alltså:

-(-2) +3 -3 +8 -8

Det är nu vi ser mönstret. Grupperna ökar med 5: -2 => 3 => 8. Nästa grupp är 8 + 5 = 13, så svaret är 6 + 13 = 19.

Ja man kan ju alltid använda ett 6:e gradspolynom för att hitta valfritt sjunde tal efter en serie av 6 tal. Det finns säkert fler konster man kan använda.

Och med vetenskapligt testande av hypoteser blir det vettigt att göra experiment på dessa extra tal, istället för att som de korkade testmakarna anta att det skulle vara ett svar hugget i sten som avgjorde något om den som lade fram hypotesen.

Nu börjar det bli intressant. Det gäller bara att ha en metod för att sortera lösningarna i enkelhetsordning. Det går nog att ordna. Om det finns en sådan metod så går det att poängsätta ett givet svar annat än bara "rätt" eller "fel".

Det borde gå att sortera efter formelns Kolmogorov complexity.

Återigen går graderingar av "enkelhet" som endast baserar sig på förklaring av en liten serie tal, matriser eller andra datapunkter tvärt emot den vetenskapliga metoden. För vetenskap krävs att ställa upp hypoteser som gör fler förutsägelser och göra nya experiment för att testa dem, och där en hypotes som verkade vara enklast för det lilla antalet observationspunkter falsifieras när ett större antal observationspunkter kommer in. Därmed är talserier uppbyggda kring antagandet "de punkterna är allt som finns" ingen verklighetstrogen modell för vetenskap. Hjärnor som specialiserat sig på att endast spy ur sig enkla förklaringar fort skulle kapa åt sig de högsta poängen och endast de som var låsta i en hypotes och saknade falsifieringsförmåga skulle få liknande poäng gång på gång, medan hjärnor som kan tänka vetenskapligt hade fått variabla poäng med inslag av låga resultat på vissa testomgångar.

Med andra ord: får du konstant samma låga IQ-poäng så är du lika dum som någon som alltid får samma höga IQ-poäng. Men får du så ojämna resultat att ingen g-faktor kan fastställas, då kan du vara verkligt intelligent. Det gör dock inget om psykologerna påstår att just ett av testerna skulle vara "det mest tillförlitliga" i ditt fall och därför felaktigt påstår sig kunna fastställa en g-faktor, eftersom det då är psykologernas problem att de endast utgår från ett för litet antal datapunkter om dig och inte bevisar att du skulle vara låst i tänkandet.

Nej, x^6 passar inte.

Det stämmer. Det räcker faktiskt med ett 5:e grads polynom:

f(x) = 4 - 613/30*x + 130/3*x^2 - 27*x^3 + 20/3*x^4 - 17/30*x^5

f(0) = 4
f(1) = 6
f(2) = 9
f(3) = 6
f(4) = 14
f(5) = 6
f(6) = -157


Ja det skulle kunna vara intressant. Jag tänker mig att en sådan här fråga kan vara relevant ändå under en anställningsintervju för vissa jobb som kräver logiskt tänkande i ett praktiskt kontext samt lite samarbetsvilja. Då är det mindre relevant med bara rätt / fel svar, utan istället att höra hur personen resonerar, se hur många alternativa lösningar personen kan hitta (precis som polynom som du var inne på) och jämföra dessa. Och argumenterar personen för att uppgiften är olösbar, med referens till Galileo och Jupiters månar, så kan man snabbt förpassa den kandidaten till papperskorgen.

Ett annat alternativ är att förpassa den som misstolkar påpekandet med hänvisning till Jupiters månar att det finns flera lösningar, och felaktigt antar att personen skulle ha sagt att problemet var olösligt, till apburen på zoo!