Psykets påverkan på arbete/sysslor

Det här kan te sig ganska självklart men jag tycker att det är en så otroligt stor skillnad på just arbete/sysslor beroende på ens psykiska status.

Att åka och handla på IKEA/göra små ärende är fantastiskt kul när man mår bra.
Kanske är hälsan bra, livet i allmänt och man har någon flört man skickar sexiga meddelande med.
Då blir en tripp till IKEA så kul.

Även smågrejor som att köra in på en mack och ta en blaskig kaffe känns härligt när livet är på topp.

Man åker med ett glatt ansikte och veckohandlar på ICA och varje ansikte man ser har en historia att berätta. Man har extra go jargong med kassörskan och går glatt hem med matkassarna.

Åker man sen deppad till ICA ja då känns alla människor som robotar, allt blir grått.
Matkassarna blir tunga och hela livet känns som ett arbete.

Man njuter inte av arbetet när man mår skit.
Så är det bara.
Och det är ganska självklart.

Men det kanske inte är lika självklart att man njuter av allt det här när man är på topp.
Vissa av er kanske alltid tycker att det är tungt och deppigt med det här.

Grymt inlägg som jag håller med om till 100%.

Själv tycker jag det är enklast att ha den positiva, njutbara inställningen om man ser till att vara:

- sovit tillräckligt.
- mätt
- otörstig
- inte bakfull.

Ibland ser jag personer i min omgivning som ner de t.ex. välter ner något som de måste plocka upp reagerar med extrem ilska. Det tycker jag är ett annat exempel på när man istället kan "välja" hur jobbigt något kan bli.

Du har ingen förståelse eller erfarenhet av t.ex depression ser jag.

För vissa går det INTE ATT VÄLJA att vara glad och positiv, inte heller att sova tillräckligt, ha aptit, dricka tillräckligt med vatten och för vissa går det inte att avstå alkohol utan hjälp.

Det är lätt för helt friska personer att ge tips och råd som för de sjuka ses som ett rent hån. Sjukdom är sällan självvalt.

Självklart är allt bättre när man mår bra, snacka om att slå in en öppen dörr.

KUDOS MY FINEST SIR!

Det var nån som sade att den som inte har blivit nedbruten (upplevt extrem smärta) känner inte till sitt sanna värde och har därför ingen plats på jorden.

Skulle tvärtom säga att sjukdom vanligtvis är självvalt eller snarare självorsakat.

Du kan strunta i träning, sömn, rutiner och kost en dag utan konsekvenser men gör du det under flera år blir du sjuk. För de som är känsliga räcker det att de struntar i någon av faktorerna ovan för att trilla dit.

Ungefär som att säga att alla föräldrar älskar sina barn och vill dem väl eller att vi väljer dem. Hälsorisker och psykiska problem kommer där ifrån.

Blev du trakasserad, mobbad, hotat och slagen av dina föräldrar varje dag? Fucker. Hur tror du att människan mår som vuxen om man blev behandlad så redan som spädbarn?

Det är jävligt vanligt. Vetenskapen kommer att landa i Sverige snart tack och lov. Världen behöver inga fler känslokalla idioter som dig.

Du kan alltid hitta undantag men det är typiskt svagt mänskligt beteende att skylla på yttre faktorer och samtidigt "glömma bort" det han gjort, eller inte gjort för att hamna där.

Vetenskapen om något visar på konsekvenser på sikt om du struntar i sysselsättning, sömn, träning, kost mm.

Du vet inte ett skit om mig eller vad jag har varit igenom.

Snygg halmdocka – jag skriver inte att man alltid kan vara glad och positiv utan jag ger ett exempel på när man kan välja inställning.