Sluta tänk så jävla mycket.
Har du inte fattat ännu att vi endast är djur bland djur på denna planeten och att ordet människa är bara en social konstruktion för klassificering/fackplacering och för att psykologiskt få oss att tro att vi är speciella.
Maktbalans finns i VARJE relation.
Din far har en inneboende grundpelare av makt då gubbjäveln satt dig till livet för sin egen skull eller av ren ignorans.
Din far förtjänar tortyr i högsta grad. Om han rör dig igen, se till att han aldrig mer tänker tanken. Använd ett stålrör om du måste.
Al.Prazolam, jag kan identifiera mig i vissa delar du skriver.
Det där med vänner / bekanta är svårt. På grund av att jag bytte skola och även bostadsort under min uppväxt så har jag inga vänner eller bekanta kvar. Eftersom det i Sverige är så att man går i skola med folk hela vägen upp i Gymnasiet så förväntas man ha kvar dessa.
Alternativt på mindre orter där kan man hålla kontakten på ett annat sätt under den tiden, det gick inte för mig pga jag bytte skola, gick om ett år tidigt etc och jag har växt upp i Stockholm. Har alltid haft problem med skolan och även att folk på min ursprungliga ort stack åt alla möjliga håll efter högstadiet för att läsa typ lantbruk, musik linjer och allt möjligt jävla konstigt.
Visst finns det mycket att göra i Stockholm etc. men att hitta "äkta" vänner är nästan omöjligt, folk vill helt enkelt inte och jag märker att dom är fejk, dvs dom är inte äkta vänner utan bara för att det passar dom där och nu.
Så sitter man här fortfarande ensam och inte några vänner, varför. Jo för att jag har märkt att ungdomar inte är problemet, det är VUXNA som är svin och inte vill skaffa nya vänner. Antingen för att dom redan har eller inte vill släppa in andra. Det gäller även andra äldre som själva inte har vänner för att dom kanske anses udda eller konstiga. Folk fattar inte att dina vänner är INTE dina arbetskollegor, dom är bara dina vänner för att du jobbar på just den arbetsplatsen där och nu. När du sedan flyttar till annat arbeta eller ort försvinner dom.
Sedan blir jag så jävla trött på folk som säger, plugga skaffa dig vänner den vägen. BEGRIP att det funkar inte för att folk inte vill. Däremot att vara med i någon förening eller liknande fungerar säkert men problemet där är att många är antingen betydligt äldre, har familjer, eller så är det unga eller tonåringar.
Det kanske är lättare fixa nya vänner på mindre orter, jag har inte provat det ännu men har hopp om att det går. Så snart blir det nog flytta av, usch vad jag hatar Stockholm.
Så du är inte ensam att ha problem, alla har vi våra problem. Det är relativt.
Jag packade väskan och drog efter "incidenten" med farsan och bor hos en avlägsen inte så entusiastisk släkting på nåder tillsvidare. Kommer troligt behöva röra på mig snart igen känner jag. Äter mat en gång per dag och mår allmänt piss men det känns ändå som en "wake up call" detta. Livet känns ännu mer skrämmande nu men det var dags att klippa navelsträngen. Min mor försökte mycket oväntat ursäkta misshandeln jag utsattes för och förtalade mig inför släktingen så hon finns inte heller i mitt liv numera.
Har besökt socialen och försökt förklara situationen och att jag är i ett akut behov av ett boende men det är oklart vad som kommer ske där. Fick ett väldigt kallt bemötande och ingen återkoppling. Skrämmande som sagt!
Al.Prazolam, vilket flyt du har ändå. Sådan tur att du kunde få bo hos släktingen ett tag.
Det där ska du ta vara på och verkligen försöka stanna kvar där så länge det går, hjälpa till osv. Det kan vara "guld" värt i framtiden, bränn inte det skeppet säger jag bara. Låter som din mamma är lite hjärntvättat typisk beteende av någon att skydda en annan. Det där känner jag igen, dom kan inte se träden för skogen.
Socialen får man inte mycket hjälp av numera eller kommunen för den delen. Prata med släktingen, om du jobbar betala pengar för att bo där, annars skulle jag råda dig att studera något vad det nu är så du kan få bidrag, alternativt ta lite studielån. Då får du tid på dig att fundera på vad du ska göra och vänta ut situationen lite. Det blir aldrig bra om du tar förhastade beslut under stress och panik.
Leta även efter andra boenden under tiden och fråga hur länge du får stanna hos släktingen, på det sättet kan du skapa dig en tidsplan och strategi så du vet vad du behöver göra.
Nu vet jag inte hur din far eller mor bor, men jag har läst andra som lyckats avväpna situationen genom att typ flytta ut i garaget eller fixa en byggbarack som dom ställt på tomten och kunnat bo under längre perioder på det viset. Lite som med husvagn det är lite besvärligt men man vänjer sig. Fördelen är också att man sedan har mera erfarenhet och kan klara sig bättre.
Det är trist när folk är beroende av andra som behandlar en som totalt skit och bryr sig inget, våld, misshandel, super etc. Det här kanske inte gäller dig men jag ibland tänker jag på alla stackars barn som far illa. Man kan tyvärr inte välja sina föräldrar.
Hoppas din situation är något bättre just nu i alla fall, andningsutrymme.
Gör en plan. Ta 15 minuter och skriv ner den bästa möjliga situationen du kan befinna dig i om en månad. Var optimistisk men ändå realistisk. Kanske har du ett eget boende/jobb.. mår bättre.. Efter att du har skrivit ner detta, läs igenom och se vilka steg du kan ta för att kunna förverkliga den här verkligheten. Du kanske inte nödvändigtvis lyckas med allt, men ge dig fan på att jobba mot dessa mål.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
