Inte kul att leva utan droger?

Tja

Jag är en kille i 20 årsåldern, inga större fel på mig som person. Ser relativt bra ut, har mycket vänner och allt sån skit.
Sedan min tidiga tonår då fyllor och cannabis kom in i mitt liv så har jag haft extremt svårt att uppskatta livet ur ett nyktert perspektiv.

Idag har jag erfarenhet av mycket, Tjack, mdma, kokain, 2cb, opiater, benzo osv.
När jag inte är påverkad har inte lust med någonting alls.
Ta mig inte fel, jag utför alla obligatoriska vardagssysslor som att gå till arbete, laga mat, städa(även om det tar emot).
Det jag menar är att jag inte har någon lust alls att prata med folk, typ kollegor. Eller att träffa vänner bara för sakens skull, om någon kompis däremot skriver och frågar om jag vill köpa en varsin gubbe ladd sen dra ut och festa, då blir jag genast hur taggad som helst.

Alltså det enda jag uppskattar i livet är att bli påverkad, det är det enda jag ser fram emot. Och när jag är påverkad, så vill jag aldrig att det ska ta slut. Jag har extrema problem med att sluta festa, då ångesten som slår när drogerna går ut ur kroppen är så jävla brutal.

Jag missbrukade tramadol i ett halvår (I snitt 150mg/dag) och har aldrig varit så driftig någonsin i mitt liv. Började prata med kollegor, jobbade stenhårt och blev snabbt en favorit på den arbetsplatsen. Träffade mycket tjejer, umgicks med en hel del vänner ”bara för sakens skull”. Min ständiga oro försvann, jag fick ett intresse av att vara social mot människor runt omkring mig och bäst av allt så hade jag aldrig någon ångest.

Jag slutade cold Turkey efter att min kran och jag börjat bråka, och jag inte hade möjlighet att hitta någon annan. Mådde riktigt piss i nån månad men det var faktiskt inte så illa som jag hade trott.
Dock kommer ständigt suget efter tramadol tillbaka då jag mer och mer inser hur pissig vardagen är, och då jag nu förtiden försöker undvika festnätter med alkohol + någon/några substans(er)

Men nu till mina frågor;
Vad säger ni, är det värt att bli pillerknaprare och dras med ett tungt beroende om det är det enda som man mår bra av?

Finns det andra ”lättare” alternativ till tramadol som någon kan tipsa om?

Jag vill ställa den självklara frågan ” Borde jag hålla mig helt nykter, det kanske blir bättre så småningom?”
Men det blir ju fan aldrig bättre. Har varit nykter under 3 månaders perioder men känner verkligen inte att jag skulle uppskatta ”normala” saker under dessa perioder.

Vet inte om detta är rätt forum. Ny som ni ser. Dålig på att formulera mig också men schysst att ni ville läsa. Kram

Den bästa drogen är livet utan droger. Jag lovar dig. Fyll din vardag med annat.

/Ex knarkare.

Kratom kanske skulle kunna vara något?

Nu är jag ett svin som säger detta men om du tyckte att tramadol var den bästa drogen för dig så hade du älskat Kratom. Kratom ger i stort sett samma känsla som Tramadol, det är en aning svagare men ger inte samma kraftiga abstinens när man slutar med det och håll i dig nu, det är lagligt och går att köpa överallt på nätet. Kostar dessutom väldigr lite om man jämför med tramadol.

Du kör 3g på morgonen och 3 runt 18.00. Din dag kommer att bli så extremt mycket bättre.

Förlåt mig Gud.

Det blir bättre för varje år som drogfri. Jag var aldrig beroende men som du testat nästan allt och druckit väldigt mycket alkohol kontinuerligt. Slutade med droger helt för några år sen, fallit dit ett par gånger på fyllan men alltid ångrat mig dan efter. Nu dricker jag inte heller sen 2 år och mitt liv är helt annat nu. Den ångesten och rastlösheten jag levde med då är borta och nu lägger jag min energi på saker som faktiskt ger mig något på längre sikt.

Grejen med droger, alkohol och festande är att det blir sämre och sämre hela tiden ju äldre man blir och ju längre du tagit det. Tillslut är det aldrig kul eller bra längre men livet utan är grått för all fokus är på droger. Vet vad du menar med driftighet på tramadol, men precis samma driv kan man skapa själv. Det är faktiskt så att ett nyktert liv är bättre.

Nej nej nej, det är inte värt att bli missbrukare (av något).

Håll dig ren, sök dig till psykiatrin eller beroendemottagning och försök få insikt i varför du i grunden har sådant sug till droger.

Mvh,
Benzomissbrukare som försöker sluta

Du kanske borde fundera på att byta kön, oftast kvinnor som inte kan intressera sig för saker. Att du dessutom har att socialisera som något slags mål är ju ytterligare en indikator. Du kan väl åtminstone överväga saken.

Du måste glömma bort hur det är att vara hög och tänka på vad du kan få ut av livet istället. Det kommer inte nödvändigtvis kännas bättre heller men du kommer åtminstone inte må skit av att inte vara hög och allt annat negativt som kommer med ett beroende.

Till skillnad från många andra före detta knarkare och fyllon så vågar jag erkänna att droger ger väldigt mycket. Det finns ju trots allt en anledning (nej, inte någon påhittad sjukdom) till att människor väljer att använda droger, trots att det ibland kostar mycket på olika plan.

Jag tycker dock ärligt talat att livet är bäst utan droger. Det är en känsla av frihet att slippa den ständiga berg-och-dalbanan av abstrinens och att vara påverkad. Början av drogfriheten suger förvisso, men det blir bättre med tiden om man bara står fast vid sitt beslut att vara nykter. Till slut blir livet så bra att grundmåendet är bättre än det mående man hade när man mådde som bäst med droger.

Att grundmåendet blir bättre än det mående man hade när man mådde som bäst på droger Självklart är det inte så. Grundmåendet kan bara nå en viss gräns. Med droger kan man nå mycket högre, rent neurotransmittorsmässigt. Men det är klart att mer än neurotransmittorerna spelar roll, till exempel om man lyckats befria sig från sitt ego och blivit "upplyst" så sägs det ju att en enorm, varaktig lycka infinner sig, oberoende av yttre stimuli. Lever man däremot kvar i sin hjärna, i sitt ego, så är det vi kallar lycka och njutning mestadels beroende på hur kemin ser ut i skallen.

Men att det är gött att slippa bergochdalbanan drogerna för med sig kan jag hålla med om.

Du måste höja blicken och se längre fram.

Vad och vem vill du vara när du är; 25, 30, 40, 50? Vill du bli 60, 70, 80 kanske 90 eller 100?

Se livet som en orienteringskarta, om du kommer några grader fel i kurs går det snabbt att korrigera om du upptäcker misstaget direkt.

Har du kommit samma grader fel men springer flera mil (år) fel är du så långt från målet att det är lönlöst att försöka korrigera kursen. Tävlingen/livet är snart slut.

Med andra ord, vill du tex ha fru barn, bil, hus, bra jobb etc ge mamma och pappa ett barn-barn så är det bara att räkna baklänges och inse att det inte finns många år till där du bara kan se till att njuta av nuet.

Ser du det däremot som en helt ok tillvaro att sitta som en ångestladdat substansberoende 40 åring med ett fåtal vänner som man aldrig gör något annat kul med än att diskutera tabletter så är det bara att knapra på.

20 bast och säger att livet är tråkigt utan droger... Paltjävel !! Jag knarkade bort 17 år av mitt jävla liv och de får jag aldrig tillbaka, om du har en uns intelligens i pallet så lägger du av med skiten genast och gör något vettigt.