Vilka är de vanligaste verben i språk och hur många bör man kunna för att tala det?

Som i rubriken.

Om vi isolerar diskussionen till enbart verb (förutsätt att man behärskar de övriga delarna av språken och kan mängder med adjektiv, subjektiv och grammatiska regler) - hur många verb brukar man behöva (på ett ungefär) för att kunna klara sig inom ett språk dvs. kunna ha konversationer inom det mesta utan att det ständigt blir språkproblem?

Och jag undrar vilka dessa verb är?

Någon som har en idé om detta?

Jag tänker att den här diskussionen skulle kunna vara till hjälp, för om man nu vet att det är då ungefär 400 verb man bör kunna, så kan man ju fokusera på att bara lära sig de 400 vanligaste och sen när det är kan man fokusera på andra delar av språket framför att lära sig nya.

Jag tror inte man tjänar något på att tänka så, verb existerar ju inte isolerat utan det följer med substantiv och adjektiv osv byggda på samma stam. Kan man många ordstammar så kommer man förstå verb utifrån ändelse och sammanhang, alltså blir det ju så att man förstår mycket mer än vad man kan säga själv. Jag tror det brukar sägas att det krävs några tusen ord för att klara av vanliga enkla samtal.

Det finns grova uppskattningar som gör gällande att man behöver kunna hantera ungefär 50000 ord för att klara den språkliga kommunikation som ett vuxenliv kräver.

Att försöka fokusera på en ordklass är lika galet som att tro sig kunna bygga ett tegelhus bara med tegelstenar.

Ja, en vuxen infödd (eller då en välintegrerad invandrare) förväntas kunna minst 50.000 ord - åtminstone i passiv förståelse.

Men är man nöjd med vardagliga samtal och kunna hänga med vad dagstidningarna skriver, lär det räcka med 3-5 tusen ord...
Vilket är väl vad invandrare kan sträva mot som ett första mål, att förhoppningsvis bygga på vidare.

Att observera är dock, att många ord bygger på internationella ord. Detta är mycket tydligt i engelskan, men också i svenskan. Så den allmänbildade med ett stort ordförråd får automatiskt en fördel vid inlärningen av dessa språk.

Så en invandrare som kan bra tex engelska, och har huvudet på skaft, kommer att ha en bättre passiv förståelse. Iaf för det skriftliga.


Den allmänbildade med ett stort ordförråd. Ja det är givetvis också en nyckel. KAN man och förstår begreppet, är det lätt att lära in ord för det på det nya språket. Antingen det är ett skolspråk eller som invandrare.

Men kan man inte begreppet, så hjälper det föga att stappla på nya ord... Då går inlärningen av nya ord och begrepp trögt...

Du kan säkert få många välmotiverade förslag på lämpligt minimiantal verb. En viss Olle Kjellin drog gränsen vid 3920 när han sammanställde sina listor för SFI-undervisning.

Det överlägset vanligaste förfaringssättet för framställning av allmänna gloslistor är att ta hänsyn till ordfrekvenser. Premissen är naturligtvis att vi har större nytta av att kunna ett vanligt ord än ett ovanligt. Kjellin följde, enligt beskrivningen av hans bok, Sture Alléns arbeten från 1970-talet. Idag är vi bortskämda med frekvenslistor som bygger på ibland hundrafaldigt flera ord än vad Allén skramlade ihop på sin tid. Språkbanken vid Göteborgs universitet är särskilt generösa. Vi kan till exempel låta oss stärkas av insikten att älskar är 20 procent vanligare än hatar på Flashbacks vetenskapliga forumdelar (varning för stor fil!). Frekvensordlistor finns för alla språk som svenskar brukar vilja lära sig.

Fast jag måste säga att som inlärningsmetod verkar det mindre genomtänkt att ta en ordklass i taget, om inte annat så därför att de allra flesta verb konstrueras med olika nominala led som subjekt, objekt m.m. och denna kunskap också är nödvändig för att vi verkligen ska ha lärt oss verbet i praktisk bemärkelse.

Spontant tänker jag att alla verb i världen kan falla på ett eller annat sätt ersättas med ett av följande tre verb:

Att vara- att ha- att göra.

Visst kan det bli språkproblem men till slut kommer människor förstå varandra - inte minst om människor behärskar de övriga språkdelarna som du säger.

Istället för "jag sa till honom att hon ska komma imorgon" kan man säga "jag gjorde det tydligt för honom att han är här imorgon".

Istället för "hon ville flytta till filialen i Stockholm men chefen lät inte henne göra det" kan man säga "hon hade önskemål om jobb i filialen i Stockholm men chefen hade problem med det och var mot det".

Ge mig exempel med meningar med många verb och så ska jag se till att ersätta verben med (ett av) de tre nämnda.

P.S jag skojar lite för jag vet att det kan bli problem i längden.

Det låter mest som ett sällskapsspel under julledigheten.

Din idé innebär att den som ska klara det du föerslår måste kunna väldigt många fler ord. Problemen uppstår således direkt, inte bara i längden.

Tja, då borde man ju också rent logiskt kunna ge en siffra på hur många av dessa ord som består av verb...

Det snart utdöda australiska språket jingulu är omtalat för att med vissa grammatiska analyser ha endast tre verb, motsvarande ungefär göra, gå och komma. Vara, som är så vanligt i t.ex. svenska, kan ironiskt nog också vara helt onödigt, och i många språk är yttranden av typen "Me Tarzan, you Jane" det normala.

Ja det går. Tumregeln är 17 % (egentligen spannet 15-20) så tusen ord i konversation innehåller 170 verb, i genomsnitt.